Naturresursinstitutet Lukes färska siffror visar att spannmålsarealen minskat med 7 procent i år. Samtidigt ökar odlingen av proteingrödor, oljeväxter och vallar. Trots förändringarna är spannmålslagren fortsatt stora, vilket skapar utmaningar för marknaden och ställer högre krav på odlingsplaneringen.
Enligt Naturresursinstitutet Lukes uppgifter har spannmålsarealen minskat med 7 procent, eller cirka 70.000 hektar, år 2026.
Minskningen omfattar alla huvudspannmål, men störst är nedgången för höstvete och råg, där arealerna minskat med över 24 respektive 22,5 procent. Havrearealen har minskat med 8,6 procent.
Samtidigt har odlingen av alternativa grödor ökat kraftigt. Arealen för ärt har vuxit med 20 procent och för bondböna med 40 procent.
Rapsarealen har ökat med 70 procent medan rybsarealen vuxit med 10 procent.
Gröngödslingsvallarealen har ökat med 75 procent och trädesarealen med 10 procent.
– Det är positivt att odlarna har reagerat, men framför allt på vetesidan ser det fortfarande väldigt tungt ut, med stora lager av fjolårets vete i den ingående balansen för detta skördeår, säger SLC:s ombudsman Rikard Korkman.
Positiv utveckling trots tung spannmålsbalans
Enligt Korkman har marknadens signaler nått fram till odlarna. Han ser positivt på att arealerna för oljeväxter och proteingrödor ökar, men framhåller samtidigt att spannmålsbalansen fortfarande är ansträngd.
– När vi går in i den nya odlingssäsongen har vi vetelager som motsvarar 65 procent av årets konsumtion, vilket tynger marknaden.
Veteskörden väntas minska från fjolårets 975.000 ton till omkring 790.000 ton. De ingående spannmålslagren från och med 1.7 beräknas enligt VYR:s senaste prognos öka med 234.000 ton, vilket motsvarar 65 procent av konsumtionen och fortsätter att pressa marknaden.
Korkman betonar att skördeutsikterna fortfarande är osäkra i det här skedet av odlingssäsongen. Enligt ProAgrias första skördeuppskattning från den 16 juni väntas årets spannmålsskörd uppgå till 2,8 miljoner ton jämfört med 3,4 miljoner ton i fjol.
Minskningar även i Österbotten
Fredrik Grannas, ombudsman vid ÖSP, hade gärna sett en större minskning av spannmålsarealen.
– Det är bra att spannmålsarealen minskar, men vi kom inte upp till de 10-15 procent som ÖSP:s spannmålsutskott hade satt som mål.
Han påpekar dock att det finns många husdjursgårdar i Österbotten som producerar spannmål för eget bruk och köper in från växtodlingsgårdar. Dessutom finns det stora foderfabriker i regionen som använder mycket spannmål.
Efterfrågan på spannmål är därför fortsatt högre, vilket bidrar till att arealminskningen blivit mindre än väntad.
Enligt statistiken har spannmålsarealen i landskapet minskat med 6 procent. Foderkorn och fodervall ligger kvar på ungefär samma nivå som tidigare, medan havrearealen minskat med hela 17 procent.
– Vi odlar vanligtvis havre av hög kvalitet i Österbotten, men nu har lönsamheten försvagats. Konkurrensen på exportmarknaden har hårdnat när andra europeiska länder ökat sin produktion, delvis på grund av EU diversifieringskrav där de tagit in havre som en gröda. En annan orsak kan vara odlarrisken. Mätningar av allt fler mögeltoxiner har tillkommit de senaste åren, och att uppnå livsmedelskvalitet har blivit svårare.
Samtidigt har vårrybsarealen ökat med 17 procent och vårrapsarealen med 47 procent, även om den senare ökningen sker från en relativt låg nivå.
– Proteingrödorna har ökat, skyddszonerna har vuxit med närmare 50 procent, gröngödslingen har ökat och bondbönsarealen har nästan fördubblats.
Enligt Grannas är det ännu för tidigt att dra slutsatser om årets skörd.
– Läget ser normalt ut och det finns inga tydliga tecken på en svag skörd. Det finns gott om spannmål och det är trångt på marknaden, men samtidigt finns det möjligheter inom bland annat oljeväxter och bondbönor.
Åboland lyckades med 24 procents minskning
I Åboland har spannmålsarealen enligt preliminära uppgifter från stödansökningarna minskat med 24 procent, motsvarande närmare 2.000 hektar. SLC Åbolands ordförande Thomas Lindroth är nöjd med utvecklingen.
– Vi har lyckats i Åboland därför att odlarna har insett att läget kräver åtgärder. De har varit beredda att agera och reagera på marknadens signaler. Det är helt enkelt inte lönsamt att odla spannmål.
Samtidigt har över 1.600 hektar skiftat över till andra avsalugrödor. Arealerna för oljeväxter och proteingrödor har båda ökat med omkring 400 hektar. Dessutom tillkom 200 hektar kummin, 100 hektar koriander, 200 hektar böna, 300 hektar ärt samt saneringsgrödor.
Lindroth räknar inte med några toppskördar i år, men konstaterar att den stora bilden är densamma som i resten av landet: lagren är stora och marknaden mättad.
– Då måste man ta saken i egna händer genom att odla det som marknaden efterfrågar och lämna bort det som den inte efterfrågar.
Lönsamheten måste planeras i förväg
Lindroth ser inte någon orsak att återgå till tidigare nivåer av spannmålsodling.
– Jag hoppas att det här blir en milstolpe där vi inser att vi har tagit nya steg framåt och att vi inte behöver gå tillbaka.
Han ser betydande möjligheter för odling av proteingrödor och oljeväxter.
– Det finns stor potential att bygga upp en fungerande marknad för ärter och bönor i Finland. Vi har också en stor efterfrågan på oljeväxter som vi fortfarande låter franska producenter fylla, trots att det finns marknadsintäkter för finländska odlare att hämta.
Inför nästa säsong betonar han vikten av noggrann planering.
– När man köper gödsel ska man veta varför man gör det och hur man tänker sälja det som produceras. Hur ser odlingsplanen ut? Vem köper det man odlar och till vilket pris? Odlaren bär redan väderrisken, så varför köpa gödsel oplanerat och bära även marknadsrisken?