Det dyker upp allt mer ledningsgator i våra skogar. Också LF har under det senaste året rapporterat om en del exempel på det här från Österbotten. När man bygger en ledningsgata för en kraftigare ledning idag är det en förhållandevis bred gata man röjer upp i skogen, givetvis för att undvika problem med träd som kan utgöra en risk för ledningen ifråga, till exempel vid storm.
En ledningsgata löses ju inte in, äganderätten där stannar kvar hos skogsägaren, men i ett skogsbrukssammanhang är användningen på en sådan minst sagt begränsad.
I vissa fall är de nya ledningsgatorna nödvändiga och motiverade, men i vissa fall handlar det närmast om att energibolagen inte kan komma överens sinsemellan och dela på ledningsgatorna, så man bygger helt sonika en egen ledningsgata i stället.
De befintliga lagstiftningsinstrumenten ger energibolagen så gott som suverän rätt att använda sig av dem och därför bryr sig energibolagen idag inte ens om att samarbeta eller diskutera med markägaren. Energibolagen har i och för sig också en press på sig gällande elledningarnas driftsäkerhet.
Nya energiformer som vindkraft kommer naturligtvis också att skapa en del ledningsgator i terrängen och det måste vi som markägare vara beredda på. Men ledningsgator börjar ändå överlag bli ett problem för skogsägaren och riskerar att, i ett land med små och till stor del privatägda skogsfastigheter, att belasta skogsbrukets lönsamhet och utövande avsevärt.