Jean-Claude Juncker ska snart sluta som EU-kommissionens ordförande. Han har delat ut kommentarer till höger och vänster om EU:s nuläge och framtid för att inte tala om institutionerna.
Den gode kommissionsordföranden är känd för sin frispråkighet sedan tidigare.
För ett par år sedan blev han så pass förbannad över att bara 30 av EU-parlamentets 750 ledamöter var närvarande på en debatt, att han kallade hela parlamentet för skrattretande.
Den här gången har ordförande Juncker pekat på de fem kommissionärer som nu har blivit invalda i EU-parlamentet. Det handlar om kommissionens första vice ordförande Frans Timmermans från Nederländerna, viceordförandena Andrus Ansip från Estland och Valdis Dombrovskis från Lettland samt kommissionärerna Corina Crețu från Rumänien och Mariya Gabriel från Bulgarien.
Liksom de övriga invalda parlamentsledamöterna måste också den här gruppen meddela om de tänker ta säte i parlamentet före 1 juli.
I fall de eller några av dem tackat eller tackar ja har ordförande Juncker nu vädjat till de berörda länderna att inte utse en ställföreträdare för de fyra månader som återstår tills en ny kommission skrider till verket i november.
Juncker säger visserligen att varje berört medlemsland har rätt att utse en ställföreträdare, men påminner i samma veva om att manövern kostar en miljon per kommissionär. Till saken hör att den som utsetts till kommissionär har rätt till livslång pension efter att perioden är slut oavsett hur länge hon eller han har innehaft sin befattning.
– Det har medlemsstaterna beslutat och jag försöker få slut på det, säger Juncker i en intervju för den tyska skvallertidningen Bild am Sonntag.
Han anser att det jobb som ännu finns för den återstående perioden kan fördelas mellan de kommissionärer som är kvar.
– Ifall medlemsländerna väljer att ersätta de kommissionärer som blir parlamentsmedlemmar för fyra månader så finns det ingen vanlig medborgare som förstår det, säger den avgående kommissionsordföranden till Bild am Sonntag. Han påminner vidare om ett avtal i unionen enligt vilket antalet kommissionärer ska reduceras till två tredjedelar av medlemsstaternas antal. Den reformen blev emellertid lagt på hyllan efter den irländska folkomröstningen om Lissabonavtalet 2008. I det sammanhanget lovade kommissionen sedan att varje medlemsstat ska ha rätt till en egen kommissionär.
Juncker säger emellertid rent ut att det inte finns tillräckligt med jobb för alla dessa kommissionärer.
Han är också missnöjd med att det finns för få kvinnor, ett tiotal, i den nuvarande kommissionen och det efter att medlemsländerna utsatts för påtryckningar.
I fall kommissionärerna har för lite jobb kan vi dock räkna med att det gäller generellt. Det är inte jordbrukskommissionären med sin 38 procent av EU:s sammanlagda budget som är aktuell, om det åter blir tal om att minska antalet kommissionärer – vilket knappast heller förverkligas i första taget.
I stället har kommissionärernas kabinett, det vill säga tjänstemannastaber, krympt.
Det oaktat ska det bli spännande att se vilken portfölj som tilldelas vår följande EU-kommissionär, socialdemokraten Jutta Urpilainen, som statsminister Antti Rinne nyligen utpekat att efterträda Jyrki Katainen (saml) som Finlands representant i kommissionen.
Spännande och avgörande inom vårt område är naturligtvis också posten som jordbrukskommissionär.
På ett sätt kan man i alla fall inte låta bli att lite beundra Jean-Claude Juncker för hans frispråkighet. Det är rakt på sak måste man säga.