Motsättningar mellan jägare och markägare hör till de frågor som rätt ofta debatteras. Skogsägarna vill ha en större avskjutning av älg och hjort för att skydda skogsbestånden, medan jägarna ofta föredrar en lägre avskjutning för att hålla djurstammarna uppe.
I praktiken är det väl ändå så att de flesta meningsskiljaktligheter löser sig utan större problem.
Strukturen för skogsägandet förändras emellertid hela tiden. En allt större del av skogsägarna bor i städer – på grund av markköp, generationsväxlingar och arvskiften. De kan ha en annorlunda syn på att arrendera ut jakträtten. Intresset för jakt kommer inte heller lika naturligt om man bor i en urban miljö långt från viltet. Det talas om att jaktlagen förgubbas. Det gäller att försöka inkludera även de jaktintresserade som inte längre bor i hembyn.
En stor utmaning för jaktlagen, åtminstone på vissa delar av sydkusten, är den stora mängden vitsvanshjortar. Den finns jaktlag som har flera hundra hjortar att fälla – då riskerar hobbyn att istället bli en betungande plikt. Speciellt styckningen och kötthanteringen kan vara väldigt arbetsdryg.
Här kunde jaktlagen istället tänka på att sälja ostyckade kroppar till de uppköpare som finns. Intäkterna kan användas för att betala en del av jaktlagets utgifter.