– Det här är vår största investering i Europa och historiens största enskilda investering i Finland.
Det var orden som Antti Järvinen, landschef för Google Finland, yttrade då Google nyligen meddelade att bolaget kommer att investera 13 miljarder euro i datacenter.
Summan är gigantisk och nyheten ett självförtroendelyft i ett ekonomiskt sömnigt Finland. Samtidigt har frågor kring hur datacentren påverkar elpriset och vilken ekonomisk nytta datahallarna verkligen ger bubblat fram. Osäkerhetsfaktorerna är många, men för tillfället är förhållandet mellan gagn och utgifter skevt.
Enligt Google kommer bolaget under byggnadsfasen 2027-2028 att ”stöda” 37.000 arbetsplatser och lägga till 1 procent till Finlands ekonomi årligen. Väl färdigställda kommer datacentren enligt bolaget att stöda tusentals permanenta arbetsplatser. Investeringen fick Danske Bank att justera sin prognos för Finlands ekonomiska tillväxt för 2027 från 1,4 till 2,1 procent.
Samtidigt gror en tydlig opposition mot datacentrens frammarsch. Ett medborgarinitiativ för att reglera datacentralerna och införa en datacentralavgift samlade 75.000 stödförklaringar på drygt en vecka. Regeringen har kommit kritikerna till mötes. Som bäst bereds ett pristak för elektricitet, medan skattelättnader och planerade bidrag också slopats.
Både statsminister Petteri Orpo och Google har intygat att elpriset hålls stabilt och att investeringarna gagnar Finland, men det står klart att siffrorna är masserade. Omkring 80 procent av investeringar i datacentraler handlar om själva hårdvaran, och den importeras. Enligt finansministeriet kommer endast 2,6-3,9 miljarder euro av investeringen att göras i Finland.
Den sysselsättande effekten är också oklar. Enligt Google kommer byggandeskedet att kräva 16.000 arbetare, men huruvida detta kommer att röra sig endast om finsk arbetskraft är oklart. Väl byggda kommer datacentren enligt bolaget indirekt att stöda 7.000 arbetsplatser – med fokus på begreppet indirekt.
Googles nuvarande datacentral i Fredrikshamn anställer endast 120 personer. Enligt Markku Heikura, generaldirektör för Skatteförvaltningen, har endast 7 av Finlands 44 datacentraler fler än 20 anställda, och enligt Kauppalehti anställde Finlands fem största datacentralsbolag sammanlagt 254 personer år 2023.
Frågan om hurdana skatteintäkter datacentren kan inbringa är lika öppen. Heikura har framfört att den största skatteintäkten från ett datacenter uppgått till 11 miljoner euro. På grund av skattetekniska skäl betalade samma bolag ingen samfundsskatt alls åren 2021, 2023 och 2024, om dock en årlig fastighetsskatt på 1,5 miljoner euro.
Det största osäkerhetsmomentet handlar ändå om hur de nya datahallarna kommer att påverka elpriset. Google har ingått avtal med Fortum om att köpa hälften av den el kärnkraftverket i Lovisa producerar under 22 års tid. Detta reducerar elutbudet, men möjliggör samtidigt kärnkraftverkets framtid eftersom avtalet skapar en långvarig efterfråga.
Datacentrens andel av Finlands elkonsumtion ligger idag på 2 procent. Googles utlovade investeringar omfattar ytterligare 5 procent av elproduktionen, och enligt Fingrid kommer elproduktionen att öka med 40 procent under de följande fem åren.
Vissa forskare har även poängterat att överföringsnätet redan nu är delvis överbelastat samt att utbyggnad är kostsamt och tidskrävande. I kontrast till elproduktionen byggs det dessutom ut med hjälp av stamnätsavgifter – som höjts senast i år.
I bästa fall löser sig elproblematiken smärtfritt. Att några hundra får jobb och staten lyckas skramla ihop lite skatteintäkter är säkerligen bättre än att inga investeringar görs, tänker säkert många. Mer angeläget är dock huruvida förhållandet mellan det goda som datacentren för med sig och de kostnader de orsakar samhället är rimligt.
En av dem som påtalat glappet mellan datacentrens input och output är kemiindustrin, som enligt egen utsago, med samma elkonsumtion som datacentren förväntas uppnå 2030, kan anställa 26 gånger fler människor än datahallarna.
Det är här skon klämmer. Ett datacenter producerar ingenting, utan konsumerar endast samhällets resurser. Detta oroar de sektorer som de facto producerar och exporterar konkreta varor och dessutom är beroende av stora mängder el. Hit hör bland annat växthussektorn, men även många gårdar.
Hallarna kan ändå bli lukrativa för vissa. I norra Finland lyckades många markägare förtjäna en hacka då Google nyligen köpte 2.500 hektar mark till ett hektarpris på 20.000 euro. Kunde branschen gagnas på andra sätt? Vad om datacenter byggdes av trä? Om spillvärmen kunde användas i växthus?
Hypen är förstås stor kring allting som heter elektrifiering, AI och grön omställning. Samtidigt är historien full av teknologifientliga folkrörelser. Därmed måste samhällsnyttan och möjligheterna vägas noga.