Finlands första välfärdsområdesval är över. Medelåldern bland landets 1.379 invalda fullmäktigeledamöter är 51,1 år. De yngsta ledamöterna finns i Västra Nyland med 46,8 år och de äldsta finns i Kajanaland med 53,6 år.
Kvinnor är i majoritet i 13 av 21 välfärdsområden. I Västra Nylands och Vanda och Kervos välfärdsområden är över två tredjedelar av ledamöterna kvinnor. Bara i åtta välfärdsområden har fullmäktige manlig majoritet.
Södra Österbottens och Södra Karelens välfärdsområden har den lägsta andelen kvinnor, knappt 45 procent. Österbottens välfärdsområdes fullmäktige är det enda med svenskspråkig majoritet. Där har två tredjedelar av ledamöterna svenska som modersmål. Också i Östra Nyland och Västra Nylands välfärdsområden finns det många svenskspråkiga ledamöter.
De invalda är förutom högutbildade och offentligt anställda ofta sakkunniga inom branscher som berörs av vårdreformen. Bara 12 procent uppgav att de inte har specialkunskaper med relevans för välfärdsområdet.
En femtedel av de invalda är chefer eller specialister inom administration, medan 13 procent är socialarbetare och samhällsvetare. Det vanligaste yrket är sjukskötare, men läkarna är också många. Tre procent är lägre utbildad vårdpersonal som närvårdare och hemvårdare.
Kaskö, Kimitoön och Sjundeå är tre kommuner som blev utan egen representation i sina respektive välfärdsområdesfullmäktigen. Samtliga kommuner har i dagsläget hälsovårdsstationer i den egna kommunen och samarbetar redan nu om hälsovården med andra.
Nu gäller det för de här kommunerna att hitta representanter från andra kommuner inom sina välfärdsområden för att rädda vad som räddas kan. Och det kommer generellt att bli en tuff kamp för många små kommuner efter att välfärdsområdena kört igång, oavsett om man som kommun fått in egen representation i fullmäktige eller inte.