För jordbrukaren finns det både för- och nackdelar med att odla mellangrödor, medan effekterna för samhället endast är positiva. Det kan motivera att samhället betalar ett bidrag för odlingen, säger docent och universitetslektor Göran Bergkvist, som förespråkar odling av mellangrödor som ett sätt att utnyttja markens potential till fullo.
Det finns ett lantbrukarperspektiv och ett samhällsperspektiv när det gäller odling av mellangrödor. För jordbrukarna gäller det att väga de positiva sidorna mot de negativa, som till exempel resurskrav och snävare urval av växtskyddsmedel. För samhället är effekterna enbart positiva, vilket motiverar att jordbrukarna får ett bidrag för odlingen. Det konstaterade Göran Bergkvist, docent och universitetslektor i växtodlingslära vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Bergkvist presenterade resultat från ett flertal undersökningar kring fång- och mellangrödor under Carbon Action Svenskfinlands webbinarium ”Förbättra markens bördighet med fånggrödor”.
– Lantbrukaren är med sin odling av fång- och mellangrödor främst ute efter att binda kväve från luften, bättre sjukdomshämning och att spara kväve i marken, sade Bergkvist.
Ligger i samhällets intresse
I samhällets intresse ligger främst att förbättra vattenkvaliteten genom att minska urlakningen av näringsämnen.
– Att skydda bördigheten är också ett samhällsintresse, eftersom det möjliggör att vi kan producera mat även i framtiden.
Till övriga positiva effekter för samhället räknade Bergkvist en minskad klimatpåverkan, markens förmåga att binda mera kol och en ökad biodiversitet.
– Man kan tycka att två, tre nya arter inte har någon betydelse, men faktum är att varje ny art man för in skapar livsmiljöer som passar många andra organismer. Man får en sekundär effekt av mellangrödorna både på ett mikrobiellt plan och ända upp till större djur som rådjur.
Även för jordbrukarna är fördelarna med mellangrödor många, men de negativa sidorna får inte glömmas bort.
– Utsädet kan bli väldigt dyrt, till exempel för oljerättika, sade Bergkvist. Man kan ibland tycka att det växer lite dåligt för att motivera att sätta in en sådan insats.
Odlingen begränsar också valet av ogräsmedel, vilket kan väga tungt i vågskålen.
– Sätter man till exempel in klöver har man svårt att hitta kemikalier att använda som är tillräckligt effektiva och billiga. Det gäller förstås för lantbrukaren att kolla så man inte slår ut det man redan sått, sade Bergkvist.
Mellangrödorna flyttar därtill jordbearbetningen mera mot sen höst eller tidig vår, vilket kan ge problem med packningsskador om man kör under våta förhållanden. Dessutom kan grödan fungera som grogrund för sjukdomar och skadegörare, och göra kväve mindre tillgänglig för huvudgrödan åtminstone på kort sikt, om mellangrödan tar upp mer kväve än som skulle ha läckt och det upptagna kvävet inte hinner frigöras i tid.
Utnyttja markens potential
Trots de resurser som krävs för odling av mellangrödor förespråkade Bergkvist odling av mellan- och fånggrödor.
– Min utgångspunkt är att inte slösa bort potentialen marken har, sade Bergkvist. När inget växer på marken produceras heller inga ekosystemtjänster.
Istället pågår hela tiden småskalig erosion, också i Finland och Sverige, trots att det oftast inte diskuteras.
– Ingen ny näring till mikroorganismer förs in i systemet. Den enda fördelen är att helheten blir enklare att hantera.
Istället vill Bergkvist bygga slutna system som ökar markens bördighet kontinuerligt.
– Då behövs fånggrödor eller mellangrödor för att öka markens kolinnehåll och täta till systemet.
Kräver växter som faktiskt växer
Det räcker inte att lämna kvar stubb över vintern, utan den största effekten kommer från växter som faktiskt växer.
– Halm bryts huvudsakligen ner till koldioxid och vatten, medan rötter ger ett mikrobiellt samhälle som leder till att mera kol binds in. Rotsystemet minskar behovet av jordbearbetning och ger positiva struktureffekter på lång sikt.
Bland annat skyddar en bättre markstruktur mot extremt väder som torka eller regn, som kan bli allt vanligare. Bergkvist konstaterade att den perfekta mellangrödan för framtida åkrar antagligen inte består av en gröda, utan av flera arter som odlas tillsammans eller där de bäst passar i växtföljden för önskad effekt.
Under webbinariet diskuterade Bergkvist också hur man ska tänka angående artval och nedbrytningstidpunkt, nederbördens effekt på tillgängligt kväve i marken, när det lönar sig att så in mellangrödan, vilka arter, utsädesmängder och insåningstidpunkt som är lämplig, samt hur olika mellangrödor växer på djupet.
Webbinariet kan ses i sin helhet här.