Under de tre senaste åren har två nya timotejsorter godkänts i den officiella sortförteckningen. Diandra godkändes år 2017 och Dorothy år 2019.
Att bygga upp en fröproduktion av vallväxter är ett tidskrävande arbete. Därför tar det flera år att etablera nya sorter i praktisk odling. Sorter av utländskt ursprung är förstås ett undantag, om de tidigare godkänts i sortförteckning i något annat EU-land. I så fall kan de tas in i vårt land också med kort varsel.
Odlingsarealerna för vallväxter kan uppskattas på basen av certifierings- och importstatistik. Enligt dem har de mest odlade timotejsorterna under de senaste åren varit Tuure, Nuutti, Tenho och Grindstad. Statistiken visar att frön av dessa sorter har utgjort mer än hälften av alla certifierade och importerade timotejfrön.
Sorterna
Sorterna anges i en ordningsföljd som baserar sig på deras totalskörd.
Rakel (Lantmännen 2013) har i försöken varit den sort som haft den högsta avkastningen på de tre nordligaste odlingszonerna. Vårskörden är den största jämfört med de övriga timotejsorterna och återväxtförmågan är nästan lika god som för sorten Grindstad. Utvintringen har varit lägre än genomsnittet på alla odlingszoner. Fröproduktion har inletts i vårt land och en del frön har importerats.
Grindstad (Norsk lokalsort 1994) är en norsk lokalsort som odlats länge. Dess avkastningsförmåga är fortfarande mycket konkurrenskraftig. Dess återväxtförmåga är utmärkt.
Dorothy (Boreal 2019) är en ny sort som har mycket god vinterhärdighet och vars avkastningspotential är jämförbar med Grindstad. Dess vårskörd är mycket stor och återväxtförmåga god. Enligt försöksresultaten är den synnerligen avkastningsrik i Lappland tack vare sin goda vinterhärdighet. Inte ännu i fröproduktion.
Diandra (Boreal 2017) har en avkastningspotential i klass med Grindstad. Vårskörden är liten men tack vare sin utmärkta återväxtförmåga är totalskörden stor. Vinterhärdigheten är rätt svag, vilket syns som en dålig skörd på de två nordligaste odlingszonerna. Ej ännu i fröproduktion.
Rubinia (Boreal 2012) är en vinterhärdig sort, som klarat sig relativt sett bäst på de två nordligaste odlingszonerna. Dess vårskörd är synnerligen stor, men dess återväxtförmåga når ej samma nivå som de allra främsta sorternas. Rubinia är en sen sort, som blir skördemogen ungefär två dagar senare än Grindstad. Inhemsk fröproduktion har inletts men tillgången på den kommersiella marknaden är ännu mycket begränsad.
Rhonia (Boreal 2013) är en sort av nordlig typ och är mycket vinterhärdig. Den klarar sig allra bäst på de två nordligaste odlingszonerna, där dess skördenivå är lika hög som Grindstads. Vårskörden är stor, men återväxtförmågan är medelmåttig.
Switch (Lantmännen 2013) är en sort av sydlig typ och har utmärkt återväxtförmåga. Dess låga vårskörd medför att totalskörden blir lägre än för Grindstad. Den har drabbats av utvintringsskador på de två nordligaste odlingszonerna något mer än genomsnittet. Skördens smältbarhet har i försöken varit bättre än genomsnittet både i vårskörd och höstskörd. Tillgången till frö är mycket begränsad.
Lidar (DLF 2011) är en mycket tidig sort av sydlig typ. Vårskörden är låg men återväxtförmågan är nästan på samma nivå som de allra bästa sorternas. I norra Finland har den visat mer utvintringsskador än genomsnittet. Ingen fröförsäljning på marknaden under de senaste åren.
Nuutti (Boreal 2005) är en sen sort av nordlig typ vars vårskörd är stor. Dess totalskörd når dock inte upp till samma nivå som de bästa sorternas på någon odlingszon. Vinterhärdigheten är god i hela landet. Smältbarheten både i vårskörd och höstskörd har varit en aning över genomsnittet. Tillgången till frö har varit riklig under de senaste åren.
Hertta (Boreal 2016) är en mycket sen sort av nordlig typ med en synnerligen stor vårskörd. Dess återväxtförmåga är medelmåttig. Trots god vinterhärdighet når totalskörden inte upp till samma nivå som de bästa sorternas på någon odlingszon. Skördens kvalitet har enligt försöken varit över genomsnittet både i vår- och höstslåtter. Fröproduktion har inletts.
Tenho (Boreal 2004) är en sen sort med en hög vårskörd men medelmåttig återväxtförmåga. Vinterhärdigheten är någorlunda god. Också kvaliteten både i vår- och höstskörd är någorlunda god. Fröproduktionen har varit stor under de senaste åren.
Tuure (Boreal 2002) är en sort av nordlig typ, vars vårskörd är stor men återväxtförmåga något under genomsnittet. Totalskörden ligger under nivån för de bästa sorterna på alla odlingszoner. Sorten är mycket sen och blir skördemogen i genomsnitt tre dagar senare än Grindstad. Skördens kvalitet är god både i vår- och höstslåtter. Frötillgången har varit stor under de senaste åren.
Tryggve (Lantmännen 2009) är en vinterhärdig sort med hög vårskörd. Återväxtförmågan är något svagare än genomsnittet. Totalskörden har varit ungefär tio procent lägre än Grindstad på alla odlingszoner. Skördens kvalitet har varit god både i vårslåtter och höstslåtter. Frötillgången har varit någorlunda god.
Uula (Boreal 2004) är en mycket sen sort av nordlig typ vars vårskörd är stor. Återväxtförmågan är något under genomsnittet. Trots att vinterhärdigheten är god har totalskörden varit låg i synnerhet i Lappland. Höstskördens kvalitet har varit synnerligen god. Frötillgången är begränsad.
Tammisto II (Boreal 1994) är en gammal sort, vars avkastningspotential inte längre är konkurrenskraftig. Vinterhärdigheten är någorlunda god. Fröproduktionen har varit begränsad under de senaste åren.
Tuukka (Boreal 1994) är en sort med likadana egenskaper som Tammisto. Fröproduktionen har börjat avta under de senaste åren.
Haukila (Lokalsort, Axel Holmberg) är en finländsk lokalsort, som inte odlats för fröproduktion under de senaste åren.
Jonatan (Lantmännen 1994) är en gammal sort, vars avkastningspotential inte längre är konkurrenskraftig. Fröproduktionen håller på att upphöra.
Vähäsöyrinki (lokalsort, Vähäsöyrinki odlarring, 1997) är en lokalsort från Nivala. Dess vårskörd är stor. Återväxtförmågan är dock rätt svag, varför totalskörden är låg i hela landet. Höstskörden har enligt försöken haft en hög kvalitet. Frötillgången har varit mycket begränsad.
Iki (Boreal 1989) är en gammal sort som småningom tas ur praktisk odling. Avkastningspotentialen är inte längre konkurrenskraftig gentemot de nyare sorterna.
Nokka (Lokalsort, Jordbrukssammanslutning Nokka, 1994) är en lokalsort i Egentliga Finland.
Markku Niskanen
Naturresursinstitutet