Nina Mannström trivs i ladugården. Till all lycka, för det är där hon håller till mest hela tiden. Det är svårt att få ledigt eftersom någon från gården alltid ska vara på plats. Hon sköter ladugården ensam, men hennes pappa rycker in ibland och kör foder.
Arbetet i ladugården tar så lång tid att en ensam avbytare inte klarar av det. Det blir helt enkelt för många timmar. Med mjölkning, utfodring och städning kommer man lätt upp i tretton timmars dagar.
Ska Mannström vara borta behövs två avbytare och ändå måste hon hitta någon annan som tar hand om kvigor och sinkor. För utfodringen av dem måste man kunna köra traktor.
Mannströms gård ligger i Karis i Raseborg och avbytarverksamheten sköts således av Saloenheten.
– Avbytarsystemet är superbra om det fungerar, säger Mannström.
Mjölkning mitt i konfirmationen
Som det sköts nu är det däremot trögstyrt och samarbetet fungerar inte, hävdar Mannström. Sjukledigheter bland avbytarna är ofrånkomliga, men också mycket besvärliga för djurägaren som då tvingas ändra sina planer i sista stund.
Som när Mannström skulle åka till Sverige på sitt gudbarns studentdimission och avbytaren blev sjuk i sista stund. Den 16-åriga dottern räddade situationen den gången.
– När man frågar avbytarservicen om det inte finns någon annan avbytare som kan hoppa in i stället för den som är sjuk så är svaret: ”Ei ole”.
Mannström har hur många liknande historier som helst att dra ur bakfickan.
– När min son skulle konfirmeras hade jag i god tid meddelat om det till Saloenheten, men just då blev avbytaren sjuk så jag fick springa ut till korna mitt i kaffebjudningen, säger Mannström.
Företagaren själv kan som bekant också insjukna och det är ju då som behovet av avbytare är som störst.
– För sju år sedan bröt jag armen, men också då var jag med i ladugården. Pappa fixade hjälp av en bekant så vi klarade oss.
Ta signalerna på allvar
Mannström är väl medveten om att det finns en brist på avbytare, men hon tycker inte det räcker att konstatera att så är det och sedan luta sig tillbaka. Det måste föras ett aktivt arbete för att hitta kompetenta och duktiga avbytare.
– Det är ju inte så att avbytarna kommer och knackar på dörren direkt, säger hon.
Mannströms egen uppfattning är att ett rätt stort antal avbytare är utbrända eller långtidssjuklediga. Hon tycker att man borde ta signalerna på allvar.
För att göra ett gott jobb måste man må bra och det gäller förstås också företagaren själv. Någon julledighet blir det i alla fall inte för Mannström.
– För då vill ju avbytarna ha ledigt.