Micke Godtfredsen, Landsbygdens Folks chefredaktör och ansvariga utgivare, har avslutat sitt mångåriga värv vid tidningen. Efter en insats som skribent av SLC:s 75-årshistorik och några andra mindre uppdrag går han slutligen i pension senare under detta år.
Micke ska ägna sina pensionärsdagar åt att klippa julgranar och sköta sin skog i Vålax i Borgå. Den passionerade skogsägaren hoppas helt enkelt på mer tid i skogen.
Julgransodling är något han sysslat med sedan mitten av nittiotalet, kanske är det ett slags arv från hemlandet Danmark.
– Jag har alltid tyckt att julgransodling är intressant och har haft ett stort utbyte med andra julgransodlare, både här i Finland och i Danmark och grannländerna. Bland annat genom olika resor och exkursioner med Joulupuuseura (på svenska julträdsföreningen), säger han.
Micke ska också ägna sig åt föreningsverksamhet inom Lantbruksjournalisterna. I den internationella avdelningen, IFAJ, är Micke ordförande för pressfrihetskommittén. Dessutom är han kassör i Reportrar utan gränser Finland. Föreningsverksamheten verkar onekligen ligga honom varmt om hjärtat.
Sedan 2007 har han jobbat som chefredaktör för Landsbygdens Folk. Trots att han nu slutat som chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen så kommer han att ta över arbetet med att slutföra SLC:s 75-årshistorik innan han går i pension.
Senare kommer han sannolikt att jobba som frilansskribent, inte minst i LF:s spalter. Micke ska också bekanta sig med Borgå Medborgarinstituts kursutbud. Han vill närmast bli bättre på fotografering och bokföring.
Därtill finns det en del som måste renoveras i och på huset där han bor vid Jonasbacken i Borgå.
– Jag kommer ju inte att ha långtråkigt som du förstår, säger han.
Annan stämning på 1980-talet
Micke har faktiskt jobbat vid Landsbygdens Folk under sammanlagt fem decennier. Det första var 1980-talet då han kom till tidningen som rätt så ung redaktör.
– Stämningen var mer avslappnad då och bönderna var inte så pressade. Gårdarna var relativt små. De flesta av oss har insett att den pågående strukturrationaliseringen inte precis ökat trivseln inom näringen, säger han.
Dagens lantbruksproduktion kräver stora investeringar.
– Det har visat sig att flera av de gårdar som har det bäst ekonomiskt ställt är de som valt att vänta och se, medan många av dem som satsat och investerat har svårigheter i och med att producentpriserna är så dåliga som de är. Det inverkar ju på gårdarnas köpkraft och betalningsförmåga, säger han.
Men också skuldfria gårdar kan oftast vara det bara temporärt.
– De är tvungna att investera förr eller senare eller hitta någon annan lösning. Ofta är den att slå ihop sig med en annan gård eller lägga ner.
Micke lyfter upp Samuel Jussila, som nyligen utsågs till Finlands unga producenters mästare, som en innovativ odlare. Tack vare att vi fortfarande har en ändamålsenlig lantbruksutbildning i Finland så tenderar den skapa jordbrukare enligt tidens behov. Till exempel är jordbrukarna betydligt mer företagarinriktade i dag.
– Vi kommer alltid att behöva basjordbruket, redan för växtföljdens skull. Jussila är ett exempel på att man kan sköta ett basjordbruk rationellt, trots att han har utsädesodlandet som nisch.
Sammanhållningen mellan bönder viktig
Micke poängterar också hur viktigt det är att jordbrukarkåren håller ihop i sina organisationer.
– Bönderna behöver varandra. Min dröm är att jordbrukarna och andra samhällsgrupper skulle hitta varandra med det gemensamma målet att upprätthålla en basproduktion. Man borde ju inse att vi alla har gemensamma intressen trots att de inte alltid är identiska, säger han.
Avslutningsvis säger Micke att han är övertygad om att det finns en framtid för det finländska jordbruket.
– Men vi måste försöka bli av med de antagonismer som ständigt förekommer i samhällsdebatten kring jordbruket. Det handlar mestadels om attitydfrågor som ofta baserar sig på känslor och inte har så mycket att göra med hur det verkligen ligger till.
Micke säger också att jordbrukets betydelse för samhällets välmående innebär att den så kallade rika världen har en skyldighet att hjälpa utvecklingsländerna när det gäller att bygga upp deras jordbruk. Därför är han glad att SLC engagerat sig i de här frågorna genom organisationen FFD (Food and Forest Development Finland).