I ett decennium har nativiteten i Finland sjunkit, men under 2020 vände den här trenden. Kanske en coronaeffekt, kanske någonting annat. Det är ändå ett faktum att det under fjolåret föddes 46.452 barn i vårt land, vilket är 839 fler än under 2019.
Vid millennieskiftet föddes det i genomsnitt 58.000 barn om året och alldeles vid början av 2010-talet föddes det årligen hela 60 000 barn. Efter det sjönk ändå nativiteten först under nivån för de nordiska länderna och från och med 2016 också under EU:s medeltal.
Trendbrottet som inleddes under 2020 ser också ut att ha fortsatt under 2021. Helsingfors universitetssjukhus HUS meddelade att det under tidsperioden från januari till maj fötts 8,9 procent fler barn än under samma tidsperiod i fjol och utvecklingen går åt samma håll också i resten av landet. Finlands första ”coronabebisar” föddes vid årsskiftet och enligt en utredning gjord av statsrådet hade coronaviruset i varje fall ingen hämmande effekt på nativiteten.
Mätt i total fertilitet steg nativiteten med 1,8 procent under 2020, då den ännu under 2019 var 1,35 barn per kvinna. Coronapandemins sammanlagda effekt på nativiteten, eller effekter på andra sätt, är egentligen omöjlig att uppskatta.
Befolkningsförbundets direktör och forskarprofessor Anna Rotkirch, som fungerat som utredningsperson för statsrådets utredning, säger att coronapandemin kan ha förbättrat Finlands befolkningspolitiska manöverutrymme genom att nativitetsminskningen nu är över, nettoinvandringen ökat och landets interna flyttrörelse har jämnat ut sig.
Under 2020 ökade speciellt antalet förstföderskor och samma utveckling märks av också under de fem första månaderna av 2021. Rotkirch konstaterar också att det faktum att Finland hittills klarat av coronapandemin relativt väl sannolikt påverkar nativiteten i positiv riktning. Hon uppmanar ändå samhället att snabba på med olika familjevänliga åtgärder, som regeringens familjeledighetsreform som kommer i augusti nästa år.
Rotkirch understryker också att sexuella och reproduktiva rättigheter är en hörnsten då det kommer till en socialt och ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Den globala befolkningstillväxten skulle stanna av fortare om alla kvinnor kunde få det antal barn de önskade sig. I länder med låg nativitet, som Finland, skulle det här igen betyda att nativiteten ökade.
I många europeiska länder förutspår man för tillfället en rekordlåg nativitet. Till exempel i Italien kan den totala fertiliteten till och med sjunka under 1. I Finland är ökningen under 2020 och 2021 fortfarande inte någon enorm förändring, men den har ändå en märkbar symbolisk betydelse – livet fortsätter, den negativa trenden har vänt och det är nu dags att se framåt.
Enligt statsrådets utredning vore det skäligt att få upp total fertiliteten till 1,6 och på längre sikt till 1,8 barn per kvinna. Det här skulle motsvara finländarnas önskade barnmängd. Att uppfostra barn är givetvis också en viktig nationalekonomisk satsning.
Samtidigt behöver Finland arbetsför befolkning ännu fortare. Enligt nämnda utredning kunde en målsättning vara att höja nettoinvandringen till 25.000 på årsnivå fram till 2030. För tillfället ligger den på 16.000. Inom de gröna näringarna vet vi med säkerhet att till exempel växthussektorn är ett område som fortsättningsvis kommer att behöva arbetskraft under de kommande tio åren.
En väldigt stor del av den finländska landsbygden är avfolkningsbygd och därför har det att nativitetstrenden vänt avsevärd betydelse för livet och utvecklingen i landsbygdskommunerna. I största allmänhet men alldeles särskilt gällande det faktum att Finlands interna flyttrörelse för stunden verkar lugnat ner sig och där har ju landsbygden, med några få undantag, varit den stora förloraren.
Med det nyss hållna kommunalvalet i färskt minne kan trendbrottet också vara en positiv signal till de nyvalda beslutsfattarna: våga fatta familjevänliga beslut som gynnar befolkningsutvecklingen i era hemkommuner.