Det är inte alltid lätt att vara privat markägare i detta land, och det ser ut att bli allt svårare, desto närmare huvudstadsregionen man befinner sig. Nu sätter Nylandsplanen 2050 markägarens rättigheter och utkomstmöjligheter på prov.
Det är inte många år sedan markägarna delvis kunde dra en lättnadens suck då de så kallade LUO-beteckningarna, som smugit in sig på deras marker i beredningen av etapplandskapsplan 4 för Nyland, spolades. Det var en produkt som i det närmaste kommit till med hjälp av ett dataprogram, och som skulle stå för områden, man bör utreda noggrannare och där man måste ta hänsyn till värden och ekologiska förbindelser som är viktiga med tanke på naturens mångfald. Det här ledde också till granskningar på ort och ställe. LUO-områdena var dessutom i det närmaste överlappande reglering eftersom de befintliga planebeteckningarna mycket långt omfattade motsvarande områden sedan tidigare.
”En bra planering på kommunal nivå innefattar redan i sig det som beteckningen som sådan anger. Det kan ses som dålig förvaltningskultur att bygga upp överlappande reglering”, skrev SLC Nyland i början av 2015 om LUO-områdena i ett utlåtande till Nylands förbund.
Men armbrytningen höll på i nästan två år, innan områdena slopades. De blev dessutom hängande som bakgrundsmaterial till etapplandskapsplanen.
Markägarna hade inte informerats på förhand om dessa LUO-områden och långt inne i beredningsskedet fanns det flera markägare som inte ens visste om att sådana områden hade utmärkts på deras ägor i utkastet till etapplandskapsplan.
Det finns också exempel på att kommunala myndigheter vill bestämma om vad markägarna får göra med sin skog och mark. En av de få positiva reformer som den tidigare regeringen fick till stånd var att man inte ska behöva anhålla om lov för att utföra en normal avverkning i en skog med M-beteckning, fastän den är på ett planeområde.
Efter det började man på vissa håll, läs Esbo stad, införa nya planebeteckningar om värdefulla landskap i sin generalplanläggning. Det här var dessutom helt avsiktligt för att hålla kvar styrningen av avverkningar i privata skogar. Representanter för Esbo stad har bland annat motiverat sin linje med att staden inte har så många egna rekreationsområden. Då kan man alltså gå in på privat mark och börja styra där.
Kommunen har visserligen planläggningsmonopol men det betyder inte att man utan vidare ska ta brödet ur munnen på folk som försöker skaffa sin utkomst av de tillgångar, marken och skogen ger.
Nu har alltså Nylands förbund lanserat Nylandsplanen 2050 som var på remiss i våras.
Den prioriterar naturmässiga och rekreativa värden. Det kan man förvisso förstå, det handlar om den tätast befolkade delen av landet. Planen omfattar således en sorts grön ring eller zon runt Helsingfors och ekologiska korridorer, som ska göra det möjligt för vilda djur att röra sig i området, liksom människorna ska kunna röra sig till fots eller på cykel.
Markägarna, varav många ska förtjäna sitt levebröd på den skog och mark som berörs, känner sig emellertid trängda. Orsaken är att det finns för många exempel på att avtal om friluftsleder eller annan allmän markanvändning senare har medfört oförutsedda men betydande begränsningar i rätten att använda sin egen mark för ett ekonomiskt utbyte. Sådant kan och ska inte markägarna gå med på. Dessutom så vinner ingen på det, eftersom det redan i sig begränsar den tillväxt som är så nödvändig för att exempelvis vårt regeringsprogram ska kunna förverkligas.
Ordföranden för SLC Nyland Thomas Antas påpekade på ett möte om Nylandsplanen nyligen att planebeteckningar som sådana i värsta fall kan minska på markägarens möjlighet att bruka sin egen mark eller skog. När det gäller skyddsbeteckningar omöjliggörs användningen helt och utan ersättning. En skyddsbeteckning innebär även totalt skydd utan att precisera vad det är som är skyddsvärt, var en del av hans budskap. Thomas Antas föreslog också att planebeteckningarna skulle göras tidsbegränsade, så att de upphör efter en tid om inget förverkligas.
Men det skulle bli planläggningstekniskt svårt, fick han till svar. Om det är så bör markägaren dock kompenseras på annat sätt. Det är inte bara det att markägaren inte kan bruka in mark, utan vettiga investeringar måste ofta skjutas på framtiden. Det är kanske rentav ännu värre, eftersom det i längden leder till att utvecklingen av jord- och skogsbruket stagnerar.
Förslaget till Nylandsplanen 2050 är till påseende under en månads tid från och med tisdag 8 oktober.