Juha Marttila har varit ordförande för MTK sedan 2009. Samarbetet mellan de två producentorganisationerna har alltid varit både naturligt och smidigt säger husdjursbonden från Lappland.
– SLC är vår naturliga samarbetspartner i de flesta frågor och det finns nästan inga åsiktsskillnader mellan våra två organisationer, säger MTK:s centralförbundsordförande Juha Marttila när vi träffas i samband med MTK:s fullmäktigemöte på Hanaholmen i Esbo.
MTK representerar ungefär 90 procent av Finlands organiserade bönder, medan SLC representerar 10 procent. Marttila är lantbrukare i Simo i södra Lappland och har nu lett MTK i mer än tolv års tid. Enligt honom är arbetsfördelningen mellan de två producentorganisationerna självklar och båda har sina respektive styrkor.
SLC har ett specialkunnande
– Åland och skärgårdsfrågor överlag är givetvis områden där SLC har ett specialkunnande. Men också inom växthusproduktion och i skogsfrågor har jag lärt mig att SLC har ett kunnande som är i toppklass.
MTK har å sin sida till exempel ett specialkunnande inom mjölksektorn, men förstås också i allmänhet en större bredd i och med att det är fråga om en så mycket större organisation. MTK har cirka 40.000 medlemsgårdar.
– Jag imponeras gång på gång av hur SLC hittar kunniga förtroendevalda till olika arbetsgrupper och liknande, säger Marttila.
Andra betydelsefulla samarbetsområden för organisationerna är nordiskt, europeiskt och internationellt samarbete.
– Det faller sig också väldigt naturligt att när vi riktar oss till utlandet så gör vi det med en röst eller i varje fall tillsammans, säger han.
MTK:s, SLC:s och Pellervos gemensamma Brysselkontor grundades hösten 1991 och fyllde därmed trettio år för ett par månader sedan.
Kan inte förnyas med konjunkturerna
När det blir tal om jordbrukspolitiken säger Marttila att den inte kan förnyas med konjunkturerna.
– Den hinner inte med och det är inte heller dess uppgift. Marknaden följer konjunkturerna.
Ifråga om nästa CAP beskriver han sig som en evig optimist.
– Just nu ligger tyngdpunkten på klimat- och miljöåtgärder, men det borde också sättas vikt vid utvecklande åtgärder, säger han.
Från och med januari börjar man förhandla med EU-kommissionen och de förhandlingarna håller sedan på hela våren.
När Marttila tittar till gårdarna runt om i landet konstaterar han att det för en enskild gård sällan är en framgångsrik strategi att göra som grannen.
– Vill man vara framgångsrik ska man helst gå sin egen väg. Och när det gäller nästa CAP så borde vi efter sommarsemestrarna nästa år ha de stora riktlinjerna tillräckligt klara för att odlarna ska kunna fatta sina egna beslut om framtiden för sin produktion utgående från det, säger han.
Juha Marttila
- Agroforst doktor till utbildningen.
- Lantbrukare i Simo i södra Lappland. Mjölkproducent fram till för tre år sedan då mjölkkorna byttes ut mot Hereford-dikor.
- Aktiv skogsägare.
- Familjen består av frun Vivi som är kommundirektör i Simo samt två vuxna barn.
- Har varit centralförbundsordförande för MTK sedan april 2009.
