– Bovetekörden blir tyvärr inget vidare i år, säger Jan-Erik Bäck, som odlar ekologiskt i Miekka, Korsholm.
Den inhemska efterfrågan på bovete har ökat. Grödan är en viktig råvara i den glutenfria livsmedelsproduktionen. Dessvärre har kallt och torrt sommarväder och frostnätter på sistone försämrat skördeutsikterna för Korsholmsjordbrukaren Jan-Erik Bäck och andra boveteodlare i Österbotten.
Bovete definieras som en glutenfri ört som är besläktad med rabarber. Från grödan, som används främst för framställning av mjöl, gryn och kross, erhålls både skalade och oskalade frön. De största producentländerna globalt sett är Kina och Ryssland.
– Bovete är framför allt en mycket viktig råvara i den glutenfria livsmedelsproduktionen, säger ekoväxtodlingsrådgivaren Ulrika Wikman från ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap.
Ulrika Wikman gav en allmän presentation av bovetet som odlingsalternativ på kursen ”Bovete- odling och efterfrågan” i Skatila, Korsholm den sjätte augusti.
Bovete är en gröda som inte har slagit igenom på bred front i den österbottniska odlingsvärlden – även om den totala nationella produktionen har ökat betydligt under de första åtta åren av 2010-talet (från 1.300 hektar till 2.100 hektar).
Ifjol uppgick de uppodlade finländska boveteytorna till totalt 2.100 hektar, varav 800 hektar var lokaliserade i Nyland. Motsvarande areal i Österbotten uppskattas till endast cirka 20-25 hektar om ens det.
I Österbotten har de nya boveteproducenterna varit lätträknade på sistone. Samtidigt är det en gröda som har odlats på enstaka håll i landskapet redan på 1980-talet.
– Bovete trivs på lätta jordar. Traditionellt sett har bovete odlats i högre grad i östra Finland. De tyngre lerjordarna i västra Finland har inte lämpat sig riktigt lika väl för boveteodling, säger Ulrika Wikman.
Efterfrågan på inhemskt bovete har ökat
Samtidigt har efterfrågan på såväl ekologiskt som konventionellt odlad bovete ökat i Finland.
Den största inhemska uppköparen är Keskisen Mylly från Vilppula. Företaget aviserar att de önskar etablera kontakt med boveteproducenter i god tid, redan i januari, inför en ny säsong.
– Keskisen Mylly förmedlar också boveteutsäde. Det handlar om en finländsk sort och två baltiska sorter. Målet är att kunna erbjuda även ryska sorter framöver, säger Ulrika Wikman.
Det finns 35-40 sorter av bovete, som är en korspollinerande gröda. Det är en växt som kan odlas i fördelaktigt mikroklimat och gärna i närheten av vattendrag.
– Hundra procent glutenfritt är den viktigaste faktorn. Fuktighetsprocenten ska ligga på 13,5-15 procent.
– Det är samtidigt fråga om en utpräglat frost- och fuktkänslig gröda. Plus sju grader är redan lite för kallt för tillväxten. Däremot är bovetet inte lika känsligt för jordens surhet, säger Wikman.
Bovetet har ett välutvecklat rotsystem som tillgodogör sig fosfor och kalium effektivt. Grödan trivs även på lite näringsfattigare marker.
I fråga om växtföljden är gräsvall, potatis och rotfrukter lämpliga förfrukter. På listan på växter som bör undvikas finns rybs och de vanligaste spannmålssorterna.
– Potatisodlingar drar klar nytta av boveteodlingar. Bland annat leder kombinationen till att förekomsten av potatissjukdomar tenderar att minska. Bovete är också utmärkt skyddssäd åt vall, säger Ulrika Wikman.
Ogräs som till exempel svinmålla och åkerrättika och även rybs är praktiska utmaningar i bovetefält. Däremot brukar växtsjukdomar och skadedjur inte vara något större problem.
Insektspollineringens och till viss del också vindpollineringens betydelse är ytterligare några viktiga faktorer att beakta.
Ur hälsosynpukt kan bland annat nämnas att bovete har en proteinhalt på 13-18 procent och innehåller olika aminosyror som är viktiga för människokroppen.
– Överlag är det en växt som ska ha positiva effekter på sjukdomar som diabetes, högt blodtryck och höga kolesterolvärden, säger Wikman.
Kyla och torka försämrar skördeutsikterna
Bovetekursen i Skatila som arrangerades av Kursgården och ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap lockade totalt närmare tjugo deltagare från olika hörn av svenska Österbotten. Den mest långväga deltagaren kom från Borgå.
Kvällen avrundades med ett fältbesök vid den ekologiska boveteodlaren Jan-Erik Bäcks boveteproduktion i grannbyn Miekka. Dessvärre har en tre veckor lång torrperiod från mitten av juli i kombinationen med kallt väder medfört att det första besökta fältet inte var någon höjdare. Bovetet var lågt vuxet, gulnat och fröfritt. Den underliggande jorden var dessutom torr som fnöske.
– Skördemässigt kommer det här inte att ge någonting alls. En natt i slutet av juli slog frosten till och det har gjort stor skada i fältet. Hemma hade jag två plusgrader på termometern, säger Bäck.
På ett annat ställe i närheten har Jan-Erik Bäck, som har varit ekologisk odlare sedan 2002, ett par andra vitblommande boveteängar som ger ett mycket fräschare intryck.
– Det här bovetet borde dock vara klart mera högväxt. Hur det slutligen går skördemässigt i höst beror på vädrets utveckling, säger Bäck.
Jan-Erik Bäck är profilerad som ekologisk boveteodlare för tredje året och den egna uppodlade ytan uppgår till cirka fyra hektar.
– I år har jag sått bovetet ovanligt sent, först i mitten av juni. Förseningen berodde på att jag hade betydande problem med ogräs. Jag var tvungen att ägna mig åt mekanisk bekämpning i början av sommaren, berättar Bäck.
Varför har du valt just bovete som odlingsgröda?
– Det var min egen idé att satsa på bovete helt och hållet. Jag ville hitta en ny nisch genom att börja odla en glutenfri växt och lägga de traditionella spannmålssorterna åt sidan.
De två första säsongerna har varit helt hyfsade resultatmässigt för Jan-Erik Bäcks vidkommande. Han har vid tröskning erhållit knappt tusen kilo bovete per hektar.
– Jag har brukat skörda bovetet i början av oktober efter att frosten har kommit.
Att odlingssäsongen 2019 av allt att döma inte blir lika lyckad som föregångarna verkar inte skrämma bort honom från det här gebitet.
– Jag har nog tänkt så bovete nästa år också, säger Bäck.
Texten är producerad i samarbete med EkoNu 3.0-projektet, som inspirerar och stöder den ekologiska produktionen och livsmedelskedjan i Svenskfinland. Bakom projektet står SLC, ÖSP, SLC Nyland och Yrkesakademin i Österbotten. Projektet finansieras med medel från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling: Europa investerar i landsbygdsområden (EJFLU) via NTM-centralerna i Nyland och Österbotten. Projektets hemsida: www.ekonu.fi.
