– Naturen omkring Baggnäs är mitt bästa sällskap. Ju äldre jag blir desto viktigare blir allt det som finns nära. Hembygden har alltid legat mitt hjärta nära, mitt förhållande till den har blivit djupare. I den här åldern är generationskamraterna få, vilket betyder att de mänskor som finns kvar är alldeles särskilt värdefulla. Så sammanfattar agronomen Louis Ehrnrooth sin tillvaro. Han fyllde nyligen 95 år.
Louis Ehrnrooth har också en del nya, yngre vänner. Pernå församlings kaplan Minna Silvergren har i några år varit en viktig samtalspartner. Hon och Louis brukar under vandringar i naturen diskutera gudsupplevelser, naturupplevelser och minnen av speciella människor och händelser.
Louis säger sig ha kvar sin förmåga att förundra sig över den första blåsippan, något de två kan dela. Minna Silvergren berättar att hon i augusti kommer att hålla en radioandakt som har sin begynnelse i vandringarna.
Vi träffas i hans hem på Baggnäs. Han flyttade in i det nybyggda stora gula huset 1952. Här finns fin utsikt över den glittrande Pernåviken åt ett håll, annars är här skog och ängar inpå knuten. Naturen har varit hans levebröd, inspirationskälla och intresse hela livet.
Utsädesodlare och naturskyddare
Louis Ehrnrooth utbildade sig till agronom vid Helsingfors universitet. Tidigt insåg han att specialodling skulle löna sig och satsade på att odla utsäde.
– Det var krävande och strängt kontrollerat, men intressant, berättar han.
Kontakten till Helsingfors universitet höll han länge, på flera olika sätt. Han var kurator i många år och berättar med glad iver om tokroliga gulnäbbsintagningar på 1950- och 1960-talen.
Betydligt längre behöll han den seriösa kontakten till universitetet, bland annat genom att inbjuda studenter på exkursioner till Baggnäs. Louis Ehrnrooth berättar att exkursionerna var populära av flera anledningar, inte minst för att hustrun Alma Ehrnrooth var mån om att bjuda deltagarna på god mat. Alma var en strålande värdinna.
Under sådana perioder när gården inte tog all hans tid ägnade sig Louis åt naturskydd också på nationell nivå. Han var bland mycket annat grundande medlem i den förening vi idag känner som Natur och Miljö.
Från och med 1987 var han medlem av SLC:s då nytillsatta miljöutskott. Han satt kvar i utskottet ända till 2000 och bidrog till att förbundet fick sitt eget miljöprogram.
Många är de seminarier om naturskyddsfrågor där han har varit aktivt med.
Sträng och kärleksfull uppfostran
Louis Ehrnrooth föddes på Tervik säteri den 13 juli 1923. Han uppfostrades strängt och kärleksfullt enligt den modell som då tillämpades på herrgårdar. Det betydde att han levde på gården, mestadels innanför granhäcken.
Skolgången inleddes hemma, först med mamma som lärare, senare med någon guvernant. En av guvernanterna var Ole Torvalds som senare blev författare och chefredaktör för Åbo Underrättelser, en av hans söner är EU-parlamentarikern Nils Torvalds.
Först när Louis var 14 år gammal började han i en riktig skola, i Borgå Gymnasium. Det var allt annat än lätt att anpassa sig, minns han. Skolgången i Borgå innebar också att han och hans yngre syster Mimmi inkvarterades i Borgå. Vägen mellan Tervik och Borgå var på 1930-talet sådan att det var omöjligt att bo på Tervik och gå i skola i Borgå. Idag tar bilresan drygt 20 minuter.
Alma och Louis gifte sig den 13 juli 1954, hemma på Baggnäs. Kvinnan av folket och mannen av börd, lät uttrycket. Alma Grönstrand var född 1908 och dog 1999. De fick ett långt och lyckligt gemensamt liv, det visade sig att de också arbetade bra tillsammans. I många år hade de ladugården full av djur, det fanns kor, får och hästar. Så småningom koncentrerade de sig på fåravel med framgång.
Skogen har alltid varit och är fortfarande av största betydelse för Louis, både vad gäller arbete och rekreation.
Regelbunden kyrkobesökare
Louis Ehrnrooth tillbringar numera tiden mestadels hemma. Men Pernå kyrka besöker han i stort sett varje söndag, gudstjänsterna och församlingen är en viktig del av hans liv. Tidigare besökte han också ofta konserter i kyrkan, men inte nu längre.
Pernå kyrka som byggnad kallar han Europas finaste kyrka. Han berättar att han fortfarande ibland har något uppdrag inom församlingen, som i våras när han inbjöds att diskutera andliga frågor med skriftskolans hjälpledare. Något han uppskattade högt. Han säger att ungdomarna var öppenhjärtiga, resonabla och att de ville diskutera stora frågor.
Louis Ehrnrooth och jag träffas då och då. Ofta blir det tal om krigen på 1940-talet. Krigsupplevelserna tycks inte blekna. Han själv klarade sig undan kroppsliga skador, men såren i själen är djupa. Så djupa att han inte riktigt helhjärtat kan glädja sig åt att han belönades med Finlands vita ros i samband med att Finland fyllde 100 år.
Jag föreslog att vi skulle ta en bild av honom med diplom och medalj, men det ville han inte.
– Men visst är jag glad för att Finlands president Sauli Niinistö kom ihåg mig, säger han med glimten i ögat.
Nina Björkman-Nystén