Det är sammanlagt 11 motioner som anlänt till SLC-kongressen som pågår måndag och tisdag nästa vecka. Några av dem handlar om SLC och medlemsförbundens organisation, dess uppbyggnad och finansiering.
Exempelvis föreslår SLC Nyland i sin motion att SLC bör utreda möjliga framtida organisationsmodeller för att möta förändringarna i medlemskåren och säkra en fortsatt livskraftig organisation och en effektiv intressebevakning.
– Samtidigt är det skäl att utreda hur man skall säkra tillräckliga resurser på regional och lokal nivå, samt möjligheter att förenkla föreningsarbetet, heter det i motionstexten.
Lantbrukarna blir färre och i framtiden kanske varken medlemmar eller förtroendevalda räcker till för att med nuvarande strukturer upprätthålla en aktiv verksamhet, påpekar SLC Nyland. Inom SLC bör man i tid svara på utvecklingen och fundera på vilken organisationsmodell som krävs för att möta framtida utmaningar.
– Medlemmar kanske vill aktivera sig i enskilda frågor under en period, men inte vara uppbundna i uppdrag för längre tid.
Enligt motionstexten kan det även vara skäl att utreda om det finns behov och möjligheter att bibehålla alla nivåer inom organisationsstrukturen.
I sitt svar säger SLC:s styrelse att förbundets organisationsmodell bygger på aktivitet i landskapsförbunden och skogsvårdsföreningarna. Dessa utför den regionala intressebevakningen gentemot myndigheter och övriga som verkar inom samma landskap som förbunden och skogsvårdsföreningarna. Följande led i intressebevakningen är lokalavdelningarna som är den första kontakten för de medlemmar som utgör stommen i SLC:s verksamhet. Antalet lokalavdelningar är nu cirka 60.
– Under kongressen 2018 kommer SLC att premiera den aktivaste lokalavdelningen. Detta för att understryka betydelsen av aktiviteten nära medlemmen, säger styrelsen vidare.
SLC inser att det finns behov av att se över nuvarande organisationsmodell med tanke på den regionala och lokala bevakningen där medlemmarnas frågor är i fokus, heter det i styrelsens svar. SLC:s styrelse ber kongressen om fullmakt att tillsätta en arbetsgrupp som utarbetar ett förslag till organisationsmodell. Beredningen sker i tätt samarbete med SLC:s fullmäktige.
Bör medlemsavgiften förnyas?
SLC Åboland motionerar om förnyande av medlemsavgiften. Inom förbundet har frågor om arealtak, arealklasser och produktionsgrenar lyfts fram. Det har också diskuterats om man skulle kunna beakta antalet anställda i företaget vid beräknandet av medlemsavgiften.
SLC Åboland ställer sig frågan om nuvarande arealbundna medlemsavgift motsvarar den intressebevakning som medlemmarna får, och anser att SLC kunde se över medlemsavgifternas struktur.
I sitt svar säger styrelsen att avgiftsgrunderna för de jordbrukande medlemmarna i landskapsförbunden med små avvikelser är de samma.
– I den medlemsundersökning som SLC utförde under våren 2018 var en övervägande del av medlemskåren nöjd med nivån på avgiften, säger styrelsen. Också medlemstidningen Landsbygdens Folk ingår i avgiften.
Vidare påminner styrelsen om att medlemsavgifterna fastställs av SLC:s fullmäktige under vårmötet. Dessutom finns en intressebevakningsavgift som inte syns och som betalas av husdjursproducenterna till mejeri- och köttandelslagen för intressebevakning nationellt och på EU-nivå.
– Den arealbaserade medlemsavgiftsmodellen har delvis en motivering i att stöden till största delen betalas ut via arealen, säger styrelsen. I motsvarande organisationer på nordisk nivå tar medlemsavgiften också fasta på jordbrukets omsättning. Det underlag som används för medlemsavgiften bör i alla fall vara lättillgängligt och objektivt.
Bättre marknadsföring efterlyses
Ingå lokalavdelning av SLC Nyland påpekar i sin motion att SLC bör satsa mera på marknadsföring och reklam. Det finländska lantbrukets lönsamhetskris beror långt på höga produktions- och exportkostnader samt långa avstånd och många restriktioner i förhållande till resten av Europa. Den höga kvaliteten på inhemska produkter borde emellertid ge ett mervärde, men det förutsätter marknadsföring och information.
