I fjol granskade Finlands skogscentral 950 områden för naturlig skogsförnyelse, sammanlagt 2 .350 hektar. Förnyelsen hade lyckats bra på drygt hälften av dessa förnyelseytor. Naturlig förnyelse används mest i tallskog, där det också lyckas bäst. Tidigare år har Skogscentralen granskat sådd- och planteringsytor, och där har resultatet varit bättre.
Det vanligaste misstaget vid naturlig förnyelse av skog är att man inte markbereder. Det leder till att det inte bildas tillräckligt med plantor. På förnyelseytor i tallskog finns det ofta också för få fröträd.
På nästan var tredje förnyelseyta hade ingen markberedning gjorts trots att det hade bedömts som nödvändigt. På en femtedel av granskningsobjekten fyllde plantantalet ännu inte vid granskningstidpunkten lagens krav.
Bäst har naturlig förnyelse av skog lyckats i Mellersta Finland och Norra Karelen. Svagast var resultaten i Södra Karelen, Norra Savolax och Mellersta Österbotten.
– Rent allmänt kan man säga att det finns färre lämpliga objekt för naturlig förnyelse i södra Finlands grandominerade skogar, men resultatet kan vara dåligt också på kargare mark, säger Ari Nikkola, chef för finansiering och granskning vid Finlands skogscentral.
Få bryter mot skogslagen
I Lappland, Norra Österbotten och Kajanaland granskade Skogscentralen områden för vilka anmälan om användning av skog lämnats in 2014 och där naturlig förnyelse angetts som förnyelsemetod. I de övriga landskapen granskades områden där naturlig förnyelse hade anmälts till Skogscentralen 2016. Till granskning valdes objekt där det gått minst tre år sedan avverkningen slutfördes.
Enligt skogslagen ska anläggningsåtgärderna för ett nytt plantbestånd slutföras inom tre år efter att virkesdrivningen har avslutats. Inom 10-25 år efter avverkningen, beroende på geografiskt läge, ska det finnas ett godtagbart plantbestånd på området. Vid naturlig förnyelse ska plantbeståndet uppstå av frön från fröträd som lämnats kvar på avverkningsytan eller från skogen runtomkring avverkningsytan.
Av de områden för naturlig förnyelse som Skogscentralen granskade var 3-4 procent sådana där alla åtgärder som skulle ha behövts för att åstadkomma ett plantbestånd var ogjorda. Utifrån Skogscentralens granskningar bedömer man om förnyelseskyldigheten i skogslagen kan anses ha fullgjorts eller om det behövs korrigerande åtgärder.
– Vi förhandlar först med markägaren om korrigerande åtgärder. Om vi inte når en överenskommelse är det möjligt att ålägga markägaren att se till att förnyelseåtgärder vidtas. Under de senaste åren har bara ett fåtal beslut om åläggande behövts, säger Nikkola.
Bättre chanser att förnya naturligt med tall
I tallskog lyckas naturlig förnyelse säkrare än i granskog. Ändå har naturlig förnyelse lyckats bra bara på drygt hälften av de granskade förnyelseytorna i tallskog.
Tallskog avverkas i allmänhet i fröträdsställning på en gång, då det borde göras i omgångar. Efter en kraftig avverkning tar det tre till fem år för fröträden att bli så starka att de producerar tillräckligt med frön.
Under den tiden har markberedningens groningsfrämjande effekt redan hunnit avta väsentligt.
I granskog används naturlig förnyelse inte så mycket. Naturlig förnyelse lyckas i allmänhet bara om det finns tillräckligt med plantor redan vid avverkningen. På färre än hälften av de granskade områdena hade förnyelsen lyckats bra.
Granen förnyar sig naturligt i mycket bördig lövskog, men det kan ta tiotals år. Däremot bildas det dåligt med granplantor i grövre granskogar.