Stormen Hannes slog till hårt mot Finlands skogar, alldeles särskilt i kusttrakterna. Arbetet med att röja upp och bärga virket måste ta vid rätt så fort, annars får de drabbade skogsägarna större problem.
Stormen Hannes drog fram över Finland med en kraft som på många håll påminde om hur sårbar vår skog är när vädret slår om. Svenskfinland har drabbats relativt hårt, inte minst norra svenska Österbotten, delar av södra svenska Österbotten, Houtskär och andra delar av västligaste Åboland samt Åland. Det här syns i nedblåsta bestånd, brutna stammar och skogsvägar som blockerats av vindfällen. För många skogsägare handlar det inte bara om estetiska skador i landskapet, utan om konkreta ekonomiska förluster och svåra beslut som måste fattas snabbt.
När stormen har lagt sig är det första och viktigaste budskapet tydligt: virket måste bärgas. Vindfällt virke som lämnas kvar riskerar att angripas av granbarkborrar och andra skadegörare, vilket kan leda till betydligt större skador än själva stormen orsakade. Det är inte bara den enskilda skogsägarens problem, utan ett gemensamt ansvar för hela skogssektorn.
Att snabbt få ut virket ur skogen är en åtgärd som gynnar både skogsbruket och framtida virkesförsörjning. En liten ljusglimt i sammanhanget är att virket till största delen fortfarande har rotkontakt vilket gör att tidsfönstret för bärgning är större. En del skogsfigurer kräver ändå vinterföre och det tidsfönstret är mindre, ett gott vinterföre i skogen håller kanske i sig i två och en halv månad från och med nu.
Men bärgningen sker inte av sig själv. Många av de drabbade skogsägarna står inför praktiska och ekonomiska utmaningar som är svåra att hantera på egen hand. Skadorna kan vara omfattande, terrängen svår och kostnaderna höga. Här krävs resurser – i form av maskinkapacitet, arbetskraft och fungerande logistik – men också i form av rådgivning och ekonomiskt stöd.
Det är därför avgörande att samhällets resurser nu riktas dit de behövs som mest. Skogscentralen, skogsbolagen, försäkringsbolagen och myndigheterna måste samarbeta för att underlätta snabb bärgning och ge tydlig information till de drabbade. Eventuella stödåtgärder måste vara smidiga och anpassade till verkligheten på landsbygden, där besluten ofta måste fattas snabbt och där varje fördröjning kan bli kostsam. Oavsett hur det här hanteras rent praktiskt så vet vi redan nu att det plötsliga överutbud av virke som stormen Hannes lett till kan att ha en negativ inverkan på virkespriserna.
Stormen Hannes är en påminnelse om att skogsägare inte bara förvaltar sin egen egendom, utan också en resurs av nationell betydelse. När naturen slår till måste ansvaret delas. Att se till att virket bärgas och att de drabbade skogsägarna får de resurser de behöver är en investering i framtidens skogar och i livskraften på landsbygden.