SLC Nylands ordförande Thomas Antas inledde förbundets höstmöte med att konstatera att trots att han är trött på klimatdebatten så kommer vi inte att bli av med den. I varje fall inte på några årtionden. I följande andetag konstaterade Antas också att människor bättre borde försöka inse vad klimatförändringen egentligen beror på.
– Olja klarar sig människan utan, inte utan mat. Klimatproblematiken handlar ju i grund och botten om förbränning av fossila bränslen, säger han.
Också beredningen av nästa landskapsplan för Nyland irriterar Antas. Han tycker att beteckningar införs i planen på ett oskäligt sätt, beteckningar som i praktiken förhindrar markägaren att använda marken som den anser lämpligt. Han citerar den femtonde paragrafen i Finlands grundlag, en paragraf som handlar om egendomsskyddet.
– Vars och ens egendom är tryggad. Angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning bestäms genom lag.
En markant skillnad mot förfarandet i beredningen av landskapsplanen.
– Mot full ersättning och genom lag står det. Det står inte gratis och genom landskapsförbundets beslut, säger Antas.
HFD:s avgörande ett slags lagligt rån
Enligt Antas är egendomsskyddet också hotat på andra sätt.
– Vi fick under förra veckan veta, att Högsta förvaltningsdomstolen har fällt ett avgörande om tvångsinlösning av mark till förmån för Vanda stad. Staden får enligt HFD lösa in mark av en privat markägare till råmarkspris för som det heter ”allmänna behov”. Det här beslutet ger i praktiken kommunerna obegränsad rätt att förvärva mark till råmarkspris, utan att markägaren får sin del av den värdeökning som kommunen genom sitt planeringsmonopol kan skapa för områdena i fråga.
I det aktuella fallet är det fråga om ett 43 hektar stort område. Markägaren har redan länge varit villig att sälja området för samhällets behov.
Redan 2007 erbjöd ett byggföretag över 10 miljoner euro för området. Projektet förföll enligt uppgift på grund av staden då inte vill samarbeta kring planeringen.
Nu har Vanda stad fått tillstånd av HFD att tvångsinlösa det berörda området för ett belopp, som enligt uppgift kommer att röra sig om cirka 2,6 miljoner euro, alltså så kallat råmarkspris.
– Det kan inte vara rätt och riktigt att en stad eller kommun förtjänar miljontals euro på mark som den med våld kan roffa åt sig av dess ägare, utan att ens betala för sig. Man kan säga att det handlar om ett lagligt rån. Det som inte är rätt, kan inte vara lag. Det finns ett uppenbart behov av att revidera och förtydliga inlösningslagen. Tvångsinlösning utan tungt vägande skäl får inte vara lagligt, säger Antas.
Innehållet i Karhinens rapport
SLC Nylands ordförande Thomas Antas tar upp Karhinens rapport och noterar att många åtgärder också går att utläsa i regeringen Rinnes regeringsprogram. Han nämner satsningar på biogas, livsmedelsexport och till exempel ägoregleringar.
– Ingen enskild åtgärd kan ändå bryta den rådande trenden. Det som är alldeles klart är, att vi måste börja göra saker på ett annat sätt än tidigare. Betydligt fiffigare killar än jag har som bekant sagt, att man inte kan göra som förut och förvänta sig att utfallet blir ett annat än tidigare. Vi måste antingen hitta nya sätt att samverka eller värma upp gamla metoder, säger han.
Många har förutspått ett uppsving för verksamhetsmodeller som bygger på andelslagsidén och inom SLC har det under den senaste tiden igen höjts röster för det här. Producenterna har historiskt sett varit föregångare just i fråga om samverkan. Behovet i dag är minst lika stort som någonsin tidigare.
– Vi måste inse att vi alla sitter i samma båt, oberoende av produktionsinriktning. Vi måste aktivt motarbeta interna motsättningar inom näringen. Vi måste sluta att vänta på en enskild lösning som löser alla våra problem. Vi behöver förstå att det krävs individuella satsningar och att man förbinder sig om man ska nå sina mål, säger han.
Det här understryker behovet av intressebevakning. Antas säger att vi som enskilda jordbrukare, skogsägare och markägare är svaga, men att vi tillsammans kan göra skillnad.
– Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi påverka. Tillsammans får vi vår röst hörd. Trots att det ibland känns lite motigt och trots att det ibland känns som om vi skulle tvingas in i ett hörn, ska vi komma ihåg vad vi håller på med, vi producerar mat åt folket. Vi har all rätt och all orsak att vara stolta över vårt värv. Det är det viktigaste värvet på jorden, att mätta hungriga munnar, säger Antas och öppnar mötet.
Medlemsavgiften höjdes
Från de stadgeenliga förhandlingarna kan noteras att höstmötet höjde SLC Nylands medlemsavgift, närmare bestämt grundavgiften, från 65 till 75 euro per år.
Vidare påtalade verksamhetsledare Bjarne Westerlund att SLC Nylands medlemsunderlag minskar som en direkt följd av jordbrukets strukturrationalisering. Westerlund konstaterar att SLC Nyland hittills haft en förhållandevis liten minskning av medlemmar, men att man beräknar att minskningen kommer att tillta nu.
Joel Rappe från Tenala-Bromarf valdes till medlem i SLC Nylands styrelse i stället för Roger Lindroos. Lindroos har varit en pålitlig och långvarig kraft inom SLC Nylands styrelse och suttit i den sedan 1999.
Erik Eklund från Helsinge valdes också in i SLC Nylands styrelse i stället för Maria Himmanen.
