Statsminister Sanna Marin (Sdp) har uppgett att regeringen är beredd att ändra på vaccineringsordningen, men att eventuella förändringar blir aktuella första efter att riskgrupperna vaccinerats. Enligt Marin är tanken då att rikta vaccineringarna till de områden där coronaläget är svårast. Det är ändå fortfarande öppet hur det ska gå till i praktiken.
Om man styrde om vaccineringarna så att de värst drabbade områdena fick förtur skulle behovet av intensivvård minska i någon mån, själva epidemins framfart skulle ändå inte hejdas nämnvärt. Den bedömningen gör Institutet för hälsa och välfärd, THL, i ett utlåtande till Social- och hälsovårdsministeriet.
THL har granskat en justerad vaccineringsordning ur ett epidemiologiskt perspektiv, men också med hänsyn till jämlikheten mellan medborgarna, vaccinleveransernas tidtabeller och vaccindistributionen. Och inte minst till de enskilda kommunernas förmåga att vaccinera invånarna.
Utlåtandet ska fungera som beslutsunderlag när Social- och hälsovårdsministeriet och regeringen fattar beslut om en eventuell ändring. Kontentan i utlåtandet är att den primära målsättningen alltjämt är att se till att vaccineringarna framskrider så snabbt som möjligt bland den äldre befolkningen och riskgrupper.
Enligt THL:s utlåtande bör man inte enbart beakta befolkningsmängden utan också det epidemiologiska läget i olika områden när vaccinet distribueras. Och det epidemiologiska läget är igen väldigt olika i olika regioner i landet. I huvudstadsregionen och Åbo är läget avsevärt svårare än i övriga regioner, men också inom regioner finns det märkbara skillnader. Ofta är läget i städerna värre än på landsbygden.
Nu gäller det för oss att kunna tänka två tankar på en och samma gång. Om ett antal vaccineringsdoser flyttas från en landsbygdskommun med 5.000 invånare till en stad med 50.000 invånare är det inte fråga om ett särskilt stort procentuellt tillskott i staden, men i den aktuella landsbygdskommunen innebär de här doserna trots allt ett betydande procentuellt bortfall. Landsbygdskommunens vaccineringsgrad försämras därmed avsevärt.
Samtidigt är vaccineringsbehovet större och mer akut just i städerna. Vi vet också att coronaviruset, om det tillåts spridas där befolkningen koncentreras till ett mindre geografiskt område som en stad, så småningom tenderar spridas också till angränsande landsbygdsområden. Exempelvis med människor som jobbar, pendlar, sköter ärenden eller studerar.
Det här såg vi bland annat i Vasa och Österbotten i fjol. Landsbygden vinner också på att mota coronaolle i grind i städerna.
Ur ett politiskt perspektiv är vaccineringsordningen en finkänslig fråga. Social- och hälsovårdsministeriet meddelar att man kommer att ta ställning till THL:s utlåtande i snabb takt och snart redogöra för hur en modell för ny vaccineringsordning kunde se ut.
Ministeriet ska också utreda om modellen kräver en ändring i den nuvarande vaccinationsförordningen. Förslaget ska dessutom bedömas utifrån ett jämlikhetsperspektiv och ministeriet kommer vid behov att begära ett utlåtande från diskrimineringsombudsmannen. Efter det är det regeringen som fattar de slutliga besluten i frågan.
Landsbygden får inte kategoriskt ignoreras utan måste beaktas på lika grunder som städerna.