Det i sin tur kräver medel. Därför vill SLC Nyland att SLC utreder ifall en marknadsföringsavgift som är öronmärkt för ändamålet kunde uppbäras av medlemmarna.
SLC:s styrelse anser att marknadsföringsavgiften kan diskuteras i samband med planen att se över medlemsavgiftens grunder. Frågan lyftes upp också på kongressen 2015. SLC har sedan dess deltagit i omfattande kampanjer i medierna under åren, och en stor satsning är också Grüne Woche i Berlin 2019. I stödförhandlingarna har SLC också utverkat finansiering för export och marknadsföring.
Då medlemsavgifterna för 2019 godkändes på SLC:s fullmäktiges sommarmöte beslöts att SLC betalar en del av medlemsavgiften till FFD, men avgiften påverkar inte landskapsförbundens medlemsavgifter från deras medlemmar.
Inhemska grönsaker och potatis marknadsförs med en marknadsföringsavgift, vilket är ett sätt att lösa saken. För mer kollektiva marknadsföringssatsningar krävs en klar utarbetad marknadsföringsstrategi, påpekar SLC.
Ökad polarisering mellan jordbrukare
SLC Åboland uttrycker i en motion sin oro för en ökad polarisering mellan jordbrukare, i synnerhet mellan olika produktionsinriktningar.
– Ett splittrat fält minskar SLC:s möjligheter att tala för en samlad jordbrukarkår, påpekar SLC Åboland.
Stödsystemet är en orsak, men också kommunikationen inom organisationen och jordbrukarkåren.
– SLC bör genom sitt sätt att arbeta, både mot sina egna jordbrukare men också utåt jobba för att minska splittringen, skriver SLC Åboland.
SLC bör också jobba för utjämnande lösningar i stödpolitiken.
SLC:s centralstyrelse håller i sitt svar med om att stödpolitik inte får splittra jordbrukarkåren.
– SLC:s målsättning då det gäller de kommande jordbrukspolitiska lösningarna är att hitta nationella strategier som ger alla produktionsgrenar förutsättningar för en skälig inkomst och möjligheter att utveckla sin produktion, svarar styrelsen.
SLC kommunicerar också aktivt till medlemskåren via Landsbygdens Folk.
Salmonellabekämpning borde ge mervärde
I Finland och Norden producerar vi salmonellafria livsmedel vilket minskar användningen av antibiotika. Ändå syns det inte som tillägg i likviden, påpekar ÖSP i sin motion.
Salmonellafriheten uppnås inte utan kostnader. Salmonellaförsäkring har tecknats av slakterier, mejerier och packerier för sina leverantörer. Premien dras av från producenternas likvider, och ändå ersätter försäkringen inte alla utgifter från en salmonellasanering, skriver ÖSP.
Kostnaderna och stressen av ett salmonellautbrott får inte drabba bara producenten.
– Vem som drabbas beror många gånger på slumpen. En långväga flyttfågel kan i värsta fall vara orsaken.
SLC borde arbeta för att staten skall ska ta ett större ekonomiskt ansvar vid sanering och stå för producenternas försäkringspremier. I sitt svar skriver centralstyrelsen att man bör hålla fast vid Finlands unika salmonellastatus. SLC har satsat på att informera konsumenterna om det hårda förebyggande arbete producenterna utför.
– Detta är något som också bättre borde synas i producentpriset och vara ett klart försäljningsargument på världsmarknaden men också på den interna marknaden i EU.
Styrelsen påpekar att det finns anledning att se över det ekonomiska
ansvar som sätts på producenterna, och eventuellt ta modell från Sverige.
– SLC kommer att föra en diskussion med jord- och skogsbruksministeriet om staten också kan ta sig an en del av det ekonomiska ansvar som finns, föreslår styrelsen för kongressen.
Kommunikationen bör vara proaktiv
SLC Nyland lyfter i sin motion upp hur proaktiv kommunikation utåt blir allt viktigare.
– SLC har en viktig uppgift i att bidra till en positiv bild om det inhemska jord- och skogsbruket, samt matproduktionen, skriver SLC Nyland.
– Förtroendevalda och medlemmar är viktiga ambassadörer, men många känner sig ha för lite kunskap om hur man hanterar media och vilket budskap man skall förmedla, poängterar SLC Nyland.
