Naturresursinstitutets uppföljning visar att sorkpopulationerna har ökat på stora områden efter våren 2020. I södra och östra Finland finns det på många ställen lika mycket sork som hösten 2019; visserligen finns det även områden där sorkarna är få. Sorkpopulationerna har ökat också i västra och mellersta Finland. I Norra Lappland har sorkstammen minskat kraftigt, medan det i Skogs-Lappland finns relativt mycket sork, lokalt till och med rikligt.
I Kajanaland samt i landskapen i Savolax och Karelen minskade sorkpopulationen kraftigt under vintern 2019-2020. Till den normala sorkcykeln hör att populationsminskningen ofta fortsätter över följande sommar.
– I somras ökade sorkpopulationerna exceptionellt nog på nytt till relativt höga tätheter. I Egentliga Tavastland finns lokala sorkpopulationer som till och med är större än hösten 2019, säger ledande forskare Otso Huitu vid Naturresursinstitutet.
De arter som ökat mest under sommaren 2020 är skogssork och skogsmus, medan åkersorkpopulationerna är små.
Sorkpopulationens utveckling i regionerna
I östra och södra Finland var förhållandena i sommar fördelaktiga för sorkarna.
− Den ovanliga och kraftiga ökningen av sorkar efter populationstoppen kan vara en följd av att det fanns gott om näring för växtätande djur under växtsäsongen eller att predationstrycket var litet, säger Otso Huitu.
I mellersta Finland och delar av Birkaland bröts populationstoppen, som enligt beräkningarna skulle infalla 2020, under vintern 2019-2020, eventuellt på grund av att det var ont om snö.
Sorkpopulationerna har ändå ökat betydligt i sommar. Populationstätheten är ännu inte rekordhög, vilket tyder på att toppen nås eventuellt först hösten 2021.
I västra Finland, i de österbottniska landskapen, följer sorkpopulationerna tillsvidare den regelbundna treårscykeln. Senast inföll sorktoppen hösten 2018. Hösten 2020 är sorkpopulationerna fortfarande måttliga och toppen infaller i västra Finland troligen hösten 2021.
I Skogs-Lappland och nordöstra Österbotten hade sorkpopulationerna en liknande utveckling som i Mellersta Finland och Birkaland. Den kraftiga populationsökningen bröts vintern 2019–2020 som i Norra Finland, i motsats till landets södra delar, var exceptionellt snörik. På många ställen återhämtade sig sorkpopulationerna ändå under sommaren. I västra Lappland är det fortfarande glest med sorkar.
I de nordligaste delarna av Skogs-Lappland, längs ett bälte som sträcker sig från Muonio till Enare, fanns det gott om sork under hösten. Enligt prognoserna bryts denna populationstopp i vinter. I Fjäll-Lappland rasade sorkpopulationerna redan vintern 2019–2020. I de nordligaste delarna av Lappland kommer det att vara ont om smågnagare i sommar.
Stora populationer ökar risken för sorkfeber
Skogssork påträffas i lokalt mycket rikliga förekomster i Östra Finland, Mellersta Finland, Birkaland och Södra Finland. Speciellt i glesbygden söker sig skogssorkar till människoboningar under senhösten och början av vintern. De övervintrar gärna i bland annat torra vedlider och stugor samt också i bebodda byggnader.
Puumalaviruset, som orsakar sorkfeber, smittar människor via luftvägarna genom inhalering av damm som förorenats med saliv, urin eller avföring från skogssork. För att minimera smittorisken bör skogssorkar som påträffas i människoboningar och uthus elimineras med sorkfällor.