Beträffande personval kan noteras att Kristian Westerholm från Ingå (med Kim Forsman som ersättare) valdes till SLC Nylands representant i SLC:s fullmäktige i stället för Thomas Blomqvist från Tenala som undanbett sig omval på grund av sitt ministeruppdrag.
Kristoffer Nilsson från Liljendal valdes till Jesse Mårtensons ersättare i centralförbundsfullmäktige.
Ingå på hugget med två motioner
Två motioner hade lagts fram till höstmötet. I båda fallen av Ingå lokalavdelning med ordförande Christian Nyholm i spetsen och i båda fallen är det den dåliga lönsamheten inom spannmålsodlingen som varit den drivande faktorn.
I den första motionen vill Ingå lokalavdelning skapa ett arktiskt brand, ett varumärke, för den nordiska spannmål vi producerar här i Finland. För att åstadkomma det här understryker lokalavdelningen behovet av intensiv marknadsföring. Resurserna till den vill man driva in genom en frivillig marknadsföringsavgift, förslagsvis en euro per hektar.
– Det viktigaste är att vi gör någonting nu. Vi måste helt enkelt agera. Läget för lönsamhetens del blir mer hopplöst för varje år som går och det kan inte fortsätta som hittills. Någonting måste göras, säger en märkbart upprörd Nyholm.
SLC Nylands styrelse svarar på Ingås motion. Styrelsen säger att man inom RuoKasvu-projektet just nu testar hur ett arktiskt varumärke fungerar på exportmarknaden. För havre kommer man att söka ett namnskydd för finländsk havre, ”Suomikaura”.
Vidare arbetas det för att fastställa vissa kvalitetskriterier, kvalitetsklasser, för exportmarknaden. Det arktiska klimatet som råder i Finland sätter sin prägel på växtodlingen, bland annat tack vare att vintern renar marken.
– Lönsamheten inom jordbruket, inte minst spannmålsodlingen, är dålig. Men vi måste också vara redo att göra individuella, företagarvisa satsningar för att komma framåt i det här läget, säger styrelseordförande Thomas Antas till höstmötet.
Att lära sig hur marknaden fungerar
Peter Österman, SLC Nylands andra viceordförande, säger att kunskap om marknaden är viktig.
– Det tar tid att lära sig hur marknaden fungerar, sedan 2006-2007 har marknaden betett sig på det här sättet. Sedan dess har vi försökt lära oss den, säger han.
Gustav Hildén från Ingå vill se en obligatorisk avgift.
– Avgiften ska vara obligatorisk och en euro per hektar är en väldigt liten summa. Ingen företagare kan existera utan marknadsföring och jag inte förstå hur vi kan tro att vi ska kunna göra det, säger han.
Arthur Hagner från Pernå tycker också att marknadsföring behövs, men vill inte se en hektarbunden avgift.
– Jag föreslår att alla kunde betala en individuell summa, till exempel en femtiolapp. På det här sättet kunde man ändå få in en stor summa, säger han.
Gödseln stor del av de rörliga kostnaderna
I sin andra motion till höstmötet framhåller Ingå lokalavdelning att man på jakt efter bättre lönsamhet bör fokusera på kostnadssidan, där handelsgödseln står för en betydande del av de rörliga kostnaderna i odlingen.
Ingåbönderna anser att systemet är föråldrat och efterlyser en diskussion med aktörerna på marknaden. I motionen yrkas på att gödselpriset skall följa marknadspriset på råvarorna för gödsel snabbare än vad läget är för tillfället.
– Situationen på den finländska gödselmarknaden är helt otrolig. Den finländska bonden betalar i medeltal alltid mer för gödsel än sina yrkesbröder i många andra EU-länder. Dessutom ska vi ha fri rörlighet för varor i EU, jag är inte så säker på att vi har det när det gäller handelsgödsel, säger Christian Nyholm från Ingå.
SLC Nylands styrelse konstaterar att gödsel står för 35-40 procent av de rörliga kostnaderna inom växtodlingen. Men man konstaterar också att odlarna själva i viss mån kan påverka genom att följa med marknaden och diskutera gödselpriserna med olika aktörer.
– Marknadsinformation behövs och kvalitetsaspekter bör förstås beaktas när man köper gödselmedel. Det är helt klart att vi ska ha fri rörlighet av varor i EU, säger SLC Nylands styrelseordförande Thomas Antas.
Yaras marknadsdominans pudelns kärna
Peter Österman, SLC Nylands andra viceordförande, påpekar att det här är en mångfacetterad fråga.
– När råvarornas pris fluktuerar så kan förstås också gödselpriset för producenten variera. I sig är det en del av bondens företagarrisk. Det finns olika marknadslägen, men Yaras system där gödseln blir allt dyrare från och med sommaren framåt har också sina fördelar. Yara har en marknadsdominerande ställning i Finland, uppskattningsvis omkring 80 procent. Jag tycker att det är ett faktum som konkurrensmyndigheterna borde granska, säger han.
Erik Perklén, SLC Nylands första viceordförande, understryker betydelsen av Yaras marknadsdominans.
– Svenska Lantmännen köper gödsel av Yara och även de för benhårda förhandlingar med Yara där de är i underläge. Just på grund av Yaras marknadsdominans. Alla aktörer i Finland är mindre än Svenska Lantmännen. Allt kokar ner till det att Yara har marknadsdominans i Norden och inte minst i Finland. Så länge de har det kommer de att ta ut sitt pris, oavsett vad vi gör, säger han.