Första veckan i februari lämnade regeringen en proposition till riksdagen om en ny livsmedelslag. Förslagen i propositionen liknar tillsammans med de lagändringar som trädde i kraft i januari i fjol väldigt mycket den reform som riksdagen i praktiken hade hunnit behandla färdigt vårvintern 2019.
Eftersom livsmedelslagen knöts till reformen av landskapsförvaltningen samt social- och hälsovården – den så kallade SOTE-reformen – måste riksdagen emellertid vänta med att godkänna den nya lagen tills SOTE-reformen var klar. Den stjälpte dock och när dåvarande statsminister Juha Sipilä (cent) meddelade om regeringens avgång våren 2019, tog han med sig livsmedelslagen i fallet liksom också reformen av djurvälfärden.
En ny beredning efter riksdagsvalet 2019 under regeringen Rinne om vissa ändringar av livsmedelslagen kunde ändå träda i kraft för drygt ett år sedan. Bland annat slopades kravet på att företagarna skulle göra upp en egenkontrollplan som ett skilt dokument. Livsmedelssäkerheten måste dock också framöver vara baserad på att företagens egenkontroll fungerar.
Det kom även in nya bestämmelser om myndigheternas uppgifter i anslutning till export av livsmedel. Livsmedelsverket fick i uppdrag att vid behov hjälpa företagen att få reda på myndigheternas krav med anknytning till export också i mottagarländerna. Det här har ansetts vara till stor hjälp för företag som satsar på livsmedelsexport.
Den riskbedömning som hör ihop med fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel överfördes från livsmedelsverket till säkerhets- och kemikalieverket.
Nu, drygt ett år senare, står riksdagen alltså inför att behandla resten av den reform, som regeringen Sipilä lämnade därhän. Den här gången torde propositionen, som beretts under regeringen Marin, hinna bli färdigt behandlad om inte nyval utskrivs mitt i perioden. Det finns de som antyder att risken finns för ett nyval efter kommunalvalet, men inget av regeringspartierna torde just nu ha något vidare att vinna på det.
Bland de viktigaste ändringarna i propositionen jämfört med nu finns kriterierna för förbud och påföljder. Enligt nuvarande lagstiftning är användning av tvångsmedel, till exempel förbud av verksamhet, bara tillåten om fara inte kan förhindras på annat sätt. Det är bara livsmedelsverket som har befogenhet att ta till sådana åtgärder.
Regeringen föreslår nu att den behöriga tillsynsmyndigheten, ska kunna utfärda förbud också i mindre allvarliga fall, där överträdelsen av livsmedelsbestämmelserna inte kan avhjälpas på annat sätt. Det gäller till exempel verksamhet med livsmedel som inte har registrerats eller godkänts eller strider mot bestämmelserna.
I anslutning till det här föreslår regeringen dessutom att tillsynsmyndigheten kan besluta om en påföljdsavgift på 300-5.000 euro. Avsikten med avgiften är att förebygga och stoppa sådan verksamhet som strider mot bestämmelserna. I övrigt är reglerna om tvångsmedel de samma som nu.
En annan ändring är förslaget om att kommunerna uppbär en årlig grundavgift på 150 euro av alla företagarna i branschen som omfattas av livsmedelstillsynen, oavsett om de får besök eller inte. Därtill förblir också de nuvarande avgifterna för tillsynsbesök i kraft.
Avsikten med den nya avgiften är att bredda finansieringen och därigenom underlätta myndigheternas roll som rådgivare och handledare. Det är allmänt känt att i synnerhet de kommunala tillsynsmyndigheternas resurser överlag är njuggt tilltagna, vilket åtminstone inte underlättar myndigheternas möjligheter att idka rådgivande och förebyggande verksamhet. Avgiften föreslås tillämpas från och med 2022. Till övriga delar föreslås lagändringarna träda i kraft 21 april i år.
Primärproducenter, dit jordbrukarna räknas, samt lanthandlar och allmännyttiga samfund ska inte behöva betala avgiften enligt förslaget.
I motsats till exempelvis djurvälfärdslagen som också förföll med regeringen Sipiläs avgång, så genomgick inte livsmedelslagen samma dramatiska skeden i regeringens och riksdagens beredning. Även om riksdagens sammansättning är en annan i dag, så har regeringspartierna enats om att i stort sett hålla sig till samma substans. Det framgår av de lagändringar som trädde ikraft i fjol och även av den proposition som nu nådde riksdagen.
Det betyder emellertid inte att beredningen har varit någon enkel sits. Det handlar om en noggrann avvägning av konsumentens trygghet mot skarpare fokus kring rådgivning jämfört med kontroll och inte minst prioritering av resurser. Det framgår redan av första paragrafen om lagens syfte: Å ena sidan vill man skydda konsumentens hälsa genom att garantera livsmedelssäkerhet. Enligt samma paragraf vill man å andra sidan främja verksamhetsbetingelserna för livsmedelsföretagare.
Om man vill kan man se en motsägelse i det här och det skulle många antagligen ha gjort ännu för ett antal år sedan.
Så måste det emellertid inte vara.
Det ser ut som om vi så småningom är på väg in i ett lagstiftningsklimat som bygger på förtroende för de företag som befattar sig med livsmedelsproduktion i vårt land. I motiveringarna till propositionen hänvisar regeringen bland annat till myndighetstillsynen och myndigheternas utredning för 2019, som visar att vår livsmedelstillsyn är på en god nivå. Enligt utredningen uppfyller Finlands företagare kraven på livsmedelssäkerhet väl.
Det här motiverar också att vi bör vara redo att ta ytterligare steg mot en atmosfär av vägledning och förebyggande åtgärder.
Man bör dock minnas att enkät efter enkät visar att finländska konsumenter har förtroende för den mat som produceras här med inhemska råvaror. Det förtroendet måste hålla. Just därför bör kraven på säkerhet och kvalitet hållas på en sträng nivå även i fortsättningen. Det ger också ytterligare tyngd åt uppmaningen att konsumera inhemsk mat.