Gårdarna i Finland blir allt färre och utvecklingen är speciellt snabb bland mjölkgårdar. Det här enligt färska uppgifter från Naturresursinstitutet Luke.
När det gäller lantbruk och trädgårdar så finns det 44.700 gårdar i Finland just nu. Jämfört med ifjol har det skett en minskning med ungefär 900 gårdar. Ännu för tio år sedan, 2011, fanns det drygt 58 000 gårdar i landet och jag kommer mycket väl ihåg när siffran för hur många som lämnat in stödansökan sjönk under 50.000, det kändes som om en milstolpe passerats. De nu aktuella siffrorna är Lukes förhandsuppgifter om lantbruks- och trädgårdsföretagens struktur som publicerades på tisdagen.
Flest gårdar finns det för tillfället i Södra Österbotten, 5.200 stycken, nästflest i Egentliga Finland, 4700 och minst i Kajanaland, under 600. Men det faktum att gårdarna blir färre inverkar ändå inte på åkerarealen som är i odling och således stiger medelarealen för gårdarna. På en genomsnittsgård i Finland odlades i år 51 hektar åker, när motsvarande siffra för tio år sedan var 41 hektar. I Egentliga Finland, Norra Österbotten och Nyland är medelarealen redan över 60 hektar. En allt större andel av åkrarna som odlas i dag är arrenderade. 45 procent av åkrarna som odlas ligger i vall eller någon slags träda.
70 procent av gårdarna har uppgett växtodling som sin huvudsakliga produktionsinriktning. 22 procent av gårdarna bedriver husdjursproduktion och resten av gårdarna har blandad produktion och saknar en tydlig huvudproduktionsinriktning. Ännu för tio år sedan, 2011, var växtodlingsgårdarnas andel 58 procent och husdjursgårdarnas andel 33 procent. 85 procent av gårdarna är så kallade familjejordbruk men de bolagiserade gårdarnas antal stiger hela tiden. I år drivs 1.200 gårdar som aktiebolag, det är tre procent av alla gårdar i landet.
Mjölkgårdarnas antal minskar särskilt fort. På tio år har deras antal sjunkit från 10 121 i september 2011 till 5.044 i september i år. Enligt Maaseudun Tulevaisuus nyhet från 1.11 är antalet mjölkgårdar i Finland redan nu under 5.000. Mjölkgårdarnas antal har alltså halverats på tio år och det här är bekymmersamt. Mjölkproduktionen har alltid varit motorn i det finländska lantbruket och är det fortsättningsvis. Om en mjölkgård avslutar produktionen är det inte enbart fråga om företagarnas arbetsplats som försvinner, de ekonomiska effekterna är större än så. Också växtodlingsgårdarna i grannskapet tenderar påverkas av att en mjölkgård lägger ner verksamheten.
Mjölkens producentpris steg i september till den högsta nivån sedan januari 2015. I september var mjölkens medelpris 40,60 cent per liter. Det här är ett pris som är en dryg cent högre än det var för ett år sedan, men det kompenserar ändå inte kostnadsökningen under samma tidsperiod. Också i resten av Europa stiger producentpriset på mjölk just nu. Från februari 2015 till september 2019 hölls det inhemska producentpriset konsekvent under 40 cent. 2014, före Rysslands motsanktioner och nedmonteringen av EU:s mjölkkvotssystem, nådde priset tämligen ofta en nivå på över 45 cent.
Strukturrationaliseringen går fort och takten verkar närmast vara accelererande. Trots att all åkermark i huvudsak hålls i odling är det ett helt annat lantbruks-Finland vi kommer att se redan om tio år.