Om lagen tillät stamvårdande jakt på varg skulle den individ som härjar i Björköby troligen kunna fällas. Det säger Anders Norrback, ordförande för ÖSP:s fårproducentutskott, som har förhoppningar på det aktuella medborgarinitiativet.
SLC är en av initiativtagarna till medborgarinitiativet om stamvårdande jakt på varg som på kort tid fick 50.000 namnunderskrifter och därmed kommer att behandlas av Finlands riksdag. Incidenten i Björköby där över 120 får dödats av en varg understryker vikten av att politikerna verkligen agerar och gör en förändring.
Det menar Anders Norrback som är ordförande för ÖSP:s fårproducentutskott och tillika riksdagsman för SFP.
– Enligt nuvarande lagstiftning kommer vargen i Björköby troligen att vara kvar nästa år när fårproducenterna ska ha ut sina får på holmarna igen. Så här kan vi inte ha det och jag och många av mina kolleger kommer göra vårt yttersta för att medborgarinitiativet om stamvårdande jakt på varg antas av riksdagen, säger han.
Dispens kan beviljas
Vad kan Finlands viltcentral göra nu i det aktuella fallet i Björköby? En möjlighet är att viltcentralen behandlar en ansökan gällande skadeförebyggande dispens för rovdjuret ifråga om det börjar göra upprepade besök på en exempelvis fårfarmarnas gårdar eller på holmar med djurbesättning.
Men det är inte den första åtgärden man kan genomföra vid skadefall, först prövas olika preventiva åtgärder.
– Det är inte uteslutet att dispens beviljas för en skadeorsakande individ. Lagstiftningen möjliggör att man kan ta bort rovdjur som upprepade gånger gör skada på tamboskap om inga andra åtgärder hjälper. Men det kan viltcentralen göra först när andra åtgärder som till exempel att fördriva individen inte fungerar eller att olika tekniska hinder, inte längre stoppar rovdjuren att angripa boskap, säger Stefan Pellas, jaktchef på Finlands viltcentral, Kust-Österbotten.
Det innebär i praktiken att andra preventiva åtgärder, som att försöka fördriva vargen, eller tekniska åtgärder ska vidtas först.
– Förhindrar inte de preventiva åtgärderna skador utan individen återkommer och skadar boskap så kan viltcentralen eventuellt bevilja en sådan skadeförebyggande dispens. Men den bedömningen avgörs från fall till fall, förklarar Pellas.
Polisen kan också ge tillstånd att fördriva en problemindivid och polislagen träder i kraft om ett rovdjur är aggressivt och utgör ett hot mot människor.
– I sådana fall kan polisen ge tillstånd att fälla djuret.
Stamvårdande jakt ger bättre möjligheter
Pellas understryker att Finlands viltcentral som myndighet inte gör eller tar ställning till rådande viltpolitik utan förverkligar den politik utifrån ramarna som lagstiftarna fastställt. Men vad är egentligen skillnaden mellan stamvårdande jakt – som är förhoppningen med medborgarinitiativet – och en skadeförebyggande dispens?
– Stamvårdande jakt kan bedrivas på stora områden under en fastställd jakttid, till exempel på flera jaktklubbars områden, medan en skadeförebyggande dispens endast kan användas en kort tid för avlägsnande av ett specifikt skadeförorsakande rovdjur på eller i omedelbar närhet av skadeområdet, förklarar Pellas.
Enligt Norrback skulle stamvårdande jag på varg i det här aktuella fallet underlätta situationen betydligt.
– Då skulle vi troligen kunna lösa problemet med den här vargen, konstaterar han.
Medborgarinitiativet tas upp först i en remissdebatt i plenum och sedan behandlas det i jord- och skogsbruksutskottet som hör experter, intresseorganisationer och möjligen också miljöutskottet. Därefter behandlas det åter i stora salen.
– Det är oklart när det sker, men jag ser verkligen fram emot att frågan om stamvårdande jakt behandlas i riksdagen. Jag tror också att incidenten i Björköby – som är fruktansvärd – ger argument åt oss som vill ha en förändring. Men hur det går vågar jag inte uttala mig om i det här skedet, säger Norrback.
Kortsynt politik
Det aktuella fallet visar, enligt Norrback, att miljö- och biodiversitetspolitiken är både snäv och kortsynt. Fåren betar för att förbättra biodiversiteten, men samtidigt finns ett hot mot fåren som i praktiken inte kan åtgärdas.
– Den ena handen vet inte vad den andra gör. Det jag vill är att vi måste bli bättre att se helheten. Ska vi ha en samexistens med vargen så måste lagstiftningen fungera så att vi kan få ta bort problemindivider. Så är det tyvärr inte nu, säger han.
Det leder också fram till frågan om ersättning. Har samhället bestämt att det ska finnas varg som sporadiskt attackerar boskap måste staten kompensera de som drabbas fullt ut. Så är det inte heller i dag, enligt Norrback.
– Ersättningen blir svår att beräkna när bevisbördan ligger på de som drabbas. Som det är nu ska producenterna som drabbas bevisa att det är vargen som dödat fåren och det är fel enligt mig. Därför hamnar nu producenterna troligen att stå för en del av kostnaderna för ett problem som de inte kan åtgärda. Det är förkastligt, säger Norrback.
Tidigare i veckan besökte viltcentralen de drabbade holmarna i Björköby och gjorde en inventering tillsammans med landsbygdssekreteraren. På basen av lantbrukssekreterarens rapport räknas det ut en ersättning för de drabbade fårproducenterna.