Världen följer med fasa med när Ryssland gång på gång fortsätter att rikta provokationer mot Ukraina.
Under de två senaste decennierna har Ryssland trängt in i två av sina grannländer och ockuperat delar av deras territorium, aggressivt försökt påverka andra länders val, använt kemiska vapen till lönnmord inrikes och utomlands, systematiskt utnyttjat exporten av naturgas för politiska syften samt brutit mot internationella nedrustningsavtal. Det här är vårt grannland Ryssland 2022 och det är hit landets president – de facto diktator – Vladimir Putin lett sitt land.
Putin drömmer om att göra Ryssland till en stormakt igen, om det sedan är Tsarryssland eller Sovjetunionen som är förebilden, men det blir allt tydligare att det är hans plan. Kreml betraktar sina grannländer som en geografisk buffert mot besvärlig liberal och pluralistisk demokrati. Och när dessa grannländer vänder sig till det vi känner som ”väst”, eller ens bara håller demokratiska fria val, är det inte bra.
I den här kampen skaffar också Putin sig sina allierade, auktoritära ledare som Belarus Aleksandr Lukasjenko och Turkiets Recep Tayyip Erdoğan och för Ryssland är det ytterst viktigt att det är just Putin som leder denna allians. På så sätt blir Ryssland en spelare på den globala arenan som man inte kan förbigå. Under de senaste veckorna har besöken av statschefer i Kreml duggat tätt. Kalla kriget 2.0 är här igen och skapandet av just det kan bli Putins mest bestående arv till eftervärlden.
På tisdagen bad det ryska parlamentets underhus duman Putin att erkänna folkrepublikerna Lugansk och Donetsk, det vill säga separatistområdena i Donbas-regionen i östra Ukraina, som självständiga stater. Ryssland har förberett det här en längre tid och beviljat medborgarskap åt en stor del av invånarna i separatistområdena. Minst 600.000 invånare i Donbas-regionen har redan nu ryska pass.
Om Ryssland erkänner utbrytarområdena betyder det sannolikt slutet på Minskprocessen, den förhandlingsprocess som Putin och nu senast Tysklands förbundskansler Olaf Scholz nämnt som en möjlig lösning på krisen.
Hur påverkar det här oss bönder här i Finland då? Det korta svaret är mycket. Vi har redan nu höga energi- och oljepriser och de kan stiga ytterligare. Det kan bli aktuellt med hårda sanktioner och givetvis motsanktioner mellan EU och Ryssland.
Finländska företag som Fortum, Nokian Renkaat och vårt eget Valio skulle påverkas ännu mera än hittills. Och allt som påverkar produktionen inverkar på försörjningsberedskapen.
Ukraina är ett jordbruksland med bördig jord och rikt på naturresurser, så man tänka sig att en betydande exportör på den europeiska spannmålsmarknaden kan hamna ur spel för en tid, men det känns ändå som en mycket liten och självisk vinst i sammanhanget.
Utan att ens måla upp allra de värsta tänkbara scenarierna är det inte en särskilt rosig bild man ser framför sig. Ett sådant läge kan dessutom bli väldigt utdraget. De senaste dagarna har det i och för sig kommit vissa signaler om att ryska truppförband dragit sig tillbaka från den ukrainska gränsen, men det är fortfarande alldeles för tidigt för att dra några slutsatser på basis av det.
Som ett perifert EU-land på gränsen till Ryssland har Finland enbart att förlora på en tillspetsad och utdragen konflikt mellan Ryssland och Ukraina.