Miljöorganisationerna informationsbild har rätt långt satt agendan för den allmänna debatten. SLC bör därför utbilda förtroendevalda och medlemmar och förse dem med lätt tillgänglig information.
I sitt svar framhåller centralstyrelsen att SLC:s kommunikation utåt blivit bättre och är en naturlig del av SLC:s intressebevakning. En kommunikationsplan har gjorts upp, och SLC fortsätter satsa på konsumentarbete och kampanjer. Även på sociala medier är SLC aktiv, och skolmaterialet har förnyats.
– Ett kommunikationsnätverk där både centrala anställda, förtroendevalda och intresserade medlemmar ingår bereds som bäst på kansliet, skriver styrelsen.
SLC:s styrelse föreslår att SLC fortsätter att utveckla sin externa kommunikation i en mer proaktiv riktning. Även utbildningen av förtroendevalda får gensvar av styrelsen.
ÖSP vill säkra vägunderhåll
ÖSP lyfter i sin motion fram de österbottniska landsvägarnas skick. För att inte reparationsskulden skall växa borde årligen minst 480 km landsväg beläggas inom NTM-centralen i Södra Österbottens område. De två senaste åren har målet att belägga drygt 400 km per år uppnåtts genom tilläggsanslag, men för nästa år är budgeten rekordlåg, och räcker i praktiken till 150 km.
Att riksväg 8 inte i sin helhet föreslås ingå i det nationella stomvägnätet är oroande, framhåller ÖSP.
– Då riskerar ytterligare anslag för underhåll och reparation av vägnätet gå Österbotten förbi, skriver ÖSP.
SLC borde arbeta för att de statliga medlen till vägunderhållet hålls på en sådan nivå att vägnätets reparationsskuld minskar.
Styrelsen påpekar bland annat i sitt svar att SLC lyfter fram vikten av att tillräckliga satsningar görs på det lägre allmänna vägnätet. SLC verkar
för att reparationsskulden inte ökar och att underhållet av det befintliga vägnätet prioriteras. Dessutom bör hela riksväg 8 ingå i det nationella stomvägnätet.
Hållbart jordbruk ska definieras
ÅPF påpekar i sin motion att utmaningar är på kommande i den nya programperioden, bland annat på grund av Brexit. Det blir allt viktigare att se till att jordbrukarna får en skälig ersättning för sitt arbete, och att andra inte ska diktera hur jordbruket ska bedrivas.
– Därför anser vi nu att det är hög tid att vi själva tar kommandot och är med och utformar det hållbara jordbruket, skriver ÅPF, som föreslår att SLC tar initiativ och definierar termen hållbart jordbruk.
SLC:s centralstyrelse ser problem i att försöka definiera termen, eftersom den betyder olika saker på olika håll.
– Däremot anser styrelsen att det är viktigt att producentförbunden deltar i arbetet med att identifiera de metoder som understöder hållbar utveckling av samhället, svarar styrelsen.
Vidare hänvisar styrelsen till SLC:s miljöprogram som bearbeetas vidare under kongressen och som ska godkännas av SLC:s fullmäktige i vår.
SLC deltar i arbetet med att identifiera metoder som understöder hållbar utveckling av samhället, skriver styrelsen vidare i sitt svar.
Klimathotet kräver åtgärder
I en annan motion vill ÅPF lyfta upp klimathotet som ett faktum som kräver agerande. Finland bör vara i spetsen av ett klimatsmart jordbruk, och detta bör SLC arbeta för. ÅPF vill att Finland ska uppfylla 4-promille-initiativet om kolbindning.
– Initiativet innebär att vi genom att öka markens kolhalt med 4 promille om året kan bromsa ökningen av koldioxid i atmosfären, skriver ÅPF.
SLC bör slå vakt om åkerjordens kvalitet och arbeta för nya metoder för kolbindning, att betesarealen ökar och uppmuntra till frivilliga åtgärder för vattenskydd. Det ska ske bland annat genom samverkan, fältdagar och genom att utnyttja forskning och införa arbetsformen Järki på SLC-områden.
SLC:s styrelse håller med om att lantbruket ska ses som en möjlig lösning i många klimatfrågor. Med nya metoder, information och projekt kan medel styras till rätt ändamål.
