Markanvändningssektorns klimatmål uppnås bäst genom att man begränsar avskogningen. I klartext innebär det att röjningen av skog för markanvändning upphör, framför allt på torvmarker. Det är också motiverat att öka beskogningen. Det här kommer fram i Naturresursinstitutets färska undersökning, det så kallade MISA-projektet.
Trots att sådan skogsröjning som utförs för att det behövs mark för byggande eller jordbruk inte är ett omfattande problem i Finland, har dess inverkan på växthusgasutsläppen ändå betydelse.
Om vi ska uppnå klimatmålen förutsätter det att åtgärder som minskar växthusgasutsläppen och stärker kolsänkorna vidtas inom alla sektorer. Åtgärder behövs alltså därmed också inom markanvändningssektorn.
Under de senaste 10 åren har ungefär 0,1 procent av skogsarealen, eller knappt 19.000 hektar i året, tagits i annan markanvändning. Utsläppen som uppkommer på grund av denna avskogning är på årsbasis cirka 3-4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Mängden utgör i storleksordning cirka 6 procent av Finlands alla utsläpp, som år 2017 var 56 miljoner ton koldioxid.
Under de senaste 10 åren har ungefär hälften av röjningen av skog orsakats av byggande och utvecklandet av infrastruktur och ungefär en tredjedel har berott på lantbruket.
Kräver effektiva styrmedel
Naturresursinstitutets undersökning visar att beskogning, förebyggande av avskogning samt klimatåtgärder i länder som bedriver jordbruk är motiverade åtgärder, trots att de bara har små effekter på utsläppen och kolsänkorna när de ställs i relation till den totala mängden kolsänkor i skogarna.
Enligt beräkningar är minskad avskogning särskilt på torvmarker en mer kostnadseffektiv lösning ur klimatsynpunkt än beskogning av åkrar. Beskogning kan dock löna sig i de norra delarna av landet, synnerhet i områden med ett djupt torvlager.
Om de långsiktiga utsläppsmålen inom markanvändningssektorn ska uppnås förutsätts effektiva styrmedel som sträcker sig över EU:s programperioder. Röjningen av skogar till exempel till åkermark eller för samhällsbyggande kan minskas effektivt genom avgifter för förändrad markanvändning.
Behovet att röja ny åkermark kan också minskas genom nya lösningar för hantering av gödsel från djurgårdar samt genom att uppmuntra jordbruksföretagare till samarbete när det gäller utnyttjande av befintliga åkrar.
Beskogning kan uppmuntras till exempel genom att införa beskogningsstöd. Stödet bör i detta fall kopplas till åtgärder för att minska avskogning så att stödet inte leder till beskogning på ett ställe och röjning på ett annat.
Utsläppen från jordbruket kan minskas också med hjälp av de befintliga åtgärderna inom ramen för miljöersättningar för jordbruket. Betydande minskningar i utsläppen kan åstadkommas genom åtgärder för att öka den vallbevuxna odlingsarealen på torvmarksåkrar och genom reglerad täckdikning av sådana åkrar.
Plantering av skog inte lika effektivt
Trots att skogsplantering enligt forskningsöverdirektör Antti Asikainen på Naturresursinstitutet håller på att bli en global megatrend, är förebyggande av avskogning i dag ett effektivare sätt att förebygga koldioxidutsläpp.
Dessutom ger förebyggandet av avskogning omedelbar effekt på utsläppen jämfört med beskogning, där man i finländska förhållanden får vänta på klimatnyttan i åratal efter plantering.
Då det gäller implementeringen av FN:s klimatavtal har förhindrande av avskogning varit en internationellt sett betydande åtgärd för att stävja klimatförändringen. I EU pågår som bäst offentliga höranden kring möjliga åtgärder för att förebygga den globala avskogningen.
Antti Asikainen konstaterar att Finland i dag är EU:s skogstätaste land.
– Den beskogning som vi började gå in för redan på 1970-talet har lett till att det på 30 år har planterats skog på uppskattningsvis 200.000-250.000 hektar åker.