Prissänkningarna har inte varit lika stora för nötköttsproducenterna som inom svinsektorn. Men slutuppfödare inom nöt som är beroende av köpt foder lider också mycket hårt ekonomiskt. Läget kommer att bli utmanande, säger Ola Sandberg, medlem i ÖSP:s köttutskott.
Den senaste tiden har den prekära situationen inom svinsektorn bevakats aktivt i media. Men faktum är att stigande foder-, bränsle- och gödselpriser också drabbar mjölk- och nötköttsproducenterna mycket hårt.
– Det är för många av mina kolleger svårt att se positivt på framtiden just nu. I synnerhet slutuppfödarna inom nötsektorn har det svårt för tillfället, säger Ola Sandberg, medlem i ÖSP:s köttutskott.
Det gäller i synnerhet de producenter som odlar en stor del av foderbehovet på den egna gården. Spannmålsskördarna i de norra delarna av Österbotten blev nämligen mycket dåliga i år.
– Medelskörden för spannmål på min gård och här i området brukar ligga på över 4 ton per hektar. Men i år är medelskörden nere i cirka 2,3 ton per hektar och då finns det många skiften som inte gav nån skörd alls eller mycket liten. Det råder brist på foderspannmål och nu när många blir tvungna att öka andelen inköpt foder till mycket höga priser så försvåras situationen för många, menar Sandberg.
Till vardags arbetar Sandberg som dikoproducent och hör därmed till den grupp inom nötsektorn som kommit lindrigast undan hittills. Grovfoder, det vill säga ensilage, är det viktigaste fodret för dikoproducenterna och skördarna har varit goda de senaste åren.
– Det finns ensilage i lager och nu gäller det att utnyttja det så bra som möjligt. Överlag har vi inom nötsektorn en bredare palett med fodermedel att spela med än svinproducenterna, men situationen är ändå oroväckande för många, konstaterar Sandberg.
Kostnaderna har ökat mycket
Men i likhet med alla andra husdjursproducenter ökar kostnaderna också för dikoproducenterna. För ett par veckor sedan gjorde Sandberg en beräkning som visade att hans rörliga kostnader på gården ökat med 14 procent jämfört med samma period i fjol.
– Allt har blivit dyrare – balplast, strö, gödsel och andra förnödenheter som vi måste köpa in. Jag använder enbart lite allfoder för kalvarna och berörs därmed inte själv så mycket av de stigande foderpriserna. Men slutuppfödarna har nu foderpriser som ökat med 70 procent på bara ett år.
I kombination med dåliga spannmålsskördar i området och de ökade produktionskostnader förutspår Sandberg ett tufft år för många inom nötköttsektorn.
– Jag tror vi klarar hösten när stöden utbetalas, men risken finns att konsekvenserna kommer först på vårkanten som överlag är en svår period ekonomiskt för många. Då är kassan nästan tom samtidigt som insatserna för kommande säsong ska införskaffas.
– Beaktas de stigande produktionskostnaderna nu med priser som inte är på en lönsam nivå så är jag orolig för att vi får se producenter som inte kan betala räkningarna, vilket leder till betalningsstörningar. I värsta fall har vi nya djurskyddsfall att vänta på sikt, säger han.
Medelpriset för nötkött där priserna för både ko och ungnöt ingår är i dag cirka 3,15-3,20 euro per kilo. Trots att producentpriserna höjts en aning under det senaste åren är det inte tillräckligt, enligt Sandberg.
– Vi borde få upp priserna med cirka 50 cent per kilo. Då skulle vi klara det redan svåra läget mycket bättre. Också priset på biff-, späd- och stationskalvar som säljs till förmedling borde korrigeras kännbart, säger han.
Många tar kontakt
Ola Sandberg är också förtroendevald inom andelsrörelsen och är ordförande för Österbottens Kötts förvaltningsråd. Han är också medlem i Atrias förvaltningsråd. Han förnekar inte att pressen på de förtroendevalda och de egna organisationerna ökar i samband med att läget försämras.
– Jag har haft många samtal från oroliga kolleger på fältet. Samtalen gäller att från ökade kostnader, producentpriserna och en oro över den ekonomiska situationen framöver. Jag har full förståelse för det och jag drabbas ju själv och går igenom den egna ekonomin på gården mycket noggrant nu, säger han.
Han kan inte kommentera Atrias prissättning, men poängterar att Finlands köttproduktion är en del av världsmarknadens.
– Vi lever inte isolerade i en bubbla utan det som sker på världsmarknaden påverkar i slutändan priserna som vi får. Den stora frågan är nog hur vi kan få ut ett högre pris från marknaden och kampen mot handeln är som alla vet mycket svår.
Vilka konkreta åtgärder tycker du bör ske gentemot handeln?
– För det första måste vi bort de långa avtalen som inte tar hänsyn till kostnadshöjningar inom primärproduktionen. Här ser jag det som positivt att livsmedelsombudsmannen nu har aktualiserat den frågan.
– Något som jag också skulle vilja ha in i produktionsavtalen är en form av klausul som transportbranschen har. Den har en bränsleklausul där en del av taxorna följer produktionskostnadsindex. Det är något som vi som bransch borde jobba hårdare för, säger Sandberg.