Ledaren:
Handelns dominerande roll
är det enskilt största hotet mot
Finlands livsmedelsproduktion
och självförsörjning

Ett oligopol är en position som uppstår på marknaden när det bara finns ett fåtal säljare. Marknader med oligopol karaktäriseras ofta, inte alltid, av hög eller låg produktdifferentiering.

Så kallade naturliga oligopol är oligopol där det finns mer eller mindre starka etableringshinder. Sådana exempel hittar man på energi- och råvarumarknaderna, där bensinstationer, elbolag samt metall- och skogsindustribolag är i oligopolställning. De naturliga oligopolen beror här på att det är mycket dyrt att etablera nya bensinstationer, kraftverk, metallsmältverk eller pappersbruk, varför antalet aktörer också blir begränsat.

Om en enda säljare, ett enda företag, är ensamt på en viss marknad har det monopolställning. Ett oligopol med två aktörer kallas duopol. Ett oligopol kan vara någonting av ett privilegium, som det var för skråväsendet i tiderna eller som det i något årtiondes tid var för mobiltelefonoperatörerna i Finland och Sverige.

Eller som det idag är för dagligvaruhandeln i Finland. De två stora aktörerna här är som bekant SOK och Kesko. 2020 var värdet på dagligvaruhandeln 20,2 miljarder euro och av det hade SOK en marknadsandel på 46,0 procent medan Kesko har 36,9 procent, Lidl 9,5 procent, Tokmanni 3,2 procent, Minimani 0,6 procent och M-kedjan 0,3 procent. Siffror för 2021 ska komma i dessa dagar, men förändringarna har under de senaste åren varit mycket små.

Lönsamheten är dålig inom det finländska jordbruket, men situationen är också extremt akut. Regeringen offentliggjorde förra veckan sitt krispaket på 300 miljoner euro. I sig räcker det inte och dessutom vet vi i skrivande stund fortfarande inte vilka redskap som EU tillåter Finland att använda sig av för att kanalisera medlen till odlarna.

Och just det har stor betydelse när det gäller hur snabbt man kan få ut pengarna till odlarna. Sannolikt är ändå att krispaketet består av både stöd och skattelättnader. Skattelättnader som återbäring av bränsleaccisen är på sin plats eftersom de uttryckligen stöder den aktiva produktionen. Fastighetsskatten avlägsnas för ett år, en åtgärd som främst stöder dem som investerat i produktionsbyggnader under de senaste åren. Summan man betalar i fastighetsskatt blir märkbar när investeringen är betydande, som det exempelvis är med ladugårdar i 2-miljonersklassen.

För de flesta torde det hur som helst vara självklart att det nu är bråttom. För att förbättra den svåra situationen måste nu de två stora handelsaktörerna SOK och Kesko inse att vinsterna ska fördelas bättre till resten av livsmedelskedjan. Också regeringen förutsätter att handeln måste bära sitt ansvar för att komma vidare, det blev väldigt tydligt när regeringen offentliggjorde krispaketet i förra veckan.

Och det är inte så konstigt. I dagsläget är det de facto dagligvaruhandelns dominerande roll som utgör det enskilt största hotet mot Finlands egna livsmedelsproduktion och självförsörjning. Dagligvaruhandelns stora vinstmarginal och kapitaliserande på vinsterna i livsmedelskedjan kan helt enkelt bli det som gör att de andra parterna i den inhemska livsmedelskedjan går under. Droppen som får bägaren att rinna över.

Självförsörjningen och upprätthållandet av försörjningsberedskapen på flera olika nivåer i samhället är i allas intresse. Det pågående kriget i Ukraina borde räcka som påminnelse om för varför det är så viktigt.