Arbetet med nästa reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, pågår i Bryssel. Det är hög tid att inse att den kommande politiken inte kan byggas genom att justera några skruvar i det nuvarande systemet.
Om CAP ska ha någon verklig betydelse också i framtiden krävs nya idéer och framför allt konkreta sådana. Under de senaste reformerna har mycket kraft lagts på att ompaketera samma instrument: lite mer miljövillkor här, lite mer flexibilitet där. Samtidigt har kraven på jordbruket ökat kraftigt – från CAP:s håll, men också på andra sätt.
Produktionen ska stärkas, livsmedelstryggheten säkras och klimat- och miljömålen uppfyllas. Att försöka lösa denna ekvation med gårdagens verktyg räcker inte längre. Det minsta man kan säga är att CAP nu måste börja tänka utanför lådan.
Det behövs nya åtgärder, nya arbetsmetoder och nya element i politiken som faktiskt fungerar på gårdsnivå. Systemet bör i större utsträckning belöna resultat i stället för enbart åtgärder. Det måste också vara möjligt att samtidigt uppmuntra högre produktion och bättre klimat- och miljöprestationer.
I verkligheten står dessa mål ofta närmare varandra än vad politiska modeller ger sken av.
Ett problem är också att dagens stödstruktur ibland låser fast jordbruket i gamla arbetssätt i stället för att stimulera utveckling. Om CAP ska bidra till ett starkt europeiskt jordbruk måste politiken i stället skapa incitament för innovation, produktivitet och långsiktig hållbarhet.
När reformarbetet nu tar fart i Bryssel borde fokus därför flyttas från tekniska justeringar till verklig förnyelse. Europa behöver ett jordbruk som producerar mer mat, använder resurserna klokare och samtidigt stärker klimatet och miljön. Det kräver politiskt mod, men också nya idéer.