Dsc09520
För Karin Lindberg var det självklart att ta vara på möjligheterna nu när också åländska skogsägare får möjlighet till ersättning för att frivilligt skydda sina skogar. Här står hon vid en mosse som redan är fredad. Som barn fick jag höra att den kallades ”Kärringvila” eftersom kvinnorna från Marby brukade stanna där på väg till kyrkan, berättar hon.
Skogsbruk

Ny möjlighet på Åland:
Karin vill frivilligt skydda
pappans gamla skog

Sent omsider kan också åländska skogsägare få ersättning för frivilligt skydda värdefulla skogar enligt samma modell som Metso-programmet på fastlandet. Och Karin Lindberg, 70, i Mariehamn vill direkt dra nytta av chansen.

– Jag tycker att i en skog ska det växa träd och jag vill ge den här skogen orörd till mina barn och barnbarn, förklarar Karin.

Hon och barnen fick för knappt två år sedan ärva ett ca 50 hektars skogsskifte i Eckerö Marby på västra Åland. Inom skiftet finns mycket berg, men också ca 30 hektar växande skog.

Och när Ålands skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman berättade om den nya möjligheten till frivilligt skydd som skulle dyka upp nu i höst var Karin Lindberg inte sen att nappa på erbjudandet.

– Min pappa Alvar Mattsson var 96 år när han dog, men han skötte själv sin skog ännu efter att han fyllt 90 år. Och just på det här stället har det vad jag minns inte avverkats på 50 år, berättar Karin.

Ganska många smultronställen

Torbjörn Björkman beskriver det aktuella skiftet som en mycket vacker skog. Skogen är dessutom extra värdefull eftersom den omger en trädbevuxen mosse som redan är fredad.

– Eftersom jag vet att landskapsregeringen vid valet av skyddsobjekt prioriterar skog i anslutning till fredade områden har jag på kartan ritat in ett 15 hektar stort skyddsområde, berättar han.

Ansökningstiden för att få stöd i den allra första omgången av det som på Åland kallas ”frivilligt skydd av livsmiljöer” går ut den 31 oktober. Hur många ansökningar som kan bli aktuella vill Björkman inte spekulera om.

– Men jag har sett att det finns en hel del ”smultronställen” i de åländska skogarna och har under det senaste året försökt göra reklam för den kommande skyddsmöjligheten.

Dsc09501
Ålands skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman tycker att det är en vacker skog som Karin Lindberg nu vill freda i Eckerö Marby. Han känner till flera ”smultronställen” som han tycker borde komma med i Ålands nya program för ”frivilligt skydd av livsmiljöer”.

Skyddspengar också nästa år

Inom sitt eget skogsvårdsdistrikt har Torbjörn Björkman redan spanat in ett knappt tiotal områden som han tycker skulle passa utmärkt bra som skyddsobjekt. Hur många som redan i år tänker ansöka som stöd vet han ännu inte.

Det finns heller inga garantier för att hela den i landskapets budget reserverade stödsumman på 100.000 euro går åt.

– Men eftersom programmet kom igång så sent på året flyttas eventuella överskottspengar till nästa år. Pengarna blir alltså inte förlorade för skogsägarna och nästa år kommer det förhoppningsvis ett nytt budgetanslag för det frivilliga skogsskyddet.

Björkman passar också på att berömma skogsvårdsföreningens tidigare styrelseordförande Jan Salmén, som i lagtinget jobbat målmedvetet för att få landskapet att satsa pengar på det frivilliga skogsskyddet.

Dubbel nytta för skogscertifiering

En fördel för skogsägarna är också att stödberättigade skogsskiften får räknas som skyddsområden vid FSC-certifieringen av skog. På det sättet slår skogsägarna två flugor i en smäll, vilket kan öka intresset för certifiering.

Men exempelvis stränder och andra markområden som redan är fredade enligt skogsvårds- eller naturvårdslagen får däremot inte räknas som skyddsobjekt vid certifieringen.

Ersättningen för frivilligt skyddade skogsskiften är fastslagen i lagen. Det är alltid lika stort oberoende av den fredade skogens skyddsvärde.

– Men från skogsvårdsföreningens sida ska vi försöka jobba för en ändring på den punkten, säger Björkman.

Karta Biotopskydd Marby Eckero
De gula och svarta snedstrecken visar de nya skyddsområden som skogsvårdsföreningens verksamhetsledare ritat in på kartan över Karin Lindbergs skog i Marby.

Lovligt med jakt

För de skyddade skogsmiljöerna upprättas fredningsavtal som förutsätter att området ska lämnas orört medan avtalet är i kraft. I vissa fall tillåts skötselåtgärder som inte försämrar områdets skyddsvärde, men de ska på förhand godkännas av landskapsregeringen.

Betesdjur kan i undantagsfall tillåtas om det gynnar biotopens naturvärde, men också detta måste avtalas på förhand.

Jakt är normalt tillåten inom skyddsområdet, men exempelvis skjuttorn eller rastplatser får inte uppföras.

Markägaren får under avtalstiden inte beviljas betesstöd eller annat offentligt stöd för samma område.

500 euro minsta stödet

Ifall pengarna som reserverats i budgeten inte räcker till kan landskapsregeringen avslå ansökningar enligt sin egen bedömning. Förtur till stöd har exempelvis områden som ligger nära naturreservat och lagskyddade biotoper samt områden med hög biodiversitet eller betydande inverkan på vattenmiljön.

Stödets storlek räknas utgående från ett medelrotpris som Naturresursinstitutet Luke räknar fram baserat på de tre senaste årens medeltal för Åland.

Det minsta beloppet för att få teckna ett skyddsavtal är 500 euro för hela 10-års perioden. Stödet betalas som ett engångsbelopp för hela avtalsperioden, men landskapsregeringen kan helt eller delvis kräva pengarna tillbaka ifall stödvillkoren inte uppfylls.

– Jämfört med Metso-programmet använder vi på Åland en förenklad modell för att räkna ut skogsägarnas ersättning. Det är nog i stort sett samma penseldrag, men vi använder oss exempelvis inte av någon självrisk, förklarar landskapsforstmästare Mikael Sandvik.


Sanka skogsområden och hög artrikedom

De frivilliga skyddsavtalen på Åland görs upp för perioder på tio år. Sedan är det fritt fram för skogsägaren att låta avverka skogen fast man redan fått betalt för skyddet. Och skogsägare som vill ha sin skog permanent skyddad kan liksom hittills ansöka hos landskapets miljöbyrå om att få området inrättat som naturreservat.
Både fysiska och och juridiska personer som äger skog på Åland kan få landskapsbidrag för frivilligt skydd ifall det föreslagna området uppfyller vissa kriterier. Ersättningsnivån per hektar är fastställd och kan inte förhandlas, men områdets gränser kan diskuteras beroende på behovet från naturvårdssynpunkt.
Fredningsavtalen är i kraft i 10 år även om området helt eller delvis överlåts till en ny ägare.
Följande skogstyper kan beviljas stöd enligt lagen om frivilligt skydd:
• Sanka skogsområden (trädbevuxna myrar, trädbevuxna kärr, sumpskogar etc.)
• Gamla skogar i ett sent successionsskede (barr- och lövnaturskog)
• Lundar
• Blandskogar med hög artrikedom
• Områden i skyddade biotopers och arters närhet som behövs för det ekologiska sammanhanget eller för att bibehålla ett områdes särdrag.
Det skyddade området bör omfatta minst 0,5 hektar.