Efter 20 år av förhandlingar blev det avtal om ett frihandelsområde mellan EU och den sydamerikanska tullunionen Mercosur.
Avtalet måste ännu ratificeras av medlemsländerna och så måste det godkännas av EU-parlamentet.
Att det blev ett avtal har vi tydligen i viss mån USA:s nyckfulla president Donald Trump att tacka för. Den amerikanska handelspolitiken är opålitlig och den europeiska industrin, till exempel bilindustrin, riskerar att förlora marknad i USA.
För det europeiska jordbruket är avtalet inget vidare. Vi kan inte konkurrera i priser med Mercosurmedlemmarna när det gäller jordbruksprodukter.
Även om avtalet inte ännu är rott i land, måste vi räkna med ett hårt tryck närmast från industrin och servicesektorn på ett godkännande.
För jordbruket gäller det att hålla fast vid lantbrukskommissionär Phil Hogans löfte om att de importerade livsmedelsprodukterna från Mercosurländerna ska fylla EU:s standarder, liksom Mercosur måste följa målsättningarna i Parisavtalet.
Phil Hogan lovar också upp till en miljard euro till det europeiska jordbruket i kompensationer om konkurrensen snedvrids. Det är en tröst, men ingen lösning. Det gäller att förebygga snedvriden konkurrens om vi ska fortsätta att producera mat i Europa.