Markägarnas rättigheter måste
stärkas i markanvändnings-
och bygglagen

Markanvändnings- och bygglagen revideras som bäst. Med den avgörs i vilken verksamhetsmiljö Finlands näringsliv och företag kommer att fungera i framtiden. Markägarens rättigheter får inte heller glömmas bort, påminner SLC.

För att säkerställa livskraften för Finlands företag och näringsliv är det avgörande hur helhetsrevideringen av markanvändnings- och bygglagen (MBL) förverkligas, påpekar SLC i ett pressmeddelande. Ställningstagandet gavs ut i samarbete med MTK, Rakennusteollisuus och Finlands Näringsliv EK i samband med ett gemensamt webbinarium kring MBL förra veckan.

– MTK följer aktivt med reformen och strävar särskilt efter att driva äganderätten och ersättningsnivåerna i en mera gynnsam riktning för markägare, sade MTK:s jurist Leena Kristeri.

Markägare upplever kraftlöshet i planläggningsfrågor eller är oroade för att oklarheter eller ökad byråkrati ska belasta vanliga skogsägare och jordbrukare.

En av MBL-reformens viktigaste målsättningar är att förenkla systemet för planering av områdesanvändningen. Enligt Kristeri finns det ännu många öppna frågor som kräver svar innan lagen kan drivas igenom, och en av dem är frågan om grönstråk.

Enligt Finlands miljöcentral SYKE:s utredning ska planerna i framtiden anvisa grönstråk, som enligt miljöcentralen är betydande för den biologiska mångfalden.

– Grönstråken föreslås ha rättsverkan i landskapsplanerna, påpekade Kristeri i webbinariets diskussionsforum. Med andra ord skulle det vara ett nätverk som liknar transportnätet, vilket bör ingå i alla landskapsplaner.

Kommunen skulle sedan bestämma hur planeringen sköts, utan att klara ramar definierats. Det kunde i sig påverka både investeringar och utveckling av områden.

– Det är därför en mycket vag fråga för skogsägaren eller näringsidkare, skrev Kristeri.

Förutsägbarhet är en grundförutsättning

Även Thomas Antas, SLC:s vice ordförande, såg grönstråken som ett orosmoment.

– Jag är rädd för att grönstråken visar sig falla i samma kategori som skyddsbeteckningarna i landskapsplanen. De styr myndigheternas beslut och samtidigt är beteckningarna bindande för markägaren, även om den juridiska grunden är otydlig.

Istället borde informationsgången vara så klar att inga tolkningsfrågor kvarstår och planeringen bygga på öppenhet och god växelverkan.

– Det är viktigt att exempelvis skydda naturens mångfald, men naturskydd ska basera sig på antingen frivillighet eller lagstiftning, sade Antas. I frivilliga skyddsåtgärder möts efterfrågan och utbud. Fungerande dialog och förutsägbarhet är grundförutsättningar för långsiktig användning av skogen. Ersättningar måste givetvis även förverkligas på ett rättvist sätt om markägares rättigheter begränsas genom planläggning.

Antas tog också upp frågan om tvångsinlösning av mark.

– Det borde finnas en linje för vilka spelregler som gäller. Vem bevakar saken, om någon alls?

Markägaren får inte glömmas bort eller köras över.

– Planläggning sker alltid på mark som ägs av någon. Också markägare har rättigheter, konstaterade Antas.

Som bäst följde närmare 200 personer med webbinariet som kan ses i efterskott här.