Under den senaste tiden har flertalet skogsfrågor varit på agendan i Bryssel. Enligt ett läckt dokument som Dagens Nyheter publicerat vill EU-kommissionen i framtiden enbart tillåta kalavverkningar av skog om det är nödvändigt av miljöskäl.
Ett förslag till EU:s skogsstrategi ska publiceras i mitten av juli, men innehållet i det läckta dokumentet väcker förstås redan nu diskussion inom den nordiska skogssektorn. Flera av de föreslagna metoderna känns minst sagt främmande för oss som sysslar med ekonomiskogsbruk.
Kalavverkningar ska som sagt förhindras och gamla skogar ska skyddas från aktivt skogsbruk. Blandskogar ska föredras fram om monokulturer. Träd av växlande ålder ska vara till fördel för skogsskötseln, menar EU-kommissionen i dokumentet.
Vidare ska stubbar och rötter lämnas kvar i skogen och rötterna anses viktiga för att trygga tillgången på näringsämnen. Vid avverkning bör man undvika att använda tunga maskiner som förorsakar markpackning.
Dokumentet betonar skogens roll som rekreationsområde och vi vet sedan tidigare att den uppfattningen är rätt så allmän i många europeiska länder, till exempel i Central- och Sydeuropa. Finland och Sverige är också de enda EU-länder där skogssektorn har avsevärd nationalekonomisk betydelse.
Nyligen har EU-kommissionen med ansvariga EU-kommissionären Valdis Dombrowskis i spetsen lagt fram ett förslag om taxonomi för hållbar finansiering. Taxonomin spelar en central roll inom EU-kommissionens gröna giv för att uppnå klimatmålen. Enligt Dombrowskis kommer initiativet att främja investeringar som går i riktning mot klimatförändringen.
Lagen ska göra det lättare att klassificera investeringar i exempelvis energiformer som faktiskt är hållbara och gynnar klimatet. En analys över klimatnyttan ska göras på alla skogsfastigheter över 13 hektar. Man räknar ändå enbart med skogens bidrag som kolsänka och missar all nytta med att använda trä som råvara. Det är givetvis en stor brist att taxonomin inte beaktar klimatnyttan med produkter som tillverkas av trä.
EU-kommissionen har nu lagt fram sitt förslag i form av en så kallad delegerad rättsakt och det innebär att kommissionen samt parlamentet måste välja mellan att godkänna eller förkasta lagen.
Förutom de här två riktigt stora bitarna är också andra för skogen betydelsefulla lagstiftningsinitiativ på gång, bland annat EU:s strategi för biologisk mångfald, en ny version av REDI-direktivet (Renewable Energy) och så småningom en ny version av LULUCF-förordningen.
Finland och Sverige anslöt sig till EU 1995. Sedan dess har det funnits ett samförstånd inom unionen om att skogspolitiken, i de länder där en sådan ens existerar i någon större omfattning, är en nationell angelägenhet. Nu tycks det ändå blåsa nya vindar inom EU gällande det här.
Mardrömsscenariot är givetvis lätt att föreställa sig, en ”skogens CAP”, en massiv gemensam skogspolitik för hela EU. Fortfarande vill jag tro att vi är långt ifrån det och att det är den finländska skogsägaren som vet vad som är bäst för sina skogar. Det bör vara utgångsläget för all ”nyskapande” skogspolitik.