Bild2
Priset känns bra enligt Kristoffer Nilsson, men det viktiga ligger i att kunna fortsätta vara bonde.
Jordbruk

Mjölkbonden Kristoffer tilldelades
Walter Ehrströms guldmedalj

Mjölkbonden Kristoffer Nilsson på Nybondas gård i Liljendal är en av de som erhållit Walter Ehrströms guldmedalj för att oavbrutet under 25 års tid ha producerat mjölk av högsta kvalitet (E). Framtidsdrömmen för Nilsson är en ny ladugård, men världsläget skapar många orosmoment inom både mjölkvärlden och jordbruket överlag.

– Riktigt bra känns det ju att få medalj, men hemskt överraskad blev jag över det allmänna intresset och mängden gratulationer jag fått ta emot. Oho!

Nilsson, 30, förhåller sig anspråkslös till priset, men ivern och intresset för den egna branschen och bondelivet går det inte att ta miste på. Gården har varit i släkten Nilssons ägo sedan 1895, och Kristoffer tog över verksamheten av föräldrarna 2014. Idag omfattar gården 65 djur totalt. 

I ladugården står korna och väntar på att bli matade. De tittar intresserat upp, svänger med huvudena och råmar.

– De är alla olika karaktärer. Man lär sig snabbt känna vilka som är de mest sociala och som gillar att bli krafsade, säger Nilsson.

Bästa mjölken i världen

För att kunna upprätthålla en mjölkproduktion av högsta kvalitet måste Nilsson noggrant följa med de mätningar som görs av kornas mjölk och hålla sig till dem.

– Det handlar om bakterier, celler, och att det inte får finnas antibiotika eller tvättmedelsrester i mjölken. Det gäller att bevaka värdena om man inte vill falla ut ur kriterierna för att få pris – om du vill hålla de där 25 åren i ett sträck.

Enligt Förbundet för mjölkhygien är mjölken som produceras i Finland (vid sidan av den norska) den bästa i världen. E-kvalitetsmjölk, som kräver ett cellvärde på under 250.000/ml och bakterievärde på under 50.000/ml utgör idag ca 95 procent av all mjölk i vårt land, då siffran ännu i slutet av 1980-talet låg på dryga 50 procent.

Idag mäts mjölkens kvalitet både då mjölkbilschauffören tömmer tanken och sedan på mejeriet. Att hålla mjölken högklassig under en längre tid är dock inte bara en fråga om professionalitet, utan ger också bonden det bästa priset.

Enligt Nilsson låter Valio testa mjölken 3-4 gånger i månaden.

– Sen följer de ju med fett och protein, vilket också inverkar på prissättningen. Jag vill följa med vad som sker med utfodring och hur djuren mår mera ingående, vilket betyder att jag låter dem ta prov vid varenda tanktömning. Då ser man möjligast snabbt åt vilket håll värdena börjar fara om man ändrar något med utfodringen.

Bild1
Kor är nyfikna men behöver också ro för att må bra.

Lönsamheten i vågskålen

Lönsamhetsproblematiken är en fråga även inom mjölkproduktionen.

– Kostnaderna har ju stigit något otroligt mycket. Som tur har de höjt mjölkpriset, och hoppeligen höjs det ännu mer.

Utgifterna har stigit rejält främst under vintern, och Nilsson menar att det betyder att variationen mellan gårdarna i fråga om lönsamhet kommer att variera kraftigt. De som införskaffat sina förnödenheter under hösten då priserna var lägre har det betydligt bättre.

– Det är lite synd det där, det blir ganska orättvist från gård till gård. Vissa har hurja bra att vara och andra har inget att leva på.

Trots att coronapandemin inte blev så förödande som Nilsson fruktat har priserna och tillgången på bland annat reservdelar påverkats. Ukrainakriget har dock gjort att bränsle- och energipriserna stigit avsevärt – brännoljan är redan mer än dubbelt dyrare än för två år sedan.

– Herregud, skrattar Nilsson. Inte roligt. Vårbruket går någorlunda för jag beställde bränsle och fyllde allt fullt samma dag som det small i Ukraina, för jag gissade att nu stiger det så förbaskat.

I fråga om gödselpriset är Nilsson tvärt:

– Jo det tar nog priset den. Så mycket som det har stigit. Rakt ut sagt sjukt. Inte skulle man någonsin under sin tid när man blev bonde ha börjat betala såhär mycket för gödsel.

Det osäkra världsläget har spätt på den lönsamhetskris som redan existerat bland mjölkproducenterna.

– Tidigare var jag positivt inställd och tänkte att vi har en god framtid. Jag måste nog säga nu att med coronan i bagaget och så det här Ukrainakriget dessutom, så man börjar nog vara lite fundersam och orolig att hur ska det gå och hur ska det sluta det hela. Skall det lätta och skall man få bättre ekonomi som bonde?

Bild3
Trots de osäkra tiderna bjuder framtiden också på möjliga positiva förändringar, tror Kristoffer Nilsson.

Framtiden erbjuder både osäkerhet och hopp

Nilsson har i dagsläget båsladugård eftersom den fanns på gården då han tog över, men i framtiden skulle han vilja ha lösdrift och robot. Både från djurens perspektiv och produktivitetsperspektiv finns det många fördelar med lösdrift.

– Korna kan röra på sig och äta friare, och med robot har man möjlighet att mjölka tre gånger i dygnet i stället för två som jag gör nu. Det är nämligen viktigt med kossor att de får vila tillräckligt, att dom bara får vara och idissla i lugn och ro.

Ladugårdsprojektet är ändå inte aktuellt för tillfället.

