EU-parlamentets jordbruksutskott har nyligen väckt liv i en fråga som många trodde var avgjord redan för fem år sedan: får vegetariska och veganska produkter kallas ”biff”, ”burgare” eller ”korv”? Redan 2020 röstade EU-parlamentet nämligen nej till ett förbud, och växtbaserade produkter kunde fortsätta att använda de traditionellt köttrelaterade benämningarna. Men nu vill utskottet reservera termerna uteslutande för animaliska livsmedel.
Argumentet är ärligt i all sin enkelhet. En hamburgare görs av kött. Att kalla en blandning av ärtor eller soja för samma sak skapar inte bara förvirring hos konsumenterna – det riskerar också att underminera jordbrukarnas ställning och Europas kulinariska traditioner.
Förespråkarna för ett strikt språkbruk menar att transparens är avgörande. När en förpackning säger ”schnitzel” eller ”korv” ska konsumenten veta vad den får: en produkt baserad på animaliskt protein. Motståndarna hävdar att språket redan har utvecklats. Vi talar redan nu om ”sojakorv” och ”grönsaksburgare”, utan att nödvändigtvis känna oss lurade.
Men i praktiken bygger hela den växtbaserade marknadsföringen på att rida på köttets anseende. Konsumenten ska få känslan av att äta något köttliknande, fast det inte är det. Är det verkligen transparent?
Frågan går nu vidare till hela EU-parlamentet och därefter sannolikt till trepartsförhandlingar. Det är alltså långt ifrån avgjort. Bakom ordvalen döljer sig ändå mer än semantik. Det handlar om respekt för de europeiska bönderna, om konsumentens rätt att veta vad hen köper och om att vårda den matkultur som är en del av vår identitet.
En hamburgare är kött. Om någon vill erbjuda något annat, låt det få ett eget namn. Det är ärligare mot alla – både producenter och konsumenter.