Opinion

Ledaren: Ett exempel på hur man förstör en diskussion innan den ens inletts

Förra veckan skrev Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Otso Kivekäs (Grön) på Facebook att de största problemen när det gäller övergödningen av Östersjön är Polen, Danmark och sydvästra Finlands lantbruk. Enligt Kivekäs har man här i Finland under de senaste trettio åren vänt på varje sten och minskat utsläppen från industri, avloppsrening och stugor – förutom då från lantbruket. Som ett alldeles särskilt problem lyfter han upp husdjursproduktionen i sydvästra Finland, säger att den är alltför omfattande och att stallgödseln inte på något sätt går att binda i den leriga jorden utan bara helt enkelt flyter ner i bäckarna och därmed vidare ut i vattendragen. Gödsel öses ut på åkrarna för så har man ju alltid gjort. Han påminner också om att hundratals miljoner betalas i miljöstöd varje år och att det inte syns någonstans. 

Kivekäs kommer med en rad faktafel. Sydvästra Finlands lantbruk lyder för det första under samma regelverk som resten av landets lantbruk och följer de begränsningar som nitratdirektivet ger för kväve och för de som är anslutna till miljöförbindelsen igen dess begränsningar gällande kväve och fosfor. Huruvida stallgödseln bara öses ut på åkrarna och flyter omkring där tills den rinner ner i en bäck vet Kivekäs ingenting om. Jordbrukare är måna om sina näringsämnen, har alltid varit det och är det inte minst i dag. Dels är dagens jordbrukare kunniga om hur näringsämnen fungerar och vilka miljöriskerna är, dels så kostar gödselmedel dyra pengar. Gödseln är den största rörliga kostnaden i växtodlingen och någonting man som odlare är mån om att placera rätt mängd av och på rätt plats. Jordbrukare är i och för sig ett traditionsrikt skrå, men vi gör inte alls allting så som vi alltid gjort. Saker och ting har blivit betydligt bättre under de senaste trettio åren. Vi vill utveckla vår odling, vi vill vara noggranna med de näringsämnen vi använder och vi vill inte förstöra den miljö som är en förutsättning för att vi ska kunna utföra vårt arbete också i framtiden. Miljöförbindelsen i sig kommer som bekant med en del tvärvillkor och gårdsspecifika åtgärder. Sedan kan man till det välja skiftesspecifika åtgärder som igen kommer med olika prestationskrav.

Hur Kivekäs tänkt att man ska rädda Östersjön genom att köpa svensk ost övergår mitt förstånd. Dessutom tydligen i stället för att köpa den från sydvästra Finland, där det inte ens finns en speciellt omfattande mjölkproduktion längre. Strukturrationaliseringen har slagit till också här, trots att regionen har goda odlingsbetingelser och med nationella mått mätt ett tämligen mångsidigt lantbruk. Fjäderfä- och svinproduktion finns det däremot i en del av sydvästra Finland och vi jordbrukare ska inte sticka under stol med att de produktionsformerna avkastar i synnerhet vissa näringsämnen. Men också de näringsämnena ska hanteras och spridas ut på åker enligt gällande regelverk och begräsningar. Och det ska i sin tur övervakas av myndigheterna och det är precis det som görs. Vi jordbrukare ska heller inte sticka under stol med att Skärgårdshavet till stora delar är förhållandevis grunt och känsligt för näringsbelastning.

Ett särskilt beklämmande faktum är ändå att Kivekäs rakt av jämför lantbruket med industri och avloppsrening. Det är redan konstigt och missvisande i sig, inte minst med tanke på proportionerna, men det hela blir ju lite komiskt med tanke på att han är stadsfullmäktigeordförande i just Helsingfors, Finlands största stad och ägare till landets största avloppsreningsverk. Helsingfors stads avloppsrening, HSY, släpper på omkring femtio punkter i innerstaden ut orenat avloppsvatten i Finska viken då reningssystemet av orsak eller annan inte hinner med eller blir överbelastat. Tillfälligt i och för sig, men ändå kalkylerat. Det skulle helt enkelt bli för dyrt att åtgärda allt det här på en gång. I mån av möjlighet åtgärdar man det då avloppsnätet förnyas har man meddelat från HSY.

Nu är det kanske inte så upprörande att Otso Kivekäs inte känner till hur lantbruket eller ens näringsämnen fungerar. Men det här kunde varit ett tillfälle till att föra en konstruktiv diskussion om hur man ska minska på övergödningen av Östersjön och även på jordbrukets näringsbelastning. I stället kommer Kivekäs med direkt felaktiga, befängda och kränkande påståenden. Människor blir sårade och vill inte föra den diskussion som faktiskt kunde vara på sin plats. Många ser också Kivekäs som ett typexempel på den klagande – och i lantbrukets utmaningar okunniga – stadsbon. Det är inte så konstigt, han är ju trots allt ordförande för det högsta beslutande organet i landets största stad och därmed landets största näringsämneskoncentration. Där det finns många människor finns det nämligen också mycket skit.

Men Kivekäs var knappast intresserad av en konstruktiv diskussion. Likt så många andra, i synnerhet på sociala medier, så gör han med det här utspelet ett upprop till sin egen lilla bubbla, sina följare och potentiella väljare. Rätt så snart står ju ett kommunalval för dörren, också i landets största näringsämneskoncentration.