Detta är årets sista nummer av Landsbygdens Folk. Vad nästa år för med sig har vi inte någon aning om ännu.
I början av detta år var förväntningarna på framtiden försiktigt positiva. Det fanns hopp om att det globala samhället så småningom skulle ställa sig på fötter igen efter corona-pandemin. Kostnaderna inom jordbruket hade redan stigit ordentligt, men det fanns en tro på att ökat utbud på allt från råolja till oceanfrakter skulle vända kostnadstrenden neråt. Och skörden skulle bli bättre i år jämfört med 2021.
Men den 24 februari ställdes allt upp och ner då Ryssland brutalt invaderade sitt grannland Ukraina. Egentligen borde vi ha vetat vad som var på väg. Ryssland hade redan i åtta år fört ett krig i de östra delarna av Ukraina. Ändå blev världen tagen på sängen. Det gäller alltså att tolka de framtidssignaler som finns på ett bättre sätt.
Dessvärre är det sällan som stora plötsliga oväntade globala händelser för något gott med sig. Det handlar mer om naturkatastrofer, pandemier och krig. Negativa trender kan också vara långsamma, klimatförändringen är ett exempel. Positiv utveckling sker däremot alltid som en långsam trend. På det viset borde de signalerna också vara möjliga att snappa upp.
Så vad tror vi då att vi vet om det kommande året? Inom jordbrukspolitiken finns det åtminstone några saker som är spikade. Det nya CAP-programmet kommer att sätta ramarna för stödpolitiken och ger en viss säkerhet de fem kommande åren.
Klart är också att strukturomvandlingen fortsätter inom jordbruket. Lönsamheten är dålig. Gårdarnas antal minskar – men nu finns det också risk att produktionsmängderna minskar inom husdjursproduktionen, då även större gårdar lägger ner.
Samtidigt är förståelsen för hur viktig den inhemska livsmedelsproduktionen är på rekordnivå. Mat producerad i det egna landet skapar en trygghetskänsla. Men solidariteten med de inhemska producenterna sätts på prov då priserna känns höga i matbutiken.
Den kommande vintern kommer att bli avgörande för hur inflationen utvecklar sig. Hittills har inflationen hos oss främst berott på dyrare energi och livsmedel. Men om löntagarna i sina förhandlingar försöker kompensera den försämrade köpkraften med alltför höga lönepåslag är en negativ inflationsspiral ett faktum. Det drabbar också jordbruket.
Globaliseringen har däremot lagts på hyllan. Trenden är att minska beroendet av andra länder. För EU:s del borde detta också beaktas i den nuvarande orealistiska miljöpolitiken. Överdrivna miljökrav driver bort produktion från EU till andra världsdelar.
Tanken är god, men resultatet blir att miljöpåverkan utlokaliseras från EU medan näringslivet, inklusive jord- och skogsbruk, lider inom EU. Signalerna under de senaste månaderna tyder på att kritiken mot EU ökat tydligt i dessa frågor bland medlemsländerna.
Klimatförändringen går ändå inte att glömma bort. För vårt jordbruk kan den delvis ha positiv inverkan genom ett varmare klimat. Samtidigt vet ingen följderna ännu – våra skördar kan både regna och torka bort i framtiden.
En sak är emellertid säker. Framtiden är på väg och det är ditåt vi skall vända blicken.
Med de orden önskar Landsbygdens Folk sina läsare en God Jul och ett Gott Nytt 2023.