Taxonomin har länge både upprört skogsindustrin och delat regeringens led. Finland motsatte sig taxonomins första del, klimatkriterierna, för några veckor sedan. I och för sig var regeringen inte enig, men man lyckades ändå få till stånd ett beslut om att motsätta sig klimatkriterierna närmast med hänvisning till de negativa följer de kan komma att ha för skogsindustrin och landets ekonomi som helhet. I Sverige gick det till på samma sätt.
Den springande punkten för skogsindustrin är taxonomins koppling till hållbar eller så kallad grön finansiering. Det vill säga finansiering av investeringar som är hållbara ur klimat- eller miljösynpunkt. Taxonomin är i första hand tänkt att vara ett instrument för den finansiella sektorn för att styra finansiella flöden mot hållbara investeringar och verksamheter.
Alla finansiella aktörer påverkas då de måste rapportera hur stor del av verksamheten som uppfyller, eller inte uppfyller, kraven i taxonomin. Också större företag som inte är finansiella aktörer kommer att behöva rapportera enligt det nya regelverket. Hit hör de stora skogsbolagen.
Kommissionens kriterier för klimatåtgärder är svåra att verifiera och deras förmåga att utnyttja befintliga verktyg är minst sagt tvivelaktig. Vi känner helt enkelt inte till dem tillräckligt bra än. Även om hållbarhetskriterierna i första hand är riktade till skogsindustrin kommer effekterna garanterat att sippra ner till skogsägarna, till exempel i form av ökad rapportering om skogsbrukets klimatpåverkan.
Ett annat frapperande exempel är att alla skogsfastigheter på mer än 13 hektar ska göra klimatnyttoanalyser i enlighet med FN:s klimatpanels krav och modeller och det här uppenbarligen under en 30-årsperiod. Skogsägarna skulle också vara skyldiga att hålla någon form av intressegruppshöranden.
Förutom klimat innehåller den massiva taxonomihelheten delpaket om biologisk mångfald, vatten, cirkulär ekonomi och förorening. Kriterierna för biologisk mångfald, som kommer att följa aningen senare, förväntas inte alls vara lättare för skogssektorn att acceptera. Tvärtom är det kanske den del som blir allra svårast för branschen att smälta.
Till exempel föreslår man i det här paketet en 20-80-regel som innebär att 20 procent av skogsfastigheten helt och hållet skulle uteslutas från ekonomisk användning (ibland används termen aktivt skogsbruk). För vattendrag föreslås skyddszoner på 30 meter.
Andra utmanande förslag är definitionen av skyddad urskog och gamla skogar, ett krav på åldersfördelning av bestånd, ett krav på tre trädslag, ett krav på 10 procent naturvårdsträd, undvikande av markberedning på 90 procent av arealen och ett förbud mot iståndsättningsdikning av torvmarker.
Enligt de nya kriterierna skulle mycket av det skogsbruk vi har här i Finland tolkas som ohållbart. Det känns nästan för självklart att säga att det här skulle bli mycket dyrt och påverka skogsbrukets lönsamhet negativt.
EU-kommissionen för nu taxonomin vidare med hjälp av den delegerade förordningen. Det här innebär att Europaparlamentet och rådet enbart kan anta eller förkasta förordningen. De kan inte längre förändra dess detaljinnehåll. Europaparlamentet har redan godkänt förordningen och nu hänger dess öde alltså på rådet, statscheferna.
På onsdagen skulle medlemsländerna senast meddela sin åsikt. Det krävs en kvalificerad majoritet för att fälla klimatkriterierna och det betyder att 72 procent av rådets medlemmar måste vara emot förordningen. I praktiken är det 20 medlemsländer. Just nu ser det ut som att det helt enkelt inte hittas en kvalificerad majoritet, trots att det sannolikt också finns andra motståndare än Finland och Sverige. Om så blir fallet träder förordningen i kraft inom en snar framtid.
Noteras kan att det på EU-håll finns en strävan om att när EU:s nästa gemensamma jordbrukspolitik (CAP) äntligen är klar så ska också jordbruket omfattas av taxonomin.