EU:s långtidsbudget för 2028-2034 kastar om jordbruksfinansieringen. Samtidigt som medlemsländerna får större makt riskerar stöden att minska. Alternativa modeller för CAP-politiken och en framtida EU-utvidgning bör också beaktas. Det visar forskning som tagits fram av Naturresursinstitutet Luke, REINU econ och Pellervo ekonomisk forskning PTT.
EU-kommissionen lade i juli 2025 fram ett förslag till unionens långtidsbudget, den fleråriga budgetramen MFF, för perioden 2028-2034. Förändringen jämfört med nuläget är betydande eftersom budgeten skulle öka från 1,2 till 2 biljoner euro.
Tilläggsresurserna skulle framför allt riktas till konkurrenskraft, investeringar, säkerhet och försvar.
Naturresursinstitutet Luke, REINU econ och Pellervo ekonomisk forskning PTT har utrett hur kommissionens förslag påverkar jordbruksstöden, om det finns alternativa stödmodeller samt hur en möjlig EU-utvidgning skulle påverka CAP-planen.
Medlemsländerna får större makt
– Enligt förslaget består budgeten i framtiden av fyra huvudpelare, varav den mest omfattande är de nationella och regionala partnerskapsplanerna, NRP, med 44 procent av all finansiering, berättar Jyrki Niemi, forskningsprofessor vid Luke.
En fjärdedel av finansieringen skulle gå till övriga program och administration, medan EU:s konkurrenskraftsfond och finansieringsinstrumentet Global Europe skulle få 21 respektive 10 procent av finansieringen.
– Det här betyder att den gamla strukturen för jordbruksfinansieringen går i graven och att CAP i stället integreras i de nya NRP-planerna. Inom det nya systemet skulle medlemsländerna få större makt och ansvar att besluta om hur finansieringen prioriteras.
Stödnivåerna riskerar att sjunka
För att garantera att jordbrukets stöd tryggas öronmärks en minimisumma på 294 miljarder euro för jordbruket under perioden 2028-2034. Finlands andel av detta uppgår till 4,8 miljarder euro. Summan är mer än en femtedel mindre än den nuvarande CAP-budgeten.
I europeiskt genomsnitt skulle den kommande budgeten vara 18 procent lägre än i dag, och för Finlands del 22 procent lägre. Medlemsländerna har dock möjlighet att allokera mer resurser till jordbruket och även utöka den nationella andelen av stöden.
– Den slutliga budgeten för jordbruket beror på ländernas prioriteringar. Men det är troligt att om finansieringen av jordbruket ska hållas på samma nivå som nu krävs det att de nationella stöden höjs, säger Niemi.
Niemi poängterar att det väsentliga är hur NRP-planerna förverkligas och i vilken grad jordbruket kan finansieras via andra EU-fonder.
– Det står dock klart att jordbruket håller på att bli en del av EU:s konkurrens-, säkerhets- och krisberedskapspolitik.
Finland skulle gynnas av alternativa stödmodeller
Luke har även utrett alternativ till kommissionens förslag, det vill säga hur jordbruksstöden inom EU kunde fördelas enligt objektiva och mätbara kriterier. I utredningen granskades tre kategorier av kriterier.
Den första består av resursbaserade kriterier med fokus på produktionspotentialen för kollektiva nyttigheter. Den andra är kostnadsbaserade kriterier, där stöden korrigeras enligt landets köpkraft och kostnadsnivå. Som tredje kategori har man utrett resultatbaserade kriterier, där man eftersträvar politiska målsättningar.
– Enligt våra resultat kan vi se att en resursbaserad modell med miljöbetoning skulle gynna skogsländer som Finland, där mark- och naturanvändningen är mångsidig. Vilken modell som än skulle tas i bruk finns det dock alltid länder som vinner och förlorar, berättar Juho Valtiala, forskare vid Luke.
Köysti Arovuori, jordbruksekonom på REINU econ, som fokuserar på forskning om livsmedelsmarknaden, har utrett hur politiskt genomförbara de olika stödmodellerna är inom en union där alla länder har olika intressen och de stora länderna anger tonen.
Enligt resultaten finns det två genomförbara modeller: miljöbetonat arealstöd och en delområdesbaserad resiliensmodell.
– I den första modellen skulle Finland gynnas jämfört med nuläget genom 13,5 procent mer stöd. I den andra skulle Finland också gynnas med 12 procent större stöd än i dag, förklarar Arovuori.
EU-utvidgning skulle sätta mer press på jordbruket
Pellervo ekonomisk forskning PTT har för sin del utrett hur en framtida EU-utvidgning skulle påverka CAP-finansieringen. Förutom Ukraina har även Moldavien och länderna på västra Balkan tagits med i undersökningen.
Av dessa väntas endast Ukraina, Moldavien och Serbien ha en produktions- och exportpotential som skulle påverka både marknaden och CAP-finansieringen.
– Kandidatländerna skulle troligen vara nettomottagare av CAP-stöd och därmed skapa press för en större budget. Om de anslöt sig till unionen skulle de fungera som katalysatorer för att förnya CAP-planen, säger Päivi Kujala, jordbruksekonom vid PTT.
Baserat på nuvarande finansieringsregler skulle västra Balkan och Moldavien utgöra 8,2-20,5 procent och Ukraina 13,8-25,1 procent av den nuvarande CAP-budgeten.
Enligt Kujala lyfts det dock i diskussionerna om utvidgningen fram att CAP-planen i högre grad borde betona investeringar, konkurrenskraft, miljöåtgärder och innovationer i stället för arealbaserade stöd.
– Den förnyelse som kommissionen föreslår bereder just för en sådan förändring, då de traditionella två pelarna slopas och medlemsländernas bestämmanderätt ökar.