Efter ett riksdagsval och efter att en ny regering bildats kunde statsrådet förra veckan äntligen utse en livsmedelsombudsman. Livsmedelsombudsmannen inleder sitt uppdrag i september. SLC har tryckt på för att få en livsmedelsombudsman i cirka tio år.
Rekryteringen var tydligen inte helt lätt, i första omgången kom det fyra sökande till posten varav två saknade behörighet.
Efter att ministeriet öppnat ansökan på nytt – vilket i övrigt var en kursändring av jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (cent) – sökte sedan juris doktor och vicehäradshövding Olli Wikberg tjänsten och blev utnämnd.
Olli Wikberg är säkert formellt sett den mest kompetenta till posten. Han jobbar för närvarande som lagstiftningsråd vid justitieministeriet och har tidigare verkat som marknadsdomare vid marknadsdomstolen, under sju års tid.
Dessutom är han sedan 2014 viceordförande i nämnden för handelskutym inom livsmedelskedjan.
Frågan är hur han kommer att agera kring alla de luckor eller sprickor som finns, där varken lagar eller avtal räcker.
Om vi ska försöka förstärka producenternas ställning behöver vi en livsmedelsombudsman som hörs och syns i offentligheten, som kommenterar och tar ställning. Så hör det också till livsmedelsmarknadsombudsmannens uppgift att komma med rekommendationer, ge utlåtanden och komma med förslag som berör verksamheten inom livsmedelskedjan. Vidare ger ombudsmannen information och råd om god affärssed.
Förvisso, bland uppgifterna hör också att övervaka att de krav som gäller livsmedelskedjans avtal och avtalsinnehåll uppfylls, och att förbuden mot oskäliga villkor och praxis samt otillbörliga förfaranden iakttas. Det råder knappast större tvivel om att Olli Wikberg blir rätt man på rätt plats, i synnerhet när det gäller de här senare uppgifterna.
Det är närmast lite öppet vad vi kan förvänta oss, när det gäller alla odefinierade frågor, luckorna, dit lagar och regler inte når. Det är ändå i den zonen som en stor del av orättvisorna förekommer och där den svagare parten, mestadels jordbrukaren är som mest utsatt och försvarslös. Det är medling och diplomati som är de viktigaste verktygen inom den här gråzonen.
Till saken hör att EU:s direktiv om otillbörliga handelsmetoder, UTP-direktivet, ska täppa till åtminstone en del av luckorna i vår nuvarande lagstiftning. Avsikten är bland annat att livsmedelskedjan ska bli mer genomskinlig.
Dessutom finns skrivningarna i vårt färska regeringsprogram om att dagligvaruhandeln ska åläggas att dela uppgifter om konsumtionen av livsmedel, detta enligt utredningsmannen Reijo Karhinens teser.
I regeringsprogrammet heter det i övrigt också att dagligvaruhandelns ”överlägsna förhandlingsposition ska försvagas med hjälp av lagstiftning”, bland annat när det gäller handelns egna varumärken, så kallade private label produkter.
Verkställandet av allt det här kommer att uppta livsmedelsombudsmannens resurser.
Det är i alla fall ingen mening i att döma ut Olli Wikberg innan han har fått en chans att visa vad han går för.
Dessutom börja det på producenthåll kännas allt mer som att förhållandena bara inte kan bli sämre än de är.
I vilket fall som helst finns alltså hopp om förbättringar på marknaden i utsikt. Det viktiga är att vi nu har en livsmedelsombudsman.
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä är också ganska så tydlig, när han ger offentlig vägkost:
– Den nya lagen ger goda förutsättningar för att bekämpa förbjudna affärsmetoder i livsmedelskedjan. För första gången har vi nu i Finland en myndighet som har tillräckliga resurser och verktyg för att ingripa i livsmedelskedjans otillbörliga förfaranden. Den nya ombudsmannen har en nyckelroll när det gäller att förverkliga lagens anda i kedjan, säger ministern i ett pressmeddelande efter utnämningen.
Lagens anda – där är den springande punkten.