På måndagen var det 70 år sedan Porkalaområdet i Nyland återlämnades till Finland efter drygt 11 år som hyrd militärbas till Sovjetunionen. Perioden 1944-1956 kallas för Porkalaparentesen. Arrangemanget var en del av vapenstilleståndsvillkoren efter fortsättningskriget och uppfattades som en tung påminnelse om Finlands utsatta läge efter kriget.
Området, ett av Nylands bördigaste jordbruksområden, låg strategiskt nära Helsingfors och omfattade delar av Kyrkslätt, Sjundeå och dåvarande Degerby kommuner. Drygt 7.000 invånare tvingades lämna sina hem med väldigt kort varsel, ofta med bara det nödvändigaste med sig.
Gårdar, byar och samhällen tömdes, och järnvägstrafiken genom området fortsatte under strikt sovjetisk kontroll, med igenbommade vagnar och bevakning.
När Sovjetunionen oväntat återlämnade Porkala till Finland 1956 – mycket tidigare än den planerade hyrestiden på 50 år – sågs det som en viktig politisk signal i avspänningens tecken.
Återflyttningen för Porkalaborna blev dock ingen enkel sak. Hus var förstörda, åkrar försummade och mycket var helt enkelt annorlunda. Också lantbrukets struktur hade i ett slag förändrats på Porkalaområdet och i varje fall en del av den strukturrationalisering som vi senare sett runt om i Finland tog där vid redan då.
Samtidigt var förstås Porkalaborna tacksamma över att ha fått tillbaka sin hem, många andra finländare gjorde betydligt större uppoffringar med anknytning till krigen.
Porkalaparentesen har blivit en symbol för efterkrigstidens osäkerhet, men också för Finlands förmåga att bevara sin självständighet under hård press. Den korta men intensiva perioden lämnade djupa spår, särskilt i de berörda bygderna, där minnet av evakuering och återkomst fortfarande lever kvar.