Opinion

Ledaren:
Stormvarning i världspolitiken

Senaste vecka skakades världspolitiken om rejält då Donald Trump tillträdde sin andra mandatperiod som USA:s president. Att det skulle börja hända saker snabbt var klart för alla, men vad, det var oklart.

Essensen i Trumps kommande presidentskap sammanfattas väldigt bra i tre ord han uttalade i sitt installationstal: ” Drill baby, drill”. Det handlar alltså om att han uppmanar oljeindustrin att snabbt börja borra efter mer olja.

De tre orden visar att Trump verkar helt frikopplad från den omgivande världen. Inte ens oljeindustrin i USA är nämligen intresserad av att öka oljeutvinningen. USA producerar nu mer olja än någonsin tidigare och att ytterligare öka produktionen sänker vinsterna för oljebolagen.

De tre orden säger också att Trump totalt struntar i miljö- och klimatpolitik, vilket i och för sig inte var så oväntat. Skogsbränder och översvämningar är alltid bara de politiska motståndarnas fel.

Trump i 2.0 versionen visar att den regelbaserade världsordningen nu är slängd i skräpkorgen. Trump ändrar allt. Han driver sin politik enbart på basen av hunger efter makt och pengar. Internationella avtal och överenskommelser har nollställts.

Frågan är förstås om man skall ta Trump på orden, eller om det bara är taktik för att nå en ”bra deal”. Många säger att man borde ta honom på allvar, eftersom han inte släpper greppet då han en gång bitit sig fast. Andra påpekar att allt han hotade med under förra mandatperioden inte förverkligades.

Men har han ändå släppt greppet? Trump ville köpa Grönland 2019 och nu det dök upp igen dag ett.

Det som Trump hotar med är en nyimperalism av sällan skådat slag. Grönland, Kanada, och Panama skall införlivas med USA. Världen håller på att delas upp i tre intressesfärer där maktblocken USA, Kina och Ryssland hänsynslöst tar vad de får loss från andra. EU hotas att förpassas ut i marginalen.

Förutom maktpolitiken påverkas också miljöpolitiken och finansmarknaderna. Den gröna omställningen och ESG, det vill säga beaktandet av miljö- och sociala aspekter i bolagsstyrningen, får sig en rejäl glidtackling. Det kommer att påverka jord- och skogsbruket.

Får några år sedan var ESG på allas läppar och det framtida vägvalet i finansvärlden. Nu håller S som i säkerhet och försvarsindustri på att ersätta ordet social i ESG, samtidigt som miljöfrågor prioriteras ner.

EU-kommissionen talar ännu om att fortsätta på den gröna omställningen, men globalt sett blir de alltmer ensamma. Sedan en vecka tillbaka direkt motarbetar USA grön ekonomi. Länder som Kina och Indien inser nog sina miljöproblem, men ligger fruktansvärt mycket efter västvärlden i både normer och praktisk tillämpning.

Det finns risk för att resten av världen börjar rycka på axlarna till exempel åt EU:s avskogningsförordning – om vårt kaffe och virke inte duger åt européerna får vi väl sälja det någon annanstans. Det finns enklare marknader.

EU måste nu ta sig i kragen och fokusera. Det gäller att inte låta sig provoceras onödigt mycket av Trumps retorik. Framförallt måste EU stå enat och inte låta de grundläggande rättsstatsprinciper unionen står för vittra sönder.

Klimatförändringen har inte försvunnit någonstans. Människor fortsätter att bry sig om miljön och klimatet. Få väljer med flit en produkt som skadar miljön om det finns alternativ. Så det arbetet kommer att fortsätta och där ligger EU långt framme.

Men EU måste definitivt tänka om då det gäller konkurrenskraften för olika branscher och företag. Den stränga reglering och byråkrati som nu ligger som en tung matta över alla sektorer – även jord- och skogsbruk – måste förenklas. Annars ligger EU riktigt risigt till i den stormiga världen, såväl politiskt som ekonomiskt.