Opinion

Ledaren:
Nu slår inflationen till
– är du redo?

Inflationen, i praktiken förhöjningen av konsumentpriserna, tilltar i Finland. Enligt Statistikcentralen var inflationen i april 2,1 procent, medan den i mars var 1,3 procent. För den vanliga konsumenten innebär inflation att pengens värde minskar och att man för sina euron kan köpa färre produkter och tjänster än tidigare.

Finländaren märker bland annat av inflationen då den vill röra på sig. Att färdas med bil eller tåg är i genomsnitt 7,5 procent dyrare jämfört med samma tidpunkt i fjol. Att använda sig av egen bil är nästan 12 procent dyrare. För bensin och diesel hamnar man betala hela 22 procent mer än för ett år sedan.

Alkohol och tobak har också blivit dyrare, 4,7 procent på ett år. Boendet har blivit dyrare för finländarna och det märks främst av i att olika avfallshanteringsavgifter höjts. Avfallshanteringen har blivit 6 procent dyrare på ett år. Lite tröst hittar den som ska köpa en bostad i det faktum att bostadslånens räntor hållits låga.

Coronatiden har igen minskat på användningen av en del tjänster och sänkt priserna. Det är just nu billigare att dricka ett stop öl på restaurang, åka på kryssning eller att köpa teve än det var för ett år sedan. Om du vill titta på betalkanaler från teven hamnar du däremot att betala mer. Avgiftsbelagda tjänster via teve och radio, kanalpaket och streamingtjänster, har blivit nästan 22 procent dyrare på ett år.

En flygbiljett inrikes har blivit 25 procent billigare, men en tågresa har igen blivit 22 procent dyrare. Att äta på café och restaurang har blivit ungefär 1 procent dyrare på ett år medan hämtmat blivit 3 procent dyrare.

Nationalekonomer har i flera år funderat på varför en av nationalekonomins grundteser inte håller streck. Varför tilltar inte inflationen trots att centralbankerna formligen skyfflar ut pengar till marknaderna med den uttryckliga avsikten att få fart på inflationen?

På den frågan finns olika svar, men inget är direkt övertygande. Nu ser inflationen hur som helst ändå ut att ha tagit fart och centralbankerna meddelar raskt att inflationen är under kontroll. Penningpolitiken var förhållandevis lätt på de flesta håll redan före coronapandemin. Med pengar har man hållit realekonomin på fötter ända sedan finanskrisen, i över tio års tid.

I de olika återhämtningspaketen efter coronapandemin har man världen över plöjt ner tusentals miljarder euro och dollar. Den ekonomiska politiken har förändrats rejält. Nu tar man lån med lägre tröskel än förut och de lånade pengarna används friare. Ingenstans tillämpar man egentligen en svångremspolitik som kunde bromsa inflationen.

Pandemin har också brutit leveranskedjor och lagren av koppar, stål, kaffe, soja och förpackningskartong är nu obefintliga. Vi har också blivit varse att vi har brist på teknologiska komponenter, halvledare, som behövs till hemelektronik och hushållsmaskiner. Vi har dessutom brist på litium och kobolt, just nu då efterfrågan på elbilar ökar i många länder. Flera olika maskin- och elektroniktillverkare har uttalat sig om att de har brist på en uppsjö av råvaror.

Konsumenterna sitter ändå på en hel del pengar för tillfället och såväl den ekonomiska politikens som penningpolitikens mål är att privatpersoners pengar ska gå till konsumtion – och helst fort. Konsumenternas förtroende har varit högt under pandemin och sysselsättningen har också varit rätt så hög i västvärlden.

I Finland syns konsumenternas ansamlade pengar i att bostadspriserna i tillväxtcentrum stigit i rask takt. När coronapandemin får ge vika tack vare vaccinationsprogrammens frammarsch så är det en värld som öppnar upp till en tid av brist. I varje fall hittills har man kopplat ihop brist med inflation. Kopplingen har ansetts vara särskilt stark om bristen är utbredd samtidigt som köpkraften är hög och sysselsättningen god. Alltså just under sådana tider som vi har för tillfället.

I USA har man nu en inflation på ungefär fyra procent på årsnivå. Europa följer efter. Ändå anser många nationalekonomer och centralbanker att det inte finns någon orsak till oro – allt är bara tillfälligt. Centralbankernas tolkning är i allra högsta grad förståelig kommunikation och med den kommunikationen vill man styra världen.

USA:s riksbank Federal Reserves strategi är att inflationen ska ligga på två procent i genomsnitt och på lång sikt. Tillfällig överhettning behöver man alltså inte bry sig om. Europeiska centralbanken i Frankfurt använder sig sannolikt av samma strategi, trots att banken inte ännu godkänt någon sådan linjering.

För centralbankerna är det bättre att inflationen överstiger målsättningen på två procent än att den ligger på omkring noll procent. Därför är det också bättre att kommunicera att det inte finns någon orsak till oro eftersom redan misstankar om en överhettad inflation kan leda till inflationskopplad tillväxt, vilket igen kunde ge störningar på penningmarknaderna. Och enligt centralbankerna är det mycket enklare att dämpa inflation än att försöka accelerera den på konstgjord väg.