– SLC förespråkar att tillräckliga medel reserveras för forskning inom lantbruket och att rådgivningen ska ha tillgång till den nyaste informationen samt sakkunskap och resurser att tillämpa forskningsresultaten i praktiskt lantbruk, framhäver styrelsen.
SLC:s styrelse ska utreda möjligheterna med märkningar inom köttsektorn och Järki-projektets verkställande på finlandssvenskt håll. SLC:s centralstyrelse föreslår för kongressen att SLC aktivt jobbar för att
utveckla lösningar genom vilka jord- och skogsbruket kan bidra till att öka kolbindningen och bromsa klimatförändringen.
Vargsituationen ohållbar
ÖSP framhäver i sin motion att det finns ett misstroende mot myndigheter bland producenter och andra aktörer på landsbygden. I Österbotten är det särskilt hanteringen av skarv och varg som upprör.
Gällande fridlysta arter frustreras man av avsaknaden av lagliga medel när skadorna ökar och kostnaderna blir stora. Samtidigt ges de drabbades situation väldigt liten vikt.
Vargpopulationen ger dessutom upphov till otrygghetskänsla, och det känns enligt ÖSP som att myndigheterna inte tar hänsyn till verkligheten på landsbygden.
– Framförallt minskar förtroendet för myndigheterna och risken är stor att det leder till egenhandsrätt, framhåller ÖSP.
För att öka förtroendet för myndigheterna vill ÖSP att SLC verkar för att lagstiftningen förändras så vargen får samma skyddsstatus i hela landet som på renskötselområdena i norra Finland, och att polisen enklare får avliva varg kring produktionsutrymmen och bebyggelse. Skyddsjakt på skarv bör för sin del tillåtas på fastlandet.
Som svar konstaterar centralstyrelsen att SLC förespråkar samma regelverk i hela landet som på renskötselområdena så problemvargar enklare kan elimineras. Preventiva medel för vintern är också viktiga.
– I praktiken innebär det att säkerställa att det finns tillräckliga anslag i statsbudgeten för förebyggande av vargskador, till exempel för vargstängsel, skriver styrelsen.
SLC har vid flera tillfällen fört fram att befolkningens oro måste tas på allvar och att människorna bör få tillbaka tilltron till myndigheternas åtgärder och den information som ges. Styrelsen föreslår för kongressen att stamvårdande jakt på varg introduceras så snabbt som möjligt, och att dispens för skadebaserad jakt på varg sänks från tre till två skadefall. Rivna jakthundar bör räknas som skada. Angående skarven bör vi få en ändring i skarvens skyddsstatus.
Även SLC Nyland tar upp frågan med fridlysta djur som gör stor skada, nämligen vitkindade gäss. Beståndet har vuxit snabbt, och odlare har till och med frångått höstgrödor på grund av risken för skador. Gässens avföring utgör också en smittorisk.
Svårt få lov till skyddsjakt
Enligt EU-direktivet kan endast omfattande skada ge lov till skyddsjakt, men i Finland är det svårt att få lov medan man i andra länder tolkat direktivet annorlunda.
– Den danska regeringen förbättrade för några år sedan kraftigt möjligheterna att få jaga vitkindad gås, för att minska skadorna i
lantbruket, påpekar SLC Nyland.
Skadorna uppgår till stora summor varje år, och merparten av bidraget beviljas för skador på jordbruket.
SLC Nyland anser att SLC aktivt bör jobba för att göra det möjligt att effektivare reglera beståndet av vitkindade gäss.
– Skyddsjakt på vitkindad gås ska kunna bedrivas inom ramen för naturvårdslagen, något som även riksdagens jord- och skogsbruksutskott förordat.
SLC bör vidare arbeta för att de skador som fridlysta fåglar förorsakar på odlingarna skall ersättas fullt ut och med snabb utbetalning.
SLC:s centralstyrelse hänvisar i sitt svar till miljöministeriets styrgrupp för utveckling av ersättningar av fridlysta fåglars skador inför en revidering av naturvårdslagen som ska inledas 2019. Där har SLC lyft fram exakt de problem som framkommer i motionen.
Styrelsen föreslår att en helhetssyn används i sammanhanget, och påpekar att det inom ramen för EU:s regelverk är möjligt att utöka den nationella och regionala verktygslådan vad gäller prevention och skydd av egendom, flora och fauna.