Att nivån på jordbruksstöden ser ut att minska i år oroar många i Österbotten. Det var tydligt när Oss bönder emellan ordnades för första gången på tre år. Frågorna kring stöden var många på träffen i Närpes.
– Jag har hamnat lite i en återvändsgränd. Jämfört med förra året förlorar jag cirka 35.000 euro i stöd i år. Jag har för lite djur i förhållande till areal och har tänkt att jag får bygga ut. Men det blir svårt när hälften av räntestödet försvinner. Hur ska jag riktigt agera nu?
Den frågan ställde sig den ekologiska nötkötts- och mjölkproducenten Jussi Murto-Koivisto på diskussionsträffen Oss bönder emellan i Närpes som ordnades förra veckan.
Han är en av många som oroar sig över att årets jordbruksstöd ser ut att minska för många husdjursproducenter i Österbotten i år.
– Det är, Jussi, som du säger. Den stödbara andelen och procenten av räntestödet sjunker. Det kommer inte vara enkelt att få finansiering då dessutom räntenivån är på en helt annan nivå nu jämfört med för ett år sedan. Och utöver det kommer den ekologiska sidan att tappa mycket i stöd i år om en stor del av stöden flyttas över till nästa år. Läget är svårt och vi arbetar på korrigeringar, svarade Christoffer Ingo, lantbrukspolitisk sakkunnig på SLC.
Mycket på gång med stöden
I egenskap av sitt uppdrag har Ingo hårdbevakat stödpolitiken. Det man överlag kan säga om den är att politiken som förts inom CAP har varit mycket biodiversitets- och miljöbetonad.
– Med tanke på världsläget kan man fråga sig om det har varit vettigt. Men redan nu verkar försörjningsberedskapen finnas med i tanken av planeringen av CAP-28. Men vi lever med nuvarande system ännu länge, säger han.
För tillfället finns många öppna frågor gällande implementeringen av de nya stödsystemen.
– Vi håller regelbundna möten med jord- och skogsbruksministeriets tjänstemän och reder ut detaljer i de nya stödsystemen. Vi hoppas att alla frågor kan besvaras inför de kommande stödinfotillfällena, säger Ingo.
Aktuellt på stödfronten är nu el- och gödselstödet. Från SLC:s sida har man hoppats på att referenstalen, gaffeln på elstödet, ska ändras.
– Som det ser ut nu kommer inte de flesta – och i synnerhet inte växthusproducenter – få ut något av det heller. Gällande gödselstödet kan maxstödet till en gård som haft ett medelpris på 800 euro per ton få ett stöd på 35 procent av 300 euro. Det blir maxstödet. Ligger en gård på 500 euro i medelpris blir det inget stöd, säger Ingo.
Och fortsätter:
– Med tanke på att gödselpriserna nu kommit ner återstår det att se om de 96 miljoner euro i kostnadsersättningarna kan förverkligas. Lagen bereds ännu och vi arbetar för att få in en mekanism så att gaffeln kan sjunka om gödselpriserna också gör det. Det viktiga är att vi får ut alla pengar som budgeterats.
Per-Erik Englund frågade om alla gödselstödet omfattar också specialgödsel.
– Vad jag vet i dagsläget är att alla gödselmedel som använts på åker omfattas. Mer än så kan jag inte säga, svarade Ingo.
Ställningen måste stärkas
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård medverkade också i Närpes. Han konstaterade att besvikelsen för att prognosen för stöden ser ut att de blir mindre – trots att stödpotten är på ungefär samma nivå som tidigare.
Mindre stöd rimmar illa med att Lukes senaste rapporter om lönsamheten inom jordbruket har försämrats ytterligare under förra året – bortsett från spannmålsodlingen.
– Med tanke på att vi har en kraftig inflation skulle vi behöva mer stöd. Nu är det upp till marknaden att rädda situationen. Trots goda försök är vår ställning inom livsmedelskedjan fortfarande för svag och nu ställs vårt hopp till den nya regeringen. Det måste ske förändringar inom konkurrenslagstiftningen, säger Långgård.
Något som också diskuterades och som lyfts på sistone är tidtabellen för årets stödutbetalningar. Långgård har i flera omgångar kritiserat den hårt.
– Vi kräver politisk styrning för att få en ändring av utbetalningstidtabellen. Men om inget sker är ÖSP berett på demonstration vid Livsmedelsverket i Seinäjoki under våren. Jag upplever att Livsmedelsverket lever sitt eget liv och inte vet vem de betjänar. Här borde vi jordbrukare ställa hårdare krav eftersom stöden är en viktig del av vår inkomst, säger han.
Även vargen diskuterades under kvällen. Som bekant bedrivs som bäst stamvårdande jakt på varg i Sverige medan det går trögare i Finland. Enligt Långgård handlar det därmed inte om att det är EU som sätter käppar i hjulen, vilket har varit ett argument förr.
– Motståndarna till vargjakt har slutat använda EU:s lagstiftning som argument. Svenskarna har visat att det är den egna lagstiftningen som styr. Vi hoppas hitta politisk enighet för stamvårdande jakt även här och positivt är också att det är en regeringsförhandlingsfråga, säger Långgård.
Var beredda på ökat intresse av kolbindning
En något för Österbotten ny fråga som också lyftes var det ökade intresset från aktörer som vill skriva avtal om kolbindning. Ingo ser det som ett intressant alternativ och drar paralleller till arrende från vindkraft.
– Det här borde vi börja förbereda oss på och se till att vi har tydliga avtal och fundera på frågor vad det är vi säljer och till vem vi säljer. Och är det här något som vi kan få inkomster från, säger han.
Kristian Bengts konstaterade att det är viktigt att vara förberedd på det ökade intresset för kolbindning – även i Österbotten.
– Vem är det som ska dra nyttan av det här, är det utländska bolag? Dessutom finns inget system för hur kolet hålls i jorden och det måste bli tydligt och klart. Så alla jordbrukare ska vara aktsamma om de får förfrågningar, säger han.
Nästan åttio medlemmar deltog i tillfället i Närpes. Tillfällen ordnades också i Vasa och i Jakobstad och totalt deltog cirka 260 jordbrukare – de första Oss bönder emellan på tre år på grund av pandemin.