Opinion

Ledarsticket:
Det finns tyvärr fortfarande
en beställning på Ahtisaaris
livsgärning

Presidenten och Nobels fredspristagaren Martti Ahtisaari dog på måndagen. Ahtisaari föddes i Viborg 1937 och dog 86 år gammal i Helsingfors.

Martti Ahtisaaris egentliga livsgärning gick i fredsmedlingens och diplomatins tjänst, men han var Finlands tionde president under åren 1994-2000. Trots att hans karriär dittills ägt rum främst utomlands så blev han under våren 1993 vald till Socialdemokraternas presidentkandidat och vann sedermera presidentvalets andra omgång mot Elisabet Rehn i februari 1994.

Medan presidentvalskampanjen pågick så fördes de avgörande förhandlingarna om Finlands EU-medlemskap och Ahtisaari blev därmed Finlands första EU-president. Han förde på flera sätt Finland västerut och om det än tog länge tills Finland blev Nato-medlem så började vår väg mot Nato med försvarets västanpassning under Ahtisaaris presidentperiod.

Ahtisaari var född i Karelen och hade tvingats lämna hemtrakterna som liten pojke. Kanske var det den bakgrunden som gjorde att han hade stor förståelse för lantbruk och människorna på landsbygden. En tillräcklig självförsörjning och en fungerande försörjningsberedskap var viktigt för president Ahtisaari. Han är också den hittills sista av Finlands presidenter som jagat älg.

2013 reste jag omkring i Namibia och fick snart lära mig varför unga män hette Martti i förnamn. I Windhoek finns en skola som är döpt efter Ahtisaari. Om man nämner att man kommer från Finland så är det nästan en garanti för att få höra en historia om Ahtisaari.

Det var 1989-90 som Ahtisaari handhade Namibias självständighets- och fredsprocess, men han arbetade i fredens tjänst också på många andra ställen runt om i världen. Nordirland, Kosovo, Aceh och Afrikas horn är några av de mest kända exemplen. I praktiken sysslade Ahtisaari med fredsmedling under hela sitt vuxna liv. Efter presidentperioden fungerade Ahtisaaris fredsmedlingsinstitut CMI som plattform för det här arbetet.

Martti Ahtisaari lämnar ett stort avtryck efter sig, i Finland och i världen. Hans arv lever vidare och på hans livsgärning finns det alltjämt en tydlig beställning. Idag kanske mer än tidigare.

Staffan Pehrman
Chefredaktör
Landsbygdens Folk