– Det ostabila världsläget, höga byggnadskostnader, och Valios nya kvotsystem betyder att investeringsivern är satt på is. Jag hoppas ändå att jag någon gång i världen skulle kunna ha råd och möjlighet att bygga en ny ladugård, men det blir ti si.

Det goda i det onda ser Nilsson som att kriser och krig får många att uppskatta det som man tagit för givet, som exempelvis livsmedel och basförnödenheter. Han framför också att en debatt om nationell självförsörjning kunde föra med sig bättre tider.

Under tiden gäller det att förhålla sig positiv och samtidigt göra noggranna beräkningar för att hålla verksamheten igång.

– För mjölkens del finns det nog hopp. Du måste börja gardera dig i god tid så att du vet vad du håller på med. När du ska köpa och hur mycket du behöver. Exempelvis kunde det vara skäl att sänka lite på litrarna så att kostnaderna går ner – då får du lite mindre litrar men bättre lönsamhet den vägen.

I det långa loppet säkerställs dock den framtida mjölkproduktionen enligt Nilsson genom att jordbruket fås upp på fötter. Då kan också mjölkbönder som Nilsson fortsätta producera finsk mjölk av högsta kvalitet och börja se fram emot Walter Ehrströms 50-års guldmedalj.

Som tur verkar värdet av en fungerande inhemsk livsmedelsproduktion uppskattas allt mera. Svaret på frågan om vad konsumenten kan göra för att stöda mjölkbonden är därmed enkelt:

– Köp inhemsk. Det är det lättaste sättet.

Walter Ehrströms pris, Guldmedaljörer 2022

50 år:
Eila och Seppo Ala-Mursula, Alavo
25 år:
Ville Huhtilainen, Kides
Rantahyry Oy, Ijo
Lea och Ari Ronkainen, Posio
Kirsti och Lasse Soini, Sastamala
Sirpa och Ilkka Eskola, Nivala
Maria och Jorma Jokela, Toholampi
Urho och Susanna Nousiainen, Pielavesi
Takkinen Pasi, Pieksämäki
Susanne och Juha Anttila, Kristinestad
Mauno och Sirpa Bengts, Kristinestad
Isotalo gård, Marja och Heikki Isotalo, Teemu Isotalo, Eura
Juha och Tarja Hurvi, Kumo
Reetta och Jukka Ruhkala, Karvia
Sari Viertola och Roland Sandvik, Kristinestad
Eija och Matti Alasorvari, Tuomas Alasorvari, Ylöjärvi
Minna och Ari Hiiri, Tavastehus
Juhani, Maija-Riitta och Tapio Jaalama, Pusula
Arto och Päivi Kankaanmäki, Tavastehus
Eija och Lauri Kirjavainen, Tavastehus
Elina och Pentti Kirkinen, Janne Kirkinen, Jämsä
Taisto och Marianna Laurell, Tavastehus
Matti Laurila, Tavastehus
Maitohuhta Oy, Bjärnå
Merivirta MTY, Salo
Pauliina Pakkasmaa och Mikael Tammirinne, Lojo
Ilkka Rautanen KP, Lojo
Terttu Savikko och Kari Liehu, Urdiala
Toivo och Sinikka Takala, Ruovesi
Tarja och Erkki Tirkkonen, Urdiala
Hannele och Ari Sironen, Evijärvi
Mikko och Paula Antikainen, Sonkajärvi
Itälä gård, Varis, Konnevesi
Halinen Kyösti, Jyväskylä
Keijo och Tiina Harju-Keturi, Kauhajoki
Pekka och Katri Hintikka, Urais
Seija Irene Juntunen-Hutri, Ristijärvi
Kangas Jari, Kauhava
Maatalousyhtymä Karjalainen Jari och Jukka, Kajana
Kaunisto gård, Sotkamo
Joni Knuutinen och Paula Pennanen, Kiuruvesi
Pasi Korhonen, Niittysärkkä gård, Rautavaara
Korpi Kari, Kurikka
Marke och Juha Kuittinen, Nurmes
Kalevi och Eila Lappalainen, Kiuruvesi
Sakari och Marja-Liisa Manninen, Suomussalmi
Maarit och Jari Mattila, Lieksa
Pirjo och Matti Nuutinen, Polvijärvi
Ari-Pekka Pahkajärvi, Kauhava
Pasi Rintamäki, Alavo
Ismo och Tiina Sallinen, Heinävesi
Arto Tanskanen, Juga
Hannu och Nina Tolonen, Sotkamo
Arto Veteli, Lapinlax
Ylikarjanmaa Oy, Ilmola
Hannu Yli-Peltola, Kurikka
Eskola gård, Nivala
Sirkka och Esa Hyyppä, Karleby
Vidar Hägg, Karleby
Elina och Antti Keskisipilä, Kalajoki
Könö gård, Hannu Vikiö, Muhos
MaitoRinne Oy/Kyösti och Jouni Isoaho, Haapavesi
Jorma och Mauno Mielityinen, Pihtipudas
Mari och Teijo Möttönen, Perho
Annamaija och Raimo Pelo, Nivala
Jaana och Juha Pietikäinen, Kärsämäki
Aleksi Talus, Alavieska
Marjo Vitakoski och Marko Vähäsöyrinki, Nivala
Aino och Hannu Vähätiitto, Haapajärvi
Pirjo och Kimmo Kiurumäki, Asikkala
Outi och Mikko Kuisma, Mäntsälä
Risto Luoma, Fredrikshamn
Kristoffer Nilsson, Lovisa
Lea och Juha Peltola, Sysmä
Päivi och Arto Salojärvi, Asikkala
Ulla ja Mika Taavitsainen, Pieksämäki
Jussi Valtanen och Maria Salminen, Hausjärvi