På grund av coronakrisen finns det en oro för hur det ska gå med tillgången på tilläggsprotein för foder. Soja är globalt sett ett viktigt tilläggsprotein i foder och många stora länder har nu dragit på spenderarbyxorna och köper upp soja på världsmarknaden. En annan viktig råvara är rapskross och efter att några europeiska oljepresserier stängt, på grund av den minskade efterfrågan på diesel, så har också den råvaran blivit svårare att få tag på. Sammantaget betyder det här att tillgången på två viktiga råvaror för tilläggsprotein till foder minskat.
Det är inte så konstigt att man börjar tänka i banor kring att öka odlingen av inhemska proteingrödor. En del av husdjurssektorerna har dessutom förbundit sig till att använda enbart inhemskt tilläggsprotein. Och i augusti i fjol tog jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (C) sitt initiativ för ett sojafritt Finland 2025, givetvis med den uttryckliga avsikten att öka den inhemska odlingen av proteingrödor. Enligt spannmålsbranschens samarbetsgrupp VYR:s prognos om såningsarealer för 2020 sker ändå inga jättestora förändringar till den här säsongen.
Med oljeväxterna är det mollbetonade tongångar som gäller, både när man tittar på börspriset på Parisbörsen (Matif) och gör en jämförelse med de inhemska priserna, men även när man pendlar stämningarna bland odlarna. I fjol var ett bottenår för den finländska oljeväxtodlingen. Arealen låg på 37 000 hektar och medelskörden var 1100 kilo per hektar. Det är, minst sagt, deprimerande siffror. Odlingssäsongen var också speciellt utmanade i fråga om skadegörare. I ett större perspektiv är det någonting man kan göra väldigt lite åt, men ändå en sak som etsar sig fast i odlarnas minne, i varje fall för något år. Enligt VYR:s prognos står höstoljeväxterna procentuellt sett för en dramatisk minskning på 69 procent, sannolikt på grund av de begränsade såningsförhållandena förra hösten, men i fråga om hektar blir ändå enbart 3700. Tillsammans med en del ökningar för vårraps och -rybs så ökar oljeväxterna sammanlagt med 2000-3000 hektar.
När det gäller ärt och bondböna är prisutvecklingen försiktigt positiv, så också intresset bland odlarna. Prognosen aviserar en ökning av ärtarealen på 26 procent. Odlingsarealen ser ut att landa på 20 000 hektar för ärter i år. Enligt uppköparna vid de större fodertillverkarna är efterfrågan på ärter de facto så stor för tillfället att den arealen kunde fördubblas. Odlingsarealen av bondböna ser ut att bli ungefär 19 000 hektar. Vårbruket har redan dragit i gång i de allra sydligaste regionerna, men i största delen av landet står det för dörren under de kommande veckorna. Ännu finns en viss möjlighet till att öka odlingen av proteingrödor.
I dessa tider är förstås försörjningsberedskapen särskilt aktuell. Finlands självförsörjningsgrad på tilläggsprotein för foder är enbart omkring tjugo procent. Tillgången på just tilläggsprotein kan i ett trängt läge ha avgörande betydelse för vår produktionsförmåga och avkastning inom flera husdjurssektorer. Det här inverkar i sin tur på försörjningsberedskapen gällande en uppsjö essentiella livsmedelsprodukter. Inte minst ur den här synvinkeln är det viktigt med en säker tillgång på proteinfoder.
När det gäller proteingrödor finns det onekligen utrymme på marknaden, men om man vill få jordbrukare att odla en viss gröda eller producera en viss produkt, är det enbart en sak som har reell inverkan, priset. Med stödåtgärder kan man eventuellt styra produktionen i en viss riktning, men det är genom skäliga producentpriser man tryggar efterfrågan till den grad att man på allvar kan höja självförsörjningsgraden. Dessutom motiverar man skickliga odlare allt mer.