Med hänvisning till klimat och hållbarhet har Vasa övningsskola gått ut i offentligheten med sitt beslut att lämna bort det röda köttet från skolmaten i grundskolan under sex veckors tid.
Beslutet har väckt motreaktioner i bland annat Vasabladet och på sociala medier. Många har sett rött får man väl säga.
I en insändare frågar exempelvis ÖSP:s ordförande Tomas Långgård vilka beräkningar övningsskolan har som grund för hänvisningen till klimatet, som ligger bakom beslutet. Frågan är i skrivande stund obesvarad.
Nu har det allmänna målet bakom debatten kring det röda köttets klimatpåverkan knappast varit att man ska lämna bort det helt och hållet ur sin diet. Det är inte det som är det klimatsmarta eller hälsosamma beslutet.
Inom statens näringsdelegation har man talat om att minska andelen rött kött i sin kost och då närmast av hälsoskäl.
Att minska är väl inte samma sak som att lämna bort. Det röda köttet finns de facto kvar i statens näringsdelegations rekommendationer, bland annat i näringstriangeln för barnfamiljer.
För många handlar det dessutom i själva verket om att de borde komplettera sitt köttätande med mer frukt och grönsaker eller annan växtbaserad föda. En ändring i proportionerna med andra ord.
Att reaktionen på nyheten var massiv och ibland häftig är inte alls så överraskande som skolans representanter eller andra utanför själva produktionen av vår basmat har uppfattat.
Många av Vasabladets läsare är aktiva husdjursproducenter, och de känner sig uppriktigt utpekade. Det finns en bakgrund till det också. Förutom att lönsamheten är pressad bland annat på grund av billig import från länder där man inte behöver följa samma stränga krav på miljö, djuromsorg och hygien som i Finland, så finns det också offentliga kök som köper denna importmat av rena budgetskäl.
Till saken hör att gårdarna samtidigt utsätts för ständig övervakning och angrepp från olika krafter. Ena dagen är det miljön, följande är det djurens välmående, som bönderna påstås försumma vilket inte stämmer det heller. Därpå följande dag ska man med hänvisning till klimatet låta bli att konsumera de råvaror som vi i Finland är så duktiga på, det vill säga högkvalitativt kött som producerats med i huvudsak hållbart inhemskt foder. Här finns faktiskt en poäng som även våra nuvarande och blivande pedagoger i Svenskfinland bör visa lite hänsyn till.
”Hållbarhet står högt i kurs på Vasa övningsskola. Nu serverar man klimatsmart mat för lågstadie- och högstadieeleverna i sex veckor”.
Så skriver alltså Vasabladet nyligen.
Det här ska man uppnå bland annat genom att lämna bort det inhemska röda köttet. Det är åtminstone huvudbudskapet, låt vara att också en ökning av potatis ingår under samma period, ett i sig behjärtansvärt initiativ, som inte fått samma uppmärksamhet. Andelen potatis skulle gärna få hållas på samma nivå också när perioden är slut.
Men …
När man sätter likhetstecken mellan att vara klimatsmart och hållbar och lämna bort det röda köttet så påstår man ju samtidigt att rött kött innebär motsatsen, också fastän det knappast ens är avsikten. Men så uppfattas det mycket lätt bland dem som känner sig utpekade.
Med all respekt för vår yttrandefrihet så är det givetvis inte det som är meningen. Det ingår ju också som en viktig norm i vårt samhälle att vi ska ta hänsyn till varandra och i synnerhet till utsatta grupper. Jordbrukarna är för tillfället en sådan utsatt grupp fastän de inte förtjänar det. Det gör för resten ingen grupp eller enskild människa. När man vet det här är det inte svårt att förstå att jordbrukarna försvarar sin produkt.
Till saken hör att en stor del av arealen på vårt klot helt enkelt duger bara för vall. Den kan idisslarna göra sig till godo samtidigt som vall är miljövänlig och klimatsmart, inte minst av den orsaken att den täcker markytan året om.
Det pratas i övrigt ofta om att de snabba och enkla slutsatserna är lättare att ta till sig än komplicerade sammanhang och att sociala medier främjar den trenden. Argumentet har ironiskt nog använts både av dem som reagerat på Vasa övningsskolas sex veckors diet och av övningsskolans egna representanter.
Men kan vi vara säkra på det? Kanske många av våra ungdomar vore beredda att gå mycket djupare in i de komplexa helheterna för att få kunskap om de invecklade och mångfasetterade komponenter som påverkar vårt miljö och klimat och vad vi i längden kan göra för att bevara förutsättningarna för ett gott liv på vårt klot. Inte är det väl bara så att vi hänvisar till de enkla slutsatserna för att de är bekvämare för oss själva?
Bland annat i Österbotten har man sysslat med att ta ut skolgrupper för att bekanta sig med jobbet och med livet på gårdarna. Det underlättar möjligheten att skapa en nyanserad bild. Hoppas den verksamheten kan fortsätta.