Nu har Livskraftscentralen i Österbotten och Södra Österbotten färdigställt ett nytt program för att öka den biologiska mångfalden. I LUMO-programmet finns konkreta åtgärder för hur förlusten av biologisk mångfald ska stoppas. Upplägget baseras helt på frivillighet.
– Jag hade förutfattade meningar i början, men jag är positiv till slutresultatet. Jag upplever att vi som representerat jord- och skogsbruket i arbetsgrupperna har blivit hörda och diskussionerna har varit bra, säger Pauliina Holmqvist.
Holmqvist, som är medlem i ÖSP:s styrelse, har sedan hösten 2024 varit med i en arbetsgrupp som deltagit i utarbetandet av ett nytt program för att öka den biologiska mångfalden – det så kallade LUMO-programmet.
Bakom programmet står Livskraftscentralen och de första landskapen att bli klara med ett åtgärdsprogram var landskapen Österbotten och Södra Österbotten. Även landskapsförbunden har varit med och utarbetat programmet.
– Vi är först ute med att bli klara med ett regionalt LUMO program, som är uppgjort till fullo enligt de österbottniska naturens omständigheter och för våra behov. De flesta landskapen i Finland har också påbörjat arbetet med egna LUMO-program, säger Robin Sjöblom, som är projektchef för LUMO-programmet.
Tillståndet försämras
För uppgörandet av programmet beställdes en utredning om naturens tillstånd i Österbotten och Södra Österbotten av Finlands miljöcentral. Utredningen beskrivs som den mest omfattande hittills och resultaten visar att tillståndet för den biologiska mångfalden har försämrats i Österbotten och Södra Österbotten.
– För att öka förutsättningarna för att öka den biologiska mångfalden krävs samarbete mellan många aktörer och gemensamma mål. Det här programmet är ett verktyg som erbjudet det, konstaterar Sjöblom, som presenterade programmet på ett seminarium i Seinäjoki förra veckan.
I programmet presenteras olika konkreta åtgärder för olika miljöer. Kategorierna som närmast rör skogsbruket är skogs- och myrmarksmiljöer, där några konkreta åtgärdshelheter gäller olika typer av frivilliga skydd av naturmässigt värdefulla områden, restaurering av värdefulla områden och ökad mångfald i ekonomiskogar.
– Mångfald i ekonomiskogar kan innebära att skogsägarna lämnar kvar mer död ved, ökar andelen lövträd i blandskogar, lämnar skyddszoner vid vattendrag samt att förlänga omloppstider, förklarar Sjöblom.
Jordbruket omfattas av kategorin jordbruksmiljöer och vårdbiotoper med målsättningen att göra naturen i sådana miljöer mer mångformig och öka arealen av vårdbiotoper och skötsel.
De handlar också om att beakta naturens mångfald i jordbrukslandet, dess betydelse för matproduktionen samt att stärka fortlevnaden av olika arter som är typiska för regionen.
– Alla åtgärder som listas i programmet är frivilliga och markägarna fattar sina egna beslut. Inga åtgärder tvingas på någon utan vi främjar åtgärderna genom att sprida information om åtgärdsbehoven som stöd för markägarnas egna beslutsprocesser, förklarar Sjöblom.
Hoppas på handel med naturvärden
I verkställandet av programmet kommer man att använda många befintliga finansieringskanaler. Hit hör bland annat Helmi- och Metso-programmen, EU-finansiering, fonder CAP och Metka.
– Vi kommer också aktivt att ansöka om projektpengar för att öka möjligheterna att genomföra åtgärderna i programmet. En annan viktig finansieringskanal är handel med naturvärden, säger Sjöblom.
Handel med naturvärden kan i praktiken innebära att ett företag som genom byggande förstör vissa naturvärden kan finansiera återställandet av naturvärden på ett annat lämpligt ställe, till exempel genom att återställa en dikad myr.
– Det är en form av en ekologisk kompensation som företag kan göra för att förbättra sin egen image. Här tror vi det finns stora möjligheter och bland annat MTK jobbar aktivt med den här frågan. Jag ser det också som naturligt att skogsvårdsföreningarna kan få en roll i denna handel med naturvärden, till exempel genom att erbjuda service åt företag som vill kompensera, säger Sjöblom.
Försöker påverka stöden
Från projektets sida kommer man att aktivt försöka identifiera motstridigheter mellan olika stödkriterier för att underlätta ekonomiska stöd för åtgärder inom ramen för programmet.
– Vi kommer att vara med och försöka påverka nästa CAP-program och föra fram de åsikter som finns i regionen om våra omständigheter och motsättningar som finns mellan beaktande av naturvärden och stödkriterierna, till exempel svårigheter rörande stöd för vårdbiotoper i skärgården, säger Sjöblom.
För några år sedan miste Holmqvist stöd för skogsbeten för sina ekologiska nötdjur. Det handlade om att nya tolkningar av redan existerande bestämmelser.
Många husdjursproducenter förlorade då stora stödsummor och betesarealen minskade.
– Just den här biten har vi framhållit i vår arbetsgrupp mycket tydligt. Förhoppningarna är att vi nu alla jobbar mot ett gemensamt mål för att öka andelen vårdbiotoper som upprätthålls. Det finns en vilja hos bönderna att göra det, men som det är i dag är det svårt att få finansiering.
– Det här är en del som jag tycker är bra med programmet: det noteras och man aktivt vill försöka påverka stödsystemet så att vi får verktyg för att öka den biologiska mångfalden, bland annat gällande vårdbiotoper och naturbeten, säger Holmqvist.
LUMO-programmet 2035 finns att läsa på Livskraftscentralens webbplats.
– På sikt kommer information om programmet också ut via andra kanaler, såsom till exempel rådgivningsorganisationer till de jordbrukare som har intresse att vidta olika åtgärder, säger Sjöblom.