Markplaneringen ska vara ett verktyg som ger mervärde för markägaren och kommunen. Lokala förhållanden måste beaktas mera, säger Roger Häggman och Mats Björklund.
Samhällsstrukturen utformas olika mycket i stadsnära miljö och i glesbygden. Roger Häggman och Mats Björklund i Pedersöre framhåller utmaningarna med markplaneringen och byggrätternas fördelning i landsbygds- och skärgårdskommuner. Enligt lag krävs tidvis revidering av planeområden för att beakta kommuninvånares och markägares intressen.
– Syftet med markplaneringen är ett verktyg som ger mervärde för markägaren och kommunen. Lokala förhållanden måste beaktas mera på landsbygden och i skärgården eftersom förutsättningarna är olika än i tätorterna, säger Häggman och Björklund.
Markplanering är utmanande eftersom kommunerna har monopol på hur byggrätter planeras och fördelas. En detaljerad planering kan, enligt Häggman och Björklund, förorsaka onödiga kostnader för samhället när byarna oftast har överskott av byggrätter och byggplatser jämfört med byggtrycket.
– Vi blev bekanta inom kommunalpolitiken och belyste då markplaneringens utmaningar i stadsnära miljö och i glesbygden. Markanvändning och byggrätters fördelning i stadsnära miljö och i glesbygden är olika saker, säger Roger Häggman, Lappfors och Mats Björklund, Östensö.
– Markanvändningen och markplaneringen styr samhällsstrukturen vilket påverkar också jord- och skogsbruket. En optimal plan är användbar i tio år innan revideringar behövs. Byggzoner i byarna är önskvärda i stället för en detaljerad byggplanering. Kommunerna längs kusten har ganska likvärdig förvaltning och byggzoner skulle ge en lättare samhällsstruktur och mera rättvisa, poängterar Roger Häggman.
– Markägarna upplever planerna som för tekniska och detaljerade och planerna påminner mera om stadsplanering än om landsbygdsplanering. Byggtrycket inverkar hur aktivt byggandet är på olika områden och orter. I Östensö är byggtrycket stort, eftersom Jakobstad är nära och det finns mycket stadsnära landsbygd, förklarar Mats Björklund.
Geografiska faktorer
Närheten till en större stad inverkar mycket huruvida bygglov kan fås. Det blir dyrare och mera byråkratiskt ju närmare en stad man är och ofta finns det inskrivet i planen att varje enskilt bygglov behöver beslut om planläggningsbehov också fastän planen är uppdaterad och gällande. Även i byar på längre avstånd från en tätort krävs undantagsbeslut när planerna är föråldrade.
– En byggrätt höjer dessutom på markvärdet vilket kan vara positivt men även negativt. Exempelvis skogsmark blir dyrare att skaffa och det blir svårare att betala investeringen med skogsinkomster om en byggrätt finns på skiftet, berättar Roger Häggman.
– För jord- och skogsbruket är det negativt med byggrätter om prissättningen förhöjs och man inte behöver byggrätter utan endast vill ha åker- eller skogsmark. Det bromsar i stället för att utveckla, säger Mats Björklund.
– Om byggrätter fördelas enligt markarealen och för detaljerat uppstår mera byråkrati och planläggningsbeslut för undantagslov behövs, beroende på vad planen kräver eller om planen är föråldrad. Planen är ett verktyg för att utveckla samhället och inte tvärtom, framhåller Roger Häggman.
Klara riktlinjer
Enligt Häggman och Björklund kan nuvarande system förbättras. Markplaneringens riktlinjer måste förtydligas så det finns ett klart syfte med byggrätter och byggnadsplanering och eventuellt behov av miljökonsekvensbedömning och planläggningsbeslut. Annars får markägare extra kostnader och den kommunala förvaltningen större belastning.
– En skrivning i planen om själva byggrätten men även om annat kan betyda mycket för den enskilda markägaren. Det gäller exempelvis hur byggrätter kan flyttas, eftersom det är kostsamt för markägaren men också resurskrävande för behandlingen på kommunal nivå. För enskilda skogsägare kan det även få stora konsekvenser huruvida bidrag för skogsförbättringar kan erhållas, poängterar Mats Björklund och Roger Häggman.