Anna-Maja Henriksson meddelade strax före jul att hon överväger att kandidera i EU-valet. Många anser att det är svårt att leda partiet från Bryssel och att det därmed är början på slutet på hennes tid som partiordförande. Det är säkert en helt korrekt bedömning, precis som det också är en korrekt bedömning att Henriksson har goda chanser till att bli invald i Europaparlamentet.
Det är fortfarande öppet hur Sfp:s kandidatlista i EU-valet kommer att se ut. Traditionellt sett brukar den vara bred men ändå ha en eller två toppkandidater. Mats Löfström och Eva Biaudet har aviserat en kandidatur, eller i varje fall ett intresse för en sådan.
Båda har i och för sig en stark regional stämpel på var sitt håll, Löfström som Ålands riksdagsledamot och Biaudet som en urban och socialliberal riksdagsledamot från Helsingfors. Deras respektive kampanjer skulle givetvis jobba för att bredda deras profil och etablera dem i hela Svenskfinland, men det finns en risk för att uppförsbacken i det hänseendet blir för stor.
Andra intressanta namn för Sfp:s lista i EU-valet är Joakim Strand och Anders Adlercreutz, men det är ännu oklart om de vill ställa upp. En bra kandidat till att efterträda Nils Torvalds i Bryssel är för partiet en som lyckas förena de potentiella väljarna i Österbotten och de i södra Finland, det är närmast en förutsättning. Nu har Finland i och för sig tilldelats en till plats i EU-parlamentet för nästa mandatperiod men ändå krävs ett gott val för den som ska bli nästa Sfp-parlamentariker.
Anna-Maja Henriksson skulle vara en bra och förenande kandidat för Sfp. I och med att hon varit partiordförande sedan 2016 är det ju just det hon sysslat med, att förena Sfp:s fält och väljare. Och på hösten gavs Henrikssons biografi ”Makten och ärligheten” ut, någonting av ett mellanbokslut över hennes liv och tid i rikspolitiken, men också en ypperlig språngbräda för vilken som helst kandidatur.
Samtidigt vet vi också att hon just nu har ett slags drömjobb, säkert både för henne själv och för partiet, jobbet som undervisningsminister. Är hon faktiskt intresserad på allvar av ett uppdrag som Europaparlamentariker? I slutet av januari lär vi få veta och den 9 juni är det EU-val.
Med Henriksson som Europaparlamentariker öppnar det upp för spekulationer om hennes efterträdare som partiordförande. Under en övergångstid kan hon i och för sig leda partiet från Bryssel, men förr eller senare kommer hon bli tvungen att räcka över ordförandeklubban till någon annan, senast i god tid inför nästa riksdagsval.
Av alla tänkbara Sfp-profiler som just nu är aktiva inom politiken är kanske Anders Adlercreutz den starkast lysande stjärnan och den givna efterträdaren till Henriksson. Han har utmärkt sig på flera olika politiska områden under de senaste åren och har också förmågan att ta sig an och förena hela Sfp